Efter att vinkat av Mr Driver från perrongen (han var vänlig nog att köra mig på morgonen från hotellet i Ulaan Bataar till stationen) klev jag på det sista tåget. Det var ett kinesiskt tåg och liksom det mongoliska var detta också i ett mycket bättre skick än de ryska. Jag hamnade i kupé med en holländsk familj och de var väldigt trevliga även om mamman pratade för tre och ville visa alla bilder från deras hus, sommarhus, ev prospekt o s v, o s v... Zzzzzzz....

Jag återsåg flera från tågresa 1 + att ett stort gäng (vuxna) scouter från Australien var med på tåget så det blev ABBA-fest, salsa-party och allmänt stök under de 24 tim som det tog. Under kvällen stannade vi också för att med hjälp av mega-domkrafter byta hjul på tåget. Rälsbredden är annorlunda i Kina så därför behövdes denna åtgärd. Väldigt ineffektivt, tänker jag.

Väl framme i Beijing så sattes mitt tålamod på prov med en gång... Innan jag berättar vad som hände vill jag bara nämna att detta var första gången jag var i Kina och jag hade ingen riktigt koll på priser etc... I alla fall - jag blev BLÅ-LURAD i taxikön och betalade 45 euro til någon tjomme i kön som sedan forslade mig till en taxi som sedermera ändå skulle ha betalt..... Alltså - jag hade bara gett bort pengar till en lurendrejare och mitt hotell fick betala den riktiga taxinotan... HUR KAN JAG VARA SÅ KLANTIG??!! Pulsen gick upp, kan jag säga...

Efter denna incident och en välbehövlig dusch på mitt hotell: https://www.tripadvisor.se/Hotel_Review-g294212-d1435981-Reviews-Nostalgia_Hotel...
begav jag mig till Pearl Market vilket är en inomhusmarknad med i princip all tdu kan tänkta dig. http://www.shoppinginbeijing.com/sv/hongqiao-parlmarknad-pearl-market

JÄDRAR, vad aggressiva väskförsäljerskorna var!!! De drog och slet och gapade allt vad de orkade vilket till slut blev outhärdligt OCH jag kom ut därifrån med två väskor... Tror att de rimligtvis borde ha en kartell för att sedan splitta allt emellan sig för det vore det mest rimliga... Alla hade samma saker.

Lite senare på kvällen hade jag bokat bord på Black Sesame Kitchen http://blacksesamekitchen.com/ och det var ett helt drama att komma dit; jag blev inkastad på en buss och hade ingen aning om hur jag skulle komma dit men det gick! Väl på restaurangen - som var en family style dinner - hade jag intressanta samtal med alla amerikaner som var där och det var mer givande än själva maten om jag ska vara ärlig.

Dagen efter drog jag på en guidad tur till Förbjudna staden samt kinesiska muren och den delen som heter Mutianyuman där man kunde åka bob ner. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mutianyuman . Det kändes mäktigt att vara på och klättra upp i trapporna för Kinesiska muren! Check på den! Sen drog vi boben ner och sen bar det av tillbaka till Beijong där jag på kvällen mötte upp Mattia och Vivana från tågresa 2. Vi drog på lite barer i hutongerna (hutonger är mellankvarter mellan de stora kvarteren. Omöjligt att hitta om ni frågar mig). Detta var min sista kväll i en stad jag helst slipper besöka en gång till.... Varför? Jo, det var för mycket folk, för mycket trafik och väldigt svårt att göra sig förstådd. Dessutom - när det bor så mycket folk i en stad antar jag att man inte orkar vara trevlig om man t ex råka stöta till någon eller bara vara allmänt artig med ett leende... MEN åk dit och upplev och få din egen uppfattning. Dagen efter drog jag hem från världens mest omoderna flygplats... Kan inte fatta att det var så eftersatt i en så stor stad...

Summan av kardemumman; Transsibiriska järnvägen är bland det roligaste jag gjort så jag kan inte mer än att REKOMMENDERA å det starkaste! Åk bara åk! Lyssna på Reslustpodden för "live"-upplevelsen. Nästa vecka åker vil till München och Oktoberfest!

//Från ett grått Gbg....