Stöd Ukraina

Peroeriks blogg

Tisdag 9 November 2010

Två lata dagar

De kommande två dagarna hade vi inte bokat in några utflykter. Vi fann det klokast att vänja sig lite vid solen och klimatet i övrigt innan vi gav oss ut på nya äventyr. Tisdagsmorgonen började vi därför med en kortare promenad i omgivningarna innan vi gick för att äta frukost. Efter frukosten simmade vi några hundra meter i poolen. Sedan var det dags att smörja kroppen med solskyddsmedel för att kunna vara ute en stund på förmiddagen, innan det blev för hett. Vi promenerade cirka en halvtimme på stranden innan vi gick och lade oss i skuggan. Där blev vi liggande tills det var tid att gå till rummet för förmiddagskaffe och sedan blev det ytterligare lite vila i halvskugga före lunchen som vi ordande själva på rummet. Vi hade köpt ägg kvällen innan och vi har äggkokare med oss.
Efter lunchen var det dags för mig att testa dykning med tuber i poolen. Dyk- och snorkelfirman som har sin bas på hotellet erbjöd gratis ”prova-på” denna tisdagseftermiddag. Dykinstruktörerna var oerhört duktiga och pedagogiska. De tog sin uppgift mycket seriöst och gav oss noggranna instruktioner. Sedan simmade de med oss under ett dyk i poolen under ca tio minuter för att se att allt fungerade. Detta gav mersmak och jag beslutade att anmäla mig till ett nästa steg som innebär en kombinerad dyk- och snorkelutflykt till området vid Mirbat, cirka en timmes bilresa från hotellet. Där är det en helt annan kust än vid hotellet. Vid Mirbat är det klippor och korallrev och där finns mycket fisk att titta på.
Efter dykinstruktionen och eftermiddagskaffe tog vi en promenad för att ytterligare utforska omgivningarna. Vi hade på morgonen upptäckt att ca femton minuters promenad från hotellet började ett nytt samhälle och vi beslutade att titta närmare på det, bland annat i hopp om att hitta någon lokal butik. Det blev en intressant utflykt. Det verkade som om det lilla samhälle vi kom till i första hand beboddes av gästarbetare. Alla människor vi såg var av indiskt eller afrikanskt ursprung, åtminstone att döma av deras utseende. Det verkade inte som de var vana vid att västerländska turister kom till deras hemmakvarter för vi bemöttes med många forskande blickar. Vi var plötsligt de främmande exotiska människorna som såg annorlunda ut. Alla barn i skolåldern tittade glatt på oss och tilltalade oss på engelska. De frågade hur vi mådde och verkade allmänt intresserade av att öva sig i att tala engelska. Alla yngre Omanier är duktiga på engelska. Här läser man engelska i skolan redan från första klass. Annars talas här tre olika inhemska språk eller möjligen arabiska dialekter.
I skolan går pojkar och flickor tillsammans från 6 till 10 års ålder. Därefter går flickor för sig och pojkar för sig till den vanliga skolan, inklusive gymnasiet, är slut sedan går man åter tillsammans då man börjar på universiteten.
På vår lilla utflykt till grannsamhället hittade vi en butik där vi köpte lite dricka. Vi noterade att här fanns bland annat ägg att köpa så vi tänker återvända då våra ägg tagit slut.
På kvällen var det dags för vår första middagsbuffé i Oman. Kvällens buffétema var Medelhavsmat. På menyn fanns diverse medelhavsinspirerade sallader, Paella från Spanien, Moussaka från Grekland och Kyckling Provance från Frankrike. Allt var väldigt välsmakande.
Efter middagen gjorde jag ett besök i hotellets pub. Jag tog en öl och talade en stund med några Walesare. De blev allt för stojiga i min smak då den ene av dem som höll väldigt hårt på sitt keltiska ursprung och inte hade något till övers för engelsmännen. Jag drack ur min öl och svalde de sista jordnötterna och önskad walesarna god natt.
Nästa dag, onsdag blev en dag långt ifrån vad jag brukar önska mig. Den blev för innehållslös. Jag har svårt att bara koppla av. Då blir jag bara rastlös. Efter frukost simmade vi några hundra meter i poolen och därefter promenerade vi på stranden cirka en halvtimme innan solen blev för stark.
Precis då vi kom mitt för vårt hotell fick jag syn på en delfinfena bara ett trettiotal meter ut från stranden och strax därpå hoppade en liten delfin upp i luften och gjorde en fullvarvsvolt innan den åter landade i havet. Vi stod sedan en lång stund och tittade på delfinfenor som då och då visade sig ovanför ytan men några fler cirkuskonster blev det inte.
Efter förmiddagskaffet lade vi oss i skuggan. Efter en stund började det krypa i kroppen på mig och jag blev så småningom tvungen att hämta min MP3-spelare och börja lyssna på de sommarprogram från P1 som jag inte lyssnat på tidigare. Det lindrade lathetsnojan något.
Efter lunch badade jag lite i havet och sedan blev det ytterligare lite simning i poolen. Jag deltog inte i vattengympan denna dag. Skaran av vattengympande damer hade minskat sedan måndagen och några män såg man inte till, i vart fall inte några som hade intresse av att delta, möjligen titta på.
En stund under eftermiddagen ägnade jag också åt att studera ett gäng omanier som drog in grova kablar i hotellet från en mindre buss. Det visade sig senare att de förberedde en TV-inspelning eller
-sändning.
Till kvällen var det åter dags för middagsbuffé. Denna gång var det arabiskt tema. Även i denna buffé var rätterna mycket välsmakande. Min favorit denna afton blev Shish Kebab med ris och bland desserterna var det en kola- eller knäcksmakande smet med grädde som tilltalade mest trots att där också fanns Creme Brulé.
I samband med middagen började vi märka att det närmade sig veckoslut. Här är veckoslutsledigheten på de dagar vi kallar torsdag och fredag. Det började strömma in arabiska familjer på hotellet. Det var säkert välbeställda omanier och saudier som kommit för att fira veckoslutet på hotellet vid havet.
Efter middagen satsade vi på att sova någorlunda tidigt. Jag skulle ju ut på äventyr dagen därpå och Yvonne hade haft migrän hela dagen, vilket delvis bidragit till det lugna tempot.
Dela med andra:    

Skriv kommentar
Arkivet