Transsibiriska järnvägen del 4: Mongoliet - ett ställe att minnas
Efter en relativt bekväm tågresa med trevliga italienska kupékompisar; Mattia och Viviana, så stannade tåget i Ulaan Bataar och i Mongoliet stannade jag i tre nätter. Väl på perrongen blev jag mött av min guide; Gunjin och en chaufför vid namn Tsagaanaa (Mr Driver). Detta var ordnat i förväg av min resebyrå och var värt varenda peng. För tre dygn med guide och chaufför så betalade jag ca 3 000 kr vilket jag är så glad att jag la till till min resa. Det är svårt att göra denna etapp rättvis i endast text så jag föreslår att ni kollar @reslustpodden på Insta för bilder och lyssnar på avsnitt 005. av Reslustpodden.
Gunjin var 23 år och pluggade vanligtvis i Turkiet men åkte hem på sommaren för arbeta som guide och Mr Driver hade jobbat som chaufför i över 30 år. Gunjin kan ni följa på Instagram @gunjiny
Efter en välsmakande frukost drog vi ut i ödemarken och till ett ställe som hette Gun Galuut vilket var en slags ger-resort men först stannade vi till vid en stor silverglänsande staty av Djingis Khan som var placerad mitt ute i ingenstans. En smått surrealistisk syn. Vi tog hissen upp i statyn och beundrade utsikten från 40 meters höjd. Antar att detta är ett måste när man är i Mongoliet. Förutom några få turistbussar på vägarna var det mest får och getter som stannade upp trafiken då och då :). Det var så tyst, öde och stort. En väldigt speciell men härlig känsla! Det är inte särskilt ofta som man får uppleva ett sådant fridfullt landskap. https://www.tripadvisor.se/Attraction_Review-g940014-d1647043-Reviews-Gun_Galuut...
Väl framme blev jag inkvarterad i en ger; en ger är ett typiskt runt nomad-tält som en tredjedel av Mongoliets befolkning faktiskt bor i året runt. Den skyddar mot både värme och kyla och var möblerad med sängar och ett litet bord med pallar samt en braskamin.
Jag fick lite quality time med min guide. Hon berättade om den ngt problematiska situationen i Mongoliet där väldigt många utbildar sig men att jobben dessvärre inte finns. Resultatet har blivit att en stor del flyttar utomlands eller skaffar barn (då man får barnbidrag) och lever ganska fattigt. Det gällde även för hennes föräldrar vars byggföretag har lagts ner och mamman hade fått börja om att föda barn för att få ihop pengar... Tragiskt.
Hursomhelst - mina italienska vänner från tåget var också på samma resort så vi njöt av tystnaden, delade X antal flaskor vin och löste de flesta världsproblemen. Vad som är värt att nämnas är att Mongoliet är ett av de billigaste länder jag besökt. T o m importerat vin var billigt och inhemsk öl kostade ca 8 kr! Maten som serverades i restaurang-delen var god. Kött, potatismos och sås.
Dag 2 drog vi vidare och gjorde alla möjliga turistgrejor; jag höll i en örn, sköt pil, besökte buddhistiskt tempel, smakade på både nomadisk mat och nomadisk hembränt (allt smakade sur mjölk eftersom mjölk var basen i allt) och red halvvild häst (smått livsfarliga). Det var kul och det roliga var att man sprang på väldigt många från tågen!
Efter alla turistaktiviteter åkte vi till en ny ger-resort och jag, Gunjin och Mr Driver satt och lyssnade på musik och han fick välja låtar. Mycket ABBA blev det :). Det var en upplevelse som jag sent kommer att glömma! Musik förenar verkligen människor. Mr Driver kunde inte ett ord engelska men han kunde låtar och artister. Efter ett litet tag kom ett sydkoreanskt par och joinade in: Douglas och Eunice. De bodde i US men var mer koreaner än amerikaner om ni frågar mig (och som ni kan höra på deras brytning i avsnitt 005.). Douglas var otroligt rolig OCH lättpåverkad vad gäller alkohol :). Mr Driver hade åkt och hämtat en stor flaska med hembränt från samma nomad-camp som vi besökte tidigare under dagen och den gick ner - inte helt friktionsfritt då den som sagt smakade sur mjölk.... Jag sköljde ner med rödvin och jordnötter. Men kul hade vi i alla fall :)! Allra roligast hade jag och Douglas och minst roligt hade Eunice som försökte att hålla styr på den allt mer fulla Douglas :).
Dagen efter åkte vi från stäpplivet och tillbaka till det myllrande stadslivet i Ulaan Bataar med dess 1,5 milj invånare. Jag bodde på J Hotel - ett ganska nytt och fräscht hotell i city. Gunjin var vänlig nog att guida mig runt i stan med hjälp av hennes mamma som körde runt oss. Vi besökte Vinterpalatset, en kashmir-outlet och ett stort shoppingcenter och avslutade kvällen på en restaurang med mongolisk mat och live musik. Därefter mötte jag upp norskorna från tågresa 1 i en hotellbar. Väldigt bra dag! Dessutom hann jag med att slappa lite på Shangri La ; Mongoliets lyxigaste hotell. Det var så härligt att få lite lyx i tillvaron efter att ha levt i en väldigt olyxig miljö sista tiden.
http://www.shangri-la.com/ulaanbaatar/shangrila/about/
Dagen efter skjutsade Mr Driver mig till tågstationen och det var dags att hoppa på sista etappen mot Beijing! Sammanfattningsvis kan jag bara säga: ÅK TILL MONGOLIET! Det var en upplevelse utan dess like och då var jag bara där i tre dagar! Hade gärna åkt tillbaka och utforskat mer. Tips! Boka en guide och chaufför och upptäck landet!
På återseende nästa vecka! Mvh från ett iskallt Göteborg...
Gunjin var 23 år och pluggade vanligtvis i Turkiet men åkte hem på sommaren för arbeta som guide och Mr Driver hade jobbat som chaufför i över 30 år. Gunjin kan ni följa på Instagram @gunjiny
Efter en välsmakande frukost drog vi ut i ödemarken och till ett ställe som hette Gun Galuut vilket var en slags ger-resort men först stannade vi till vid en stor silverglänsande staty av Djingis Khan som var placerad mitt ute i ingenstans. En smått surrealistisk syn. Vi tog hissen upp i statyn och beundrade utsikten från 40 meters höjd. Antar att detta är ett måste när man är i Mongoliet. Förutom några få turistbussar på vägarna var det mest får och getter som stannade upp trafiken då och då :). Det var så tyst, öde och stort. En väldigt speciell men härlig känsla! Det är inte särskilt ofta som man får uppleva ett sådant fridfullt landskap. https://www.tripadvisor.se/Attraction_Review-g940014-d1647043-Reviews-Gun_Galuut...
Väl framme blev jag inkvarterad i en ger; en ger är ett typiskt runt nomad-tält som en tredjedel av Mongoliets befolkning faktiskt bor i året runt. Den skyddar mot både värme och kyla och var möblerad med sängar och ett litet bord med pallar samt en braskamin.
Jag fick lite quality time med min guide. Hon berättade om den ngt problematiska situationen i Mongoliet där väldigt många utbildar sig men att jobben dessvärre inte finns. Resultatet har blivit att en stor del flyttar utomlands eller skaffar barn (då man får barnbidrag) och lever ganska fattigt. Det gällde även för hennes föräldrar vars byggföretag har lagts ner och mamman hade fått börja om att föda barn för att få ihop pengar... Tragiskt.
Hursomhelst - mina italienska vänner från tåget var också på samma resort så vi njöt av tystnaden, delade X antal flaskor vin och löste de flesta världsproblemen. Vad som är värt att nämnas är att Mongoliet är ett av de billigaste länder jag besökt. T o m importerat vin var billigt och inhemsk öl kostade ca 8 kr! Maten som serverades i restaurang-delen var god. Kött, potatismos och sås.
Dag 2 drog vi vidare och gjorde alla möjliga turistgrejor; jag höll i en örn, sköt pil, besökte buddhistiskt tempel, smakade på både nomadisk mat och nomadisk hembränt (allt smakade sur mjölk eftersom mjölk var basen i allt) och red halvvild häst (smått livsfarliga). Det var kul och det roliga var att man sprang på väldigt många från tågen!
Efter alla turistaktiviteter åkte vi till en ny ger-resort och jag, Gunjin och Mr Driver satt och lyssnade på musik och han fick välja låtar. Mycket ABBA blev det :). Det var en upplevelse som jag sent kommer att glömma! Musik förenar verkligen människor. Mr Driver kunde inte ett ord engelska men han kunde låtar och artister. Efter ett litet tag kom ett sydkoreanskt par och joinade in: Douglas och Eunice. De bodde i US men var mer koreaner än amerikaner om ni frågar mig (och som ni kan höra på deras brytning i avsnitt 005.). Douglas var otroligt rolig OCH lättpåverkad vad gäller alkohol :). Mr Driver hade åkt och hämtat en stor flaska med hembränt från samma nomad-camp som vi besökte tidigare under dagen och den gick ner - inte helt friktionsfritt då den som sagt smakade sur mjölk.... Jag sköljde ner med rödvin och jordnötter. Men kul hade vi i alla fall :)! Allra roligast hade jag och Douglas och minst roligt hade Eunice som försökte att hålla styr på den allt mer fulla Douglas :).
Dagen efter åkte vi från stäpplivet och tillbaka till det myllrande stadslivet i Ulaan Bataar med dess 1,5 milj invånare. Jag bodde på J Hotel - ett ganska nytt och fräscht hotell i city. Gunjin var vänlig nog att guida mig runt i stan med hjälp av hennes mamma som körde runt oss. Vi besökte Vinterpalatset, en kashmir-outlet och ett stort shoppingcenter och avslutade kvällen på en restaurang med mongolisk mat och live musik. Därefter mötte jag upp norskorna från tågresa 1 i en hotellbar. Väldigt bra dag! Dessutom hann jag med att slappa lite på Shangri La ; Mongoliets lyxigaste hotell. Det var så härligt att få lite lyx i tillvaron efter att ha levt i en väldigt olyxig miljö sista tiden.
http://www.shangri-la.com/ulaanbaatar/shangrila/about/
Dagen efter skjutsade Mr Driver mig till tågstationen och det var dags att hoppa på sista etappen mot Beijing! Sammanfattningsvis kan jag bara säga: ÅK TILL MONGOLIET! Det var en upplevelse utan dess like och då var jag bara där i tre dagar! Hade gärna åkt tillbaka och utforskat mer. Tips! Boka en guide och chaufför och upptäck landet!
På återseende nästa vecka! Mvh från ett iskallt Göteborg...
Dela med andra: 
Skriv kommentar
Visa alla