Så var det åter dags för en kundresa med Swedbank. Denna gång till Costa Tropical i södra Spanien. Resan är som de tidigare vi varit på ett samarbete mellan Swedbank och Special Resor i Karlstad.
Vi flög från Stockholm till Malaga varifrån vi åkte buss till vårt hotell som ligger i staden Almuñécar, en dryg timmes bussresa öster om Malaga.
Avresan från Stockholm skedde i behaglig tid. Take off kl. 14.15, med Norwegian. Vi flög ett alldeles nytt flygplan, en B737-800W. Mycket fräscht och bekvämt. Ingen mat ingick ombord men den som ville kunde köpa något att både äta och dricka. Vi åt lunch på Arlanda före avresan så vi nöjde oss med kaffe ombord.
Landning i Malaga skedde på tid ca 18.30. Här mötte oss en av våra lokalguider, en spanjor som talar svenska. Han gav oss en del intressant information under bussresan från Malaga till Almuñécar.
Vi anlände till vårt hotell ca kl 20.00. Incheckningen var väl förberedd och vi fick våra nyckelkort utdelade direkt då vi steg av bussen.
Hotellet, Hotel Suites Albsyzin del Mar ligger ganska centralt i Almuñécar invid en odling av Cherimoya och inte långt från gamla staden.
Cherimoya är en av alla de tropiska frukter man odlar här tack vare det subtropiska klimatet.

Hotellet i sig är en fantastisk upplevelse i arabisk stil. Vår lägenhet har vardagsrum, pentry, två badrum och tre sovrum samt balkong med utsikt mot poolområdet. På balkongen var det riktigt skönt i eftermiddagssolen.
Då vi var incheckade och hade lämnat våra väskor på ”rummen”, väntade en härlig kvällsbuffé i matsalen. Sedan var det dags att sova efter denna resdag.

Dag 2, började med en riktigt bra frukost. Det enda jag kan klaga på beträffande frukosten var att det inte var färskpressad apelsinjuice utan sån där som mer är som saft ur en automat.
Efter frukost, kl. 09.30 bar det av med bussen mot dagens utflyktsmål, staden Nerja. Vi gjorde dock först ett stopp i närheten av Nerja vid de världsunika droppstensgrottorna till vilka det var möjligt för hugade att besöka medan vi övriga for vidare till Nerja.

Jag har sett droppstensgrottor tidigare på flera andra ställen i världen och eftersom vädret var strålande och alldeles lagom varmt kände jag inte för att gå i några grottor denna dag.
För er som besöker Nerja och som inte sett droppstensgrottor förr kan ett besök dock rekommenderas. I de här grottorna finns en del målningar samt den största droppstenspelaren i världen, d. v. s. det är den tjockaste där stalaktit och stalagmit smält ihop till en pelare.
Grottbesökarna hämtades upp senare för att återförenas med den övriga gruppen i Nerja.

I Nerja promenerade vi gemensamt till vad som kallas Balcon de Europa, en utsiktsplats mitt i staden med vidsträckt utsikt över Medelhavet och kustremsan åt båda håll.
Därefter var det fri tid att strosa på gatorna i den gamla staden, shoppa, fika och äta lunch på egen hand. Efter lite shopping fann vi en liten restaurang alldeles intill Balcon de Europa. Först var vår avsikt bara att dricka varsitt glas färskpressad apelsinjuice men sedan kändes det så skönt att bara sitta där så att vi bestämde oss för att även äta vår lunch där. Restaurangen hade en liten balkong ut mot havet och vi satt i skuggan intill räcket och tittade ut över havet och den lilla strand som finns alldeles nedanför Balkon de Europa. Där badade folk i de stora vågorna som rullade in mot stranden.

Vid tvåtiden var det återsamling och avfärd med bussen till Frigiliana, en av de vita byarna i Andalusien. Här har invånarna förbundit sig att en gång om året vitkalka sina hus. I Frigiliana gjorde vi också en kort rundvandring. Bl a tittade vi på det gamla sockerbruket som en gång funnits här men som numera är nedlagt. På den tiden odlades i de här trakterna sockerrör för bl. a framställning av rom. Efter rundvandringen, före återresan till Almuñécar, var vi till en liten butik för att prova ett lokalt sött vin som görs på torkade druvor. Även om jag inte är någon vindrickare måste jag tillstå att det smakade gott.

Åter i Almuñécar gjorde vi en liten shoppingtur på närmsta Supermercado för att bl. a inhandla vatten på flaska och mjölk till det kaffe som vi ibland lagar på rummet. Vi måste ju utnyttja vårt pentry.
Strax före sju samlades vi sedan vid poolen för en välkomstdrink innan vi gemensamt promenerade till restaurang La Ventura i gamla delen av staden. Middagen serverades på en innergård vilket gjorde att vi satt ute, men ändå inne. Vi njöt av god mat och trevligt sällskap. En väldigt lyckad kväll bortsett från att Flamencosångarna som underhöll var lite väl högljutt klagande för att det skulle fungera och föra ett bra bordssamtal. Om detta rådde dock delade meningar. Många tycket att musikupplevelsen var helt fantastisk, och saknade inte alls möjligheten att samtala.

Dag 3 vaknade jag med feber och en begynnande infektion i kroppen. Jag åt en mycket begränsad frukost innan det var dags för avfärd mot dagens utflyktsmål som var några byar uppe i Sierra Nevada. Fr. o m denna dag hade vi ny lokalguide, Daniel, som är svensk men som bott i Spanien i sju år. Daniel visade sig vara en mycket entusiastisk och kunnig guide. Vi åkte på slingriga vägar till området som heter Alpujarras, medan Daniel berättade om vad vi skulle få uppleva under dagen och han gav oss också en rejäl dos av Spaniens historia.
Väl uppe i Alpujarras besökte vi först en familjeägd charkfabrik/butik där vi fick en rundvandring och provsmakning av deras unikt snötorkade Serranoskinka. Därefter for vi ner till byn Capileira där vi åt en lättare lunch, i form av tapas, på en bodega. Färden gick sedan vidare ner till byn Pampaneira där det var fri tid för bl. a shopping. Jag tillbringade dock timmen i Pampaneira sovande bak i bussen för vid det här laget hade min feber stigit till över 39, trots febernedsättande medicin.

Efter Pampaneira for vi vidare på de mycket slingriga vägarna, via Lajarone till vårt sista stopp för dagen, en vingård och bodega vid namn Senorio de Nevada.
Senorio de Nevada är en relativt ny vingård som det går väldigt bra för. Man startade detta familjeföretag 1996. Det ligger på 700 meter över havet. Man odlar vin av typerna Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah, Tempranillo, Petit Merlot, Grenache och Viognier. Odlingsarealen är 21 hektar. Man producerar ca 70.000 flaskor per år, varav 30% går på export. Deras mest prisvärda årgång för närvarande är 2006. Här finns förutom anläggningen för odling och produktion av vin också en utmärkt restaurang och ett hotell.
Här fick vi först en rundvandring med information om vinodling och vinproduktion. Rundvandringen avslutades med en vinprovning vilken jag inte kan uttala mig om eftersom jag inte deltog.

Därefter avslutades besöket på Senorio de Nevada med en utsökt trerätters middag i restaurangen. Till den serverades naturligtvis ”husets vin”, som enligt dem som förstår sig på smakade utmärkt.
Återfärden till Almuñécar var mindre slingrig än resan upp mot bergen för nu valde vi motorvägen ner mot kusten igen. Och därmed var den tredje dagen på resan slut.

Dag 4 mådde jag något bättre tack vare stöd och mediciner från den sjuksköterska, som alltid följer med på resor som anordnas av Specialresor. Gunilla, som sjuksköterskan heter, såg till att jag drack ordentligt under dagarna och att jag tog mediciner som dämpade febern så att jag kunde delta i aktiviteterna efter bästa förmåga. Det var givetvis mitt eget val att inte helt acceptera att jag var sjuk och kanske borde stannat på hotellrummet.
Denna fjärde dag fick jag SMS från min dotter som undrade hur det var med oss. Jag svarade att det var OK men att jag var sjuk igen. Hon preciserade då sin fråga med en undran om hur vi klarat jordbävningarna. Konfunderad svarade jag ”Vilka jordbävningar?” Det hade alltså kvällen innan varit två jordbävningar i Andalusien. Vi hade inte märkt av någon av dem. De hade inträffat ungefär då vi satt uppe i bergen och åt vår middag. Styrkan hade varit ca 5 på Richterskalan. Epicentrum låg vid staden Lorca ca 35 mil från den plats där vi befunnit oss.
Det är märkligt med dagens informationssamhälle. I Sverige var man väl informerad om dessa jordbävningar. Vi hade lokalt inte hört talas om dem.
Nåväl denna dag var en vilodag utan bussutflykter. Vi skulle endast göra en guidad rundvandring i Almuñécar och därefter disponera dagen själva. För min del passade detta utmärkt, jag behövde en vilodag.
Rundvandringen i Almuñécar var planerad att ta ca. en timme men vi var nog ute i närmare två. Vi gick mot den gamla staden och passerade på vägen dit saluhallen i Almuñécar. Därefter gick vi till de från romartiden härstammande och nu utgrävda salterierna. Daniel ledde rundvandringen och gav oss all information man kan önska sig om dessa saltningsbassänger och övrigt som vi passerade på vår rundvandring.

Vi fick lära oss att staden sannolikt grundats redan av Fenisierna. Att den senare behärskats av romarna men att den fått sitt namn då den togs över av araberna (morerna). Namnet Almuñécar kommer från arabiskan och betyder ”omgivet av berg”.

Efter en god lunch på egen hand ute på ett litet torg i staden gick vi tillbaka till hotellet för att vila inför den aktivitet som banken alltid ordnar någon kväll under resan. Därefter åt vi en utmärkt middag på hotellet. Lax med en underbart god sås.

Dag 5, var den jag mest sett fram mot under denna resa. Vi skulle till Granada för att besöka Alhambra. Jag var åter sämre denna dag men beslutade ända att följa med. Det hade ju varit snopet att inte få se Alhambra nu när jag var så nära. Gunilla skötte om mig på bästa sätt under dagen så att jag klarade av den över två timmar långa rundvandringen i Alhambra.

Alhambra är som jag antar att de flesta vet ett palats från den tid på Morerna behärskade den del av den Iberiska halvön som vi idag kallar Spanien. Morerna landsteg i Andalusien år 711 eKr och härskade här till 1492. De som fördrev dem ur Spanien var Ferdinand och Isabella.
Alhambra som ligger på en höjd i Granada bestod ursprungligen av sju palats men av dem återstår endast två. Dessutom finns här Karl V:s palats som är av senare datum.

Det är stor skillnad på byggnadsstilarna mellan de moriska palatsen och Karl V:s palats.
Det spännande med Karl V:s palats är den stora cirkelrunda innergården. Man kan då man står där undra vad den använts till men det blev vi varse ganska snart. Plötsligt stod i mitten av gården tre unga svenska flickor som med kristallklara röster sjöng ”Idas sommarvisa”. Då förstod vi att gården byggts som den är för den fantastiska akustiken. Här talade makthavaren sannolikt till sitt folk.

Det var många grupper turister som skulle slussas in i Alhambra. Alla försedda med små radiomottagare som de lokala guiderna förmedlade sin guidning genom. Varje grupp hade sin egen kanal som radiomottagaren fungerade på men då och då kunde man få in en italiensk, eller en fransk röst i sin mottagare, då någon annan grupp, som tilldelats samma radiokanal som vi, kom för nära. Vår guidning skedde på svenska. Vi var uppdelade i två grupper om 18 personer. Båda lokalguiderna var mycket kunniga om Alhambra och de talade bra svenska. Den ene var svensk och den andra hade bott länge i Sverige
.
Jag skulle kunna skriva mycket om den fantastiska byggnad som Alhambra är men den som vill veta detaljer får söka på nätet. Ingen information går dock upp mot den man får då man samtidigt vandrar genom detta fantastiska palats och upplever det på plats.
Då rundvandringen i Alhambra, och den intilliggande trädgården Generalife, var slut efter ca. två och en halv timme var det tid för lunch på en restaurang som låg alldeles intill parkeringen och ingången till Alhambra.
Vi fick en fyra rätters lunch med alldeles för mycket mat. Det var två förrätter, en huvudrätt, som var Paella, och dessert.

Efter lunchen var det fri tid för sightseeing eller shopping i Granadas centrum. Själv valde jag att tillsammans med en annan resenär ta det lugnt i skuggan på en uteservering. Vi hade en underbart skön eftermiddag tillsammans med bl. a cappuccino och senare färskpressad apelsinjuice.
När alla återsamlats bar det åter av tillbaka till Almuñécar och kvällens middag som hade karaktären av avskedsföreställning. Vi bjöds på en härlig måltid i den av hotellets restauranger som ligger ute vid poolen.

Efter middagen bjöds det på flamencoföreställning i en konstgjord grotta, också den belägen i poolområdet. Flamencogruppen omfattade en gitarrist och sångare, en violinist och två danserskor.
På grund av trötthet efter dagens strapatser orkade jag bara stanna för att se de två inledande numren men de som stannade hela föreställningen sa att det var en fantastisk föreställning.

Dag 6, sista dagen. Nu var det tid att åter packa sin väska och göra sig redo för hemfärd. Vi for mot Malaga där vi skulle tillbringa sista dagen och till kvällen flyga hem till Stockholm.
Den första aktiviteten för dagen var en kortare bussrundtur i Malaga vilken slutade nere vid stranden Malagueta och den intilliggande tjurfäktningsarenan ”Plaza de Torros la Malagueta”.

Vi skulle nu få uppleva en av resans absoluta höjdpunkter, ett föredrag om tjurfäktning. Den som berättade för oss om tjurfäktning heter Olle Jacobsson och är svensk. Då han berättade att han också har ett artistnamn, Juan Radamez, och har utbildats till matador och sedan arbetat i många år som värjbärare åt berömda matadorer, blev föredraget oerhört intressant. Olle är dessutom skådespelare och en av de absolut bästa föredragshållare jag träffat på. Han berättade om tjurfäktningens historia, sin egen tid i denna ”cirkus” och han visade oss den utrustning matadoren och hans medhjälpare använder. Han demonstrerade också hur de olika sakerna används. Det blev en lysande föreställning, som gav oss en helt ny syn på företeelsen tjurfäktning.

Efter det fantastiska föredraget fick vi också se tjurfäktarmuseet som finns inne under en av läktarna i arenan. Här förvaras flera av de berömda, numera ”pensionerade” matadorernas guldbroderade dräkter. Vem minns inte El Cordobes? Hans vackra dräkt finns i museet.

Lunch, som var otroligt bra, tre rätter förstås serverades på en liten restaurang i gamla staden i Malaga, i närheten av katedralen. Efter lunch var det fri tid i Malaga.
Jag och hustrun vandrade, under de blommande jakarandaträden, genom den vackra parken från centrum ner till Malaguetan. Nere vid stranden satte vi oss på ett café och tittade ut över stranden och alla badande. I bakgrunden såg vi alla fartygen som låg ankrade på ”Malagas vinstänkta redd”.

Vid 17-tiden var det återsamling för färd ut till flygplatsen och hemresan till Sverige. Incheckningen gick problemfritt. Avresan skedde exakt på tid och flygresan tog en kvart kortare tid än beräknat. Landning 23.15 på Arlanda.
Hemma igen var vi ca. 01.00 på söndagsmorgonen.