Avresa mot solen
Ring, ring! Väckarklockan ringer 04.30 men då var vi redan vakna.
Morgonkaffe och en skorpa är vad som går ner. Resväskan är färdigpackad och står redan vid dörren.
Den förbeställda taxin kom klockan 05.10 och körde oss till Arlanda Express. Tåget avgick 05.35 och 20 minuter senare var vi på Arlanda. Dottern med familj hade redan kommit och stod i incheckningskön. Det var bara att ställa in sig eftersom vi var del av ett sällskap med gemensamt resebevis.
Planet till Teneriffa gick nästan i tid. Flygtid 5 tim 37 minuter, under vilka jag hann lyssna på fyra stycken gamla Sommar i P1 från i somras i min MP3-spelare. Macka och kaffe hann vi också med.
Då vi landade duggregnade det lätt medan vi väntade på bussen som skulle föra oss från planet till terminalbyggnaden. Efter ganska lång väntan kom bagaget och vi kunde gå ut till bussen som skulle ta oss till vårt hotell. Just som vi kommit in i bussen startade en riktig regnstorm. Regnet kom nästan horisontellt och piskade mot bussens rutor. Detta var änden på det oväder som hemsökt Kanarieöarna de senaste tre dygnen.
Transfern till hotellet tog endast 20 minuter under vilka vi hälsades välkomna till Teneriffa och dessutom fick den nödvändigaste informationen om ön och om Playa Fañabé där vi ska tillbringa den närmaste veckan. Väl framme vid hotellet Sunwing Resort hade regnet slutat och ersatts av sol.
Efter incheckning på hotellet, som för övrigt var väldigt fräscht och välordnat, tog vi en liten promenad ner till stranden för att bekanta oss med stället och för att göra de nödvändigaste inköpen såsom vatten och öl.
Sedan blev det eftermiddagskaffe på balkongen och en kort siesta innan det var dags för ett första dopp i poolen. I poolen var det varmt ungefär som i Eriksdalsbadets bassäng för vår vattengymnastik.
När klockan blivit 18.00 öppnade restaurangerna och vi bestämde oss för att denna första kväll äta på en av hotellets restauranger. Vi var för trötta för att vandra runt och leta efter alternativ.
Middagen blev Mixed Grill (grillat gris-, lamm- och kycklingkött) med valfri sås och pommes frites. Vad som helst hade nog smakat bra denna första kväll. Det bästa på måltiden var den vitlökskryddade creme som serverades till brödet före maten. Ölet var lokalt bryggt och dög gott som måltidsdryck. Det hade inte så mycket karaktär, men vad kan man begära i Spanien.
Sedan blev det tidigt i säng. Sängen som för övrigt var jätteskön gav en god nattsömn.

Redan ankomstdagen, efter eftermiddagskaffe på balkongen och en kort siesta var det dags för ett första dopp i poolen.
Jag är egentligen ingen älskare av att bada i pool då jag är på semester men eftersom stranden var avstängd efter de senaste dagarnas oväder, så fanns inget alternativ. Stranden var ockuperad av lastmaskiner som försökte återställa det stormen förstört. Dessutom var det röd flagga vilket betyder badförbud.
Den här sortens semestergetto som Sunwing Resort är, är egentligen inte min stil, men det passar utmärkt då man reser tillsammans med barn, som vi ju gjorde denna gång.
På mornarna mellan 08.00 och 10.00 kunde man motionssimma i poolen vilket jag utnyttjade några dagar.
Efter klockan 10.00 och en timme framåt var det bäst att hålla sig borta från poolen för då var det vattengympa med en överdrivet ”flåshurtig” gympaledare som körde rörelser som aldrig testats annat än på land och som dessutom utfördes till musik som jag inte stod ut med. Ingen höjdare för mig alltså som egentligen gillar vattengympa.
På eftermiddagen var det också en timme då man lämpligen höll sig borta från poolen. Då körde vattengympaledaren vattenpolo för barn och ungdomar. Då spärrades bassängen av på mitten för detta bollspel. Då var det bäst att passa sig för alla som var med gick in för spelet med liv och lust.
Detta skådespel åsågs med fördel från balkongen i sällskap av en kall öl. Ölet är ett kapitel som jag återkommer till senare.
Att ligga i en solstol vid poolside tillsammans med massor av människor tätt packade sida vid sida klarar jag inte mer än max en halvtimme i taget. Kanske lika bra det, jag slapp ju bränna sönder huden, men jag låg tillräckligt länge för att ladda med D-vitamin. Sola på takterrassen gjorde jag dock några gånger, men även där korta stunder. Jag har inte ro att ligga overksam.
Lek med barnbarnen blev det inte så mycket av i poolen. Samuel är lite lustig. Då mamma och pappa finns i närheten är det bara de som duger. Morfar kan man bara leka med när mamma och pappa är någon annan stans. Hannah och jag roade oss dock ibland med att kasta lite boll i vattnet. Det var dock roligt att se Hannah 13 år leka så bra med sin lillebror som bara är fem.
Sista dagen ”dök” möjligheten upp att få prova scuba diving i poolen. Det var ett par holländare som driver ett dykföretag på Teneriffa som kom för att låta vem som ville prova dykutrustning. Det vill säga att med tuber på ryggen och under betryggande ledning testa att simma och andas under vattnet. Synd att detta kom sista dagen. Hade jag fått prova på detta tidigare i veckan hade jag säkert följt med på en endagsutflykt och testat på riktigt. Jag älskar ju snorkling och detta gav mersmak.
Här fanns inte heller någon poolbar som i Thailand där man kunde få en kall öl serverad på poolkanten. Möjligen kunde man få besök av Lollo och Bernie, två till jättekramdjur förklädda människor, som gick runt och kramade alla barn i poolområdet. Sunwing Resort är i första hand en plats för barnfamiljer och inte för griniga gamla gubbar.
Jag saknade stranden, den mjuka sanden, horisonten och vågornas brus.
Semestermat
Vi bodde under vår vistelse på Teneriffa i lägenhet med möjlighet att själva laga mat om vi så önskade. All-inclusive hade övervägts men förkastats. Vi äter sällan tre ordentliga mål mat om dagen.
Vi köpte det vi ville ha till frukost och kunde sedan i lugn och ro avnjuta frukosten på balkongen. Inget stress till hotellrestaurangen vissa tiden. Det gjorde också att vi denna gång inte kunde ha synpunkter på hotellfrukosten, det var ju upp till oss själva vad en innehöll.
Då våra lunchvanor är ganska spartanska passade det oss utmärkt att kunna ta en enklare lunch i skuggan på balkongen.
Middagarna åt vi oftast på restaurang men även vid några tillfällen på balkongen.
En dag gjorde vi en promenad till en stor supermarket som låg i en galleria en bit från hotellet. Här upptäckte vi att de hade jättefina fläskkotletter. Vi beslöt att inhandla sex stycken kotletter samt tillbehör i form av bl a potatis, ärtor och tomater samt grädde till såsen.
Det skulle bli middag på en av våra balkonger denna dag. hustrun gillar att laga mat. Det blev aningen bökigare än vi tänkt oss då vi bokade denna vistelse. Vi ville ha rum intill varandra vilket vi i och för sig också fått. Problemet var dock att det trots det blev en ganska lång väg i korridoren mellan rummen beroende på hotellets planlösning. Vi gjorde tappra försök att få byta ett av rummen men det visade sig omöjligt.
Vi skalade potatis tillsammans på balkongen till viss förundran för andra boende på hotellet. Därefter tog vi ytterligare ett dopp i poolen innan det var dags för att koka potatis, steka kotletter och göra gräddsås. Såssmaken räddades genom att jag i närbutiken lyckades hitta mald vitpeppar.
Att vi bestämde oss för att köpa fläskkotletter beror på en dröm om att någonstans i världen hitta fläskkött som smakar som fläskkött smakade förr. Vi har lyckats en gång hittills. Det var i Florida 1992. De här visade sig smaka som fläskkotletter gör hemma. Ingen speciell höjdare alltså.
Utöver den första kvällens middag på hotellets restaurang åt vi där ytterligare en gång. Det var då de hade kanarisk buffé. Smakmässigt fanns inte något som stack ut speciellt. Jag åt dock kanin för första gången i livet.
En kväll gick vi ner på strandpromenaden för att hitta en restaurang. Vi hittade en där det fanns något för var och en av oss. Jag valde Tapas denna kväll. De var väl ”sådär”. Bättre har jag ätit. Det var 12 olika tapasrätter som vi delade på två personer. Till det dracks en stor öl av det karaktärslösa slag som i huvudsak serveras här.
Medan vi åt vår middag såg vi på den vackra solnedgången i havet mellan silhuetten av två palmer och alldeles invid silhuetten av ön La Gomera.
En annan middag vid strandpromenaden åt vi på en restaurang med italiensk inriktning. Jag åt en tagliatelle med strimlad oxfilé och grönpepparsås. Det var den bästa av måltiderna under hela veckan.
En kväll intogs middagen på en av restaurangerna i närheten av hotellet. Restaurangens namn var Gran Reserva och det såg väldigt fint ut från utsidan. Maten var dock inte något att jubla över. Köttet var torrt och pommes fritten som serverades till var på tok för salt. Anledningen till att vi valde en krog nära hotellet var att det denna kväll blåste ganska kraftigt så att det var inte något skönt nere vid strandpromenaden.
Den ”kanariska” maten gjorde alltså inget större intryck på oss. Man ska nog söka sig till mer genuina platser än Playa Fañabé för att uppleva det typiskt kanariska.
Högt över havet och in emot land
Klockan ringde 06.20 på torsdagsmorgonen. En snabb dusch och en kopp kaffe sedan var det dags att gå till receptionen för att stiga på utfärdsbussen. Vi skulle denna dag besöka vulkanen Teide. Teide är Spaniens högsta berg. Alla skulle med utom dotterns man. Han gillar inte höjder och definitivt inte att åka buss på smala slingrande vägar med flera hundra meter djupt dike på ena sidan.
Första timmen ägnades åt att köra omkring i Fañabé, Playa de las Americas och Los Christianos och plocka upp andra som ville åka upp och titta på Teide. Då vi åkte var det ganska molnigt och man undrade hur det skulle bli uppe i bergen.
När alla resenärer var upphämtade började vi klättringen upp mot bergen. Först var vägarna både breda och relativt raka men ju högre upp vi kom desto smalare och slingrigare blev de.
På ca 1.500 meters höjd i byn Vilaflor gjorde vi ett första stopp. Här fick vi möjlighet att dricka kaffe och smaka på några kanariska specialiteter, t ex palmsirap från La Gomera. Jag drack en cappuccino och åt en chokladkex därtill.
Sedan fortsatte vi ytterligare en bit upp utmed serpentinvägen och stannade vid en utsiktspunkt där vi ovan molnen kunde se ut mot Gran Canaria vars högsta berg stack upp ovanför molnen. Det var en fantastisk syn att här uppe bland de imponerande pinjeträden i det klara solskenet titta ut över molnen som likt vispgrädde på en semla, nu låg nedanför oss och dolde kustlandet.
Vi fortsatte uppåt i pinjeskogen och kunde så småningom åt ett annat håll se ytterligare två av Kanarieöarna, La Palma och La Gomera.
Uppe vid vägkorsningen Boca de Tauce blev det stopp. Här stod en hel massa bilar och bussar. Vi fick inte köra fram mot linbanan till Teide. Detta på grund av säkerhetsskäl. Ovädret man haft här på Teneriffa i tre dagar hade gjort risken för nedfallande stenar allt för stor här uppe. Vi fick nöja oss med att se Teide på avstånd. Visserligen var den vackrare än vanligt eftersom ovädret gjort att toppen blivit täckt med snö. Det var den första snön som kommit här denna vinter.
Vår guide, Berit, berättade att ovädret på någon plats på ön spolat bort hela hus. Det hade alltså varit det värsta vädret på många år på Teneriffa. Förödelsen vi sett på stranden var bara en västanfläkt jämfört med vad som drabbat andra delar av ön.
Vi kom alltså inte fram till Teide utan körde istället vidare norrut för att sedan svänga ner mor kusten igen vid Los Gigantes. Utmed vägen passerade vi vulkanen Samara.
I Los Gigantes och utmed hela vägen mot Fañabé såg vi bananodlingar och stora växthus där man odlade tomater. Hur något kan växa i den karga jorden har man svårt att förstå.
Strax efter 13.30 var vi tillbaka på hotellet. Något besvikna över att inte ha kommit fram till linbanan som skulle ha tagit oss upp på Teide. Vi var långt ifrån nöjda med dagens utflykt eftersom vi inte kom fram till målet, Teide. Vi ”beklagade” oss i hotellreceptionen och då visade det sig att vi fick tillbaka halva kostnaden för utflykten för det hade ju faktiskt varit känt innan att det inte gick att köra fram till Teide. Det kändes ganska bra eftersom lilla Samuel varit riktigt missnöjd med utflykten. Det enda han sett fram mot var just linebanefärden upp till vulkanen.
Vi åt lunch på hotellet och gick sedan ner och badade i poolen. Sedan var det tid för eftermiddagskaffe och därefter en stund i solen på takterrassen. Det kändes dock som om jag fick lite för mycket sol. Jag kände mig lite lätt illamående och jag blev alldeles röd i pannan. Turligt nog hade Yvonne tidigare på dagen köpt Aloe Vera som jag kunde stryka på.
Semesteröl
I varma länder finns inget större utbud av bra öl. Det mesta som står till buds är karaktärslöst lättdrucket öl. Utbudet på Teneriffa var inget undantag från den reglen.
Här ebjöds man en stor öl för 1€ på de flesta restauranger. Det var som stor stark på krog i Stockholm. Inget jag normalt dricker men här fanns inget alternativ eftersom jag inte dricker vin.
Utmed strandpromenaden fanns ett antal mindre restauranger där man hade ”inkastare”, personer som försökte övertyga en om att man skulle komma in på just den krog de representerade, alla lockade med ”en stor öl” billigt.
Jag sa till de flesta att jag var intresserad bara om de hade en bra ale att erbjuda. En kvinnlig inkastare nappade på vad jag sa och ville veta om det på deras meny fanns något öl som föll mig i smaken.
Jag gav henne först, på direkt fråga från henne, en lektion i vad det är för skillnad mellan ale och lageröl, vilket hon uppskattade. Sedan berättade jag för henne att de faktiskt på sin lista med drycket hade fler ales. Jag förklarade dock att jag denna kväll inte skulle dricka någon eftersom jag just hade avslutat min middag och var på väg tillbaka till hotellet. Jag lovade komma tillbaka en anna dag.
Då jag gjorde det visade det sig att de i praktiken inte hade någon av de belgiska ales som fanns uppräknade på deras lista. Sedan gårdagen hade jag dock hittat ett ställe alldeles intill som verkligen hade belgisk öl. Jag gick dit och drack en Leffe Bruin i korrekt Leffe-glas på fot.
Till luncherna på balkongen provade jag några av de lokalt bryggda lättdruckna sorterna. En hette Dorada och en annan kort och ”gott” Lager. I första hand köpte jag dessa för att kunna utöka min samling öletiketter ytterligare.
Under ytan
På måndagen fyllde Hannah 13 år. Redan direkt efter vårt morgonkaffe var det dags att gå in till henne och sjunga och överlämna presenten.
Hannah är aktiv fotbollstjej. Hon hade någon dag tidigare sett en handduk med FC Barcelonas klubbmärke på. Hon blev helt salig och ville hemskt gärna ha den. Vi frågade efter priset och fick veta att det var 30 €. Because it is the official one, sa försäljaren.
Jag hittade senare i veckan en likadan handduk för 20 € och det var också the official one. Om jag haft talang att pruta vilket man väl ska göra på kanarieöarna så hade jag kanske kunnat få den för 15. Jag fick handduken inslagen så att Hanna inte skulle se den i förväg.
Hannah blev väldigt glad över FCB-handduken. Av Samuel fick hon en kylskåpsmagnet som han fått några dagar tidigare. Han ville ju också ge sin syster något och då gällde det att slå in något som fanns till hands.
Denna morgon var ganska mulen men jag hade bokat in Hannah och mig på en utfärd. Vi skull göra en tur med ubåt för att titta på undervattnenslivet. Vi blev upphämtade utanför hotellet kl 10.30 och efter ett antal stopp vid andra hotell for vi till hamnen i San Miguel i närheten av flygplatsen.
Då vi kom ner till hamnen fanns ingen ubåt där för den var ute på en tidigare tur. Så småningom kom den dock in i övervattensläge. Det var som i Beatleslåten A yellow submarine. Vi gick ombord och ner i ubåtens inre. Där fanns mjuka stolar vända mot en rad runda fönster. Plats för två personer vid varje fönster.
Vid sidan av fönstret fanns en liten panel som visade diverse data om färden. Det var avstånd till ytan, avstånd till botten och dyktid. Där fanns också en liten monitor som visade utsidan av ubåten så att man kunde följa själva dykningen.
Redan då vi låg vid kaj kunde vi se fiskar utanför fönstren. Sakta började ubåten röra sig mot mynningen av hamnen för att komma utanför den av stora betongblock uppbyggda vågbrytaren. Samtidigt började själva nedstigningen. Först till tio meters djup. Sedan till 15 för att slutligen stanna på 27 meters djup. Hela vägen ut till platsen där vi stannade hade vi haft sällskap av ett stort stim pilotfiskar.
Framme vid vårt stopp fick vi se stora rockor som simmade nära ubåten, och plötsligt tillsammans med dem simmade en människa i dykutrustning. Hon hade hoppat i från den följebåt som gått ut samtidigt som ubåten från hamnen. Hon simmade tillsammans med rockorna runt ubåten en bra stund.
När showen med rockorna var över återvände ubåten till hamnen där vi återvände till ytläge. Hela turen tog ca en timme och det var en utflykt som definitivt var värd sitt pris.
Senare på eftermiddagen provade både jag och Hannah på Scuba diving i poolen och beslutade att det ska vi testa på riktigt nästa gång vi åker till Thailand tillsammans.
Resterande noteringar från Teneriffa
Utöver att äta, dricka och vara i och vid poolen gjorde vi också lite andra aktiviteter under vår vecka på Teneriffa.
Varje morgon tog hustrun och jag en promenad i närområdet, oftast utmed strandpromenaden.
Tillsammans med dottern och äldsta barnbarnet Hannah gjorde jag en dag en eftermiddagspromenad. Vi ägnade oss på denna promenad åt så kallad Geocaching. Det innebär att leta reda på en på förhand angiven position där man antingen finner en ”skatt” eller något sevärt. Dagens mål var en sevärdhet i form av ett ”blowhole”, en hålighet i den utrunna lavan genom vilket vatten slungas upp då vågorna rullar in i grottan inunder. Ett ganska intressant fenomen som då en riktigt kraftig våg kommer sprutar nästan som en isländsk geysir.
I samband med denna aktivitet fick jag möjlighet att prova GPS-funktionen i min nya mobiltelefon.
Efter förmiddagskaffet en dag var det dags för mig att vara lite sträng. Jag skulle nämligen plugga matte med Hannah. Hon hade två veckors matteläxor med sig och de måste hon göra innan hon kom tillbaka till skolan. Det var en förutsättning för att få ledigt.
Den ”elake” morfadern blev tvungen att hota med att det inte skulle bli någon mer utflykt om inte matteläxan gjordes. Motvilligt satte sig Hannah tillsammans med mig och matteproblemen på balkongen. Det handlade om procenträkning. Det var inte helt lätt vill jag medge. Jag hade inga problem att förstå problemen och hur man skulle räkna ut talen. Problemet var att jag inte hade bakgrunden klar för mig. Vilken undervisning hade föregått detta med procenträkning? Hur förväntar sig läraren uträkningar och svar? Det är heller inte alltid lätt att hitta på praktiska tillämpningar av ett problem för att lättare motivera en trettonåring som inte gillar matte.
Hannahs motivation för att plugga matte är sällan speciellt hög. Trots det har hon egentligen inga problem med matten. Hon tycker bara att det är tråkigt.
Att förstå matematik handlar enligt mitt förmenande mycket om att förstå vad man ska ha matematiken till. Då jag hjälpt Hannah med matteläxan tidigare har det varit något lättare att hitta på bra praktiska exempel. Efter att ha gjort 75 % av alla talen gav vi oss för denna gång. Resterande matteläxa gjordes på planet på vägen hem
Efter maten, några av kvällarna gick vi ner till strandpromenaden så att barnen fick spela minigolf medan vi vuxna tittade på. Samuel hade sitt eget sätt att få bollen ner i hål men det gjorde mindre huvudsaken var att han hade roligt. Hannah tog det hela lite mer seriöst och försökte slå så få slag som möjligt på varje bana.
Efter bangolfen gick vi till en ”spelhall” där spelade Samuel biljard med sin pappa.
Sedan gick vi till en ställning där man fastspänd i en sele och upphängd i gummiband kunde hoppa på studsmattor högt upp i luften och göra saltomortaler. Hannah skulle naturligtvis testa detta. Hon hoppade och snurrade i luften så att man själv hisnade. Tyvärr var det helt omöjligt att fånga detta på bild. Då kamerablixten brann av var hon redan ute ur bild.
Resten av våra aktiviteter på Teneriffa har jag redan berättat om i tidigare bloggar.
Så nu är det slut på resebloggandet för denna gång.