Thailand lockar allt fler svenskar på gott och ont. Gott är att så många har möjighet att få uppleva detta underbara land. Ont är att vi på många håll i Thailand fått ett nytt Kanarieöarna med allt vad det innebär. Första gången jag åkte till Thailand var 1993, vi åkte reguljärt med Thai Airways ( charterflyg fanns inte) med flygvärdinnor i de vackraste sidendräkter som skimrade i alla färger och på flygplatsen i Bangkok blev vi välkomnade av thailändska flickor som hängde fina blomsterhalsband runt halsen på oss. Vi var inte ensamma västerlänningar ,men vi var inte många. Cha Am och Hua Hin var resmål den gången. Underbart, små restauranger på stranden med kök som bara doldes av lite vassväggar, stränder och bad som för oss var en dröm. Vi var fast, vi måste tillbaka!

1997 var det dags igen, den här gången till Phuket och Phi Phi Islands. Snorklingsmöjligheterna från longtailbåtarna kanonbra, vi var nästan helt ensamma på Bamboo island och Maya Beach var fortfarande en enslig strand där vi åt lunch! Leonardio di Caprio kom sen och resten är historia.

Vi var inte färdiga med Thailand på långa vägar, så Krabi och Ao Nang blev nästa ställe som vi valde att åka till år 2000. Lite jobbigt att ta sig dit ,för vi fick åka buss från Phuket och det tog flera timmar, men det glömde vi när vi kom fram. Railey Beach, Poda Island och den otroligt fina övärlden. gjorde att Thailand än en gång visade sig från sin bästa sida. Maten, den underbara och tanken på Singha gör att det fortfarande vattnas i munnen på mig när jag tänker på det.

2003 kunde vi inte hålla oss längre och den här gången blev Koh Samui den ö vi kom till och flygplatsen vi landade på är värd att nämnas. Jag har aldrig landat på en så mysig plats någon annanstans i hela mitt liv. Ön var inte längre bara för backpackers, men fortfarande ganska genuin.

Nu suger det i Thailandstarmen igen och den 21 november åker vi till Karon Beach! Bokat och klart, men nu börjar tvivlen komma. Solen.vattnet,värmen,stränderna är detsamma, men rapporter därifrån säger att: Försäljarna kan en del svenska. menyerna på svenska och att det finns svensk mat! Freedom Beach är överbefolkat och många andra stränder likaså.

Jag vill än en gång träffa det gästvänliga folk som jag har mött så många gånger, jag vill äta den vansinnigt goda maten bland thailändare, jag vill än en gång mötas av deras leenden. Jag vill INTE äta köttbullar, sill och annan svensk mat, det kan jag göra hemma! Gud va härligt det ska bli att åka dit igen-med eller utan svenskar./ Veiken