Idag börjar vi tidigt, vi ska upp till toppen och vi ska ju helst komma tillbaka också. Det är 7 km upp så totalt vandrar vi 14 km. Men vi gör även 1400 höjdmeter, så det kommer att vara tufft. Vi fyller vår matsäck från frukostbuffén då det blir vår lunch på berget. Det är kallt, runt noll grader när vi börjar, men solen skiner. Eftersom det inte heller finns någon risk för regn så är packningen relativt lätt då vi lämnar fjällstationen. Vi kommer att vandra med upplägget 25 + 5, vandra 25 minuter vila 5. Första hindret blir när vi ska passera fjällbäcken eftersom stenarna som vi ska gå på är belagda med is. Så vi måste alla hjälpa varandra för att ta oss över torrskodda. Därefter börjar storbacken, 2,5 timmar brant uppför i stenig terräng. Men det är även här utsikten blir mer och mer fantastisk. Vi alla vandrar med stavar och de är till god hjälp, både med balans när det är riktigt stenigt men också för att få extra kraft i stegen. Vid varje paus tar jag på mig den extra jacka jag har med i ryggan men vandrar gör jag i tröja och en tunn vandringsjacka. Innan vi ger oss ut i replag på Björlings glaciär så äter vi vår efterlängtade lunch. Nu har det även dragit in moln så utsikten försvann helt plötsligt för ett tag. Men när vi närmar oss slutet av glaciären så spricker det upp igen och när då bergväggen blir synlig och vi även får en skymt av toppen så känns det riktigt mäktigt. Nu når vi även fram till glaciärkammen och här är det första gången jag får känslan av att det är otäckt. I slutet så är det en 40 cm bred kamm vi går på och så sluttar det brant åt båda håll. Jag koncentrerar mig på att titta på skorna på personen framför, tittar inte åt sidorna. Naturligtvis så går allt bra och efter glaciären kliver vi ur replaget och tar på oss utrustningen för att göra Via ferrata. Eftersom vi är i mitten på september så har det redan snöat några gånger men även smält några gånger. Så leden vi ska ta oss fram på är helt belagd med ett tjockt istäcke. Flera av oss tycker att det är riktigt otäckt men med en duktig guide och en peppande grupp så tar sig alla upp för den 300 meter höga väggen. Men känslan jag har när jag kommer upp är att jag vill inte gå den här vägen ner igen. Men så klart kommer jag att göra det i alla fall. Nu är det runt 30 minuter relativt brant vandring kvar till toppen och efter att ha klarat av glaciärens kamm och en tuff Via ferrata så känns det så härligt att veta att jag kommer att stå på toppen snart. Jag kommer att klara det helt enkelt. Vi har som sagt ett fantastisk tur med vädret, det är i stort sett vindstilla och solen skiner. Vid optimalt väder ser man visst 11 % av Sveriges yta och så måste det vara nu, utsikten är helt fantastisk. När man ser det här så är det värt allt slit och jag känner en sån fantastisk lycka. Vi ska såklart ner också men det blir en lite enklare resa även om klättringen och glaciären är tuff även då. Totalt är vår grupp ute i drygt 11 timmar så benen och fötterna är trötta men huvudet är lyckligt. Vi tar en öl tillsammans när vi är tillbaka på stationen och äter en sen middag som vi verkligen är värda.