Jag har just varit några dagar i staden Bologna i norra Italien. Bologna är en vacker stad med en mycket väl bevarad gammal stadskärna. Jag har svårt att förstå varför jag hört så lite om Bologna som turiststad. Vi tar resan från början så får jag komma mer in på gamla byggnader och på stadens historia senare i berättelsen.

Dag 1
Vi, ett gäng bestående av tio seniorer, åkte från Arlanda en torsdagsförmiddag i slutet av maj. Vi lämnade Arlanda med SAS, ca. kl. 10:00 och landade i Bologna knappa tre timmar senare. Här slog sommaren emot oss med solsken och 28 graders värme. I Stockholm var det ungefär hälften så varmt då jag åkte hemifrån.
Vi tog en buss in till staden, kostnad 6€. Vi checkade sedan in på vårt hotell, Mercure Bologna Centro, beläget tvärs över gatan från Centralstationen där flygbussen stannade.
Eftersom klockan nu var ungefär 14 så räknade vi med att få våra rum omedelbart men se så blev det inte. De var visserligen färdiga men eftersom vi skulle dela rum två och två så gillade vi inte att det var dubbelsängar med gemensamt täcke. Efter visst förhandlande lovade man att ordna till detta medan vi satt i baren en halvtimme.
Hotellet har en bar i anslutning till en mindre park eller snarare trädgård på innergården. Vi satte oss i skuggan och tog varsin öl, åtminstone de flesta av oss, en del tog vitt vin istället. Några beställde sandwich till ölen men vi fick in tre tallrikar med diverse snittar och ”minipizzor”. Ingen rörde det framdukade förrän kyparen meddelade att detta var ”gratis” tilltugg till öl och vin. De beställda sandwicharna blev därmed överflödiga men levererades ändå eftersom de beställts.
Då ombäddningen, respektive rumsbyten genomförts gick vi för att installera oss på våra rum. Dessförinnan hade vi dock kommit överens om att träffas klockan 19 för att gemensamt gå ut för att äta middag.
Efter installation på rummen gick vi ”grabbar” ut på stan för att rekognosera som det heter när man går ut för att inköpa något att dricka. Vi besökte de närmaste små ”livsmedelsaffärerna” för att kolla in utbudet av lämpliga varor inför kvällen. Före genomförandet av inköpen enades vi dock om att slå oss ner på en uteservering och ta ytterligare var sin öl. Även här blev vi serverade tilltugg, denna gång i form av Pizzabitar. Efter urdruckna öl och uppätna pizzabitar började vi undra om det var någon idé att gå ut och äta middag. Vi började ju bli mätta redan. Vi gick dock och inhandlade öl till mig och whisky till de övriga innan vi gick hem till våra rum för att duscha och vila lite inför kvällen.
Klockan 19 träffades vi i hotellreceptionen och vandrade ut på staden för att leta upp lämplig krog. Vi vandrade genom en av huvudgatorna, via dell’ Indipendenza, i gamla staden i riktning mot Piazza Maggiore, det största torget i sta’n.
Bologna är unik på minst ett sätt; väldigt många gator har arkader, det vill säga, trottoarerna är överbyggda. Bologna har ca. 40 mil arkader, som skyddar mot både strilande regn och brännande sol. Den gamla staden, alltså innanför de gamla murarna är inte mer än ca två kilometer tvärs igenom, så ni kan tänka er att det är gott om arkader. Det är också så att även nyare hus som ligger innanför murarna har arkader.
I vår jakt efter en restaurang, som utan förbeställning kunde ta emot ett sällskap på tio personer passerade vi många av de gamla byggnader som Bologna är känt för men dessa ska jag berätta om under rubriken Dag 2, vilken ägnades åt sightseeing.
Efter att ha frågat på diverse restauranger lyckades vi till slut hitta en som kunde ta emot ett så stort sällskap som vårt. Tyvärr fick vi dock sitta inomhus. Ute var det fullt. Trots alla öltilltugg tidigare under eftermiddagen började vi bli hungriga så vi kastade oss raskt över menyn för att beställa vår första italienska måltid. Jag är egentligen ingen stor älskare av pasta men här var det naturligtvis ett måste. Det påstås att pastan uppfanns här i Bologna. Vad tänker man på då det gäller mat från Bologna? Spaghetti Bolognese, förstås! Den rätten kan man dock inte beställa på restaurang här. Här heter den, spaghetti med ragu eller Tagliatelle med ragu. Den kunde för min del ha fått kallas vad som helst, den var god.

Dag 2
Vi kom till matsalen vid fel tid, till en Hotellfrukost som för min del bestod av juice, kaffe och bröd med skinka och ost.
Första morgongänget hade just länsat faten. Trots att antalet matgäster var i avtagande var kön till den vansinnigt långsamma kaffemaskinen lång. Ett fyrstjärnigt hotell med endast en kaffeautomat, vilken dessutom krånglade hela tiden är definitivt minus i kanten för ett i övrigt mycket bra hotell.
Efter en hotellfrukost som alltså inte tillhörde höjdarna bland de hotellfrukostar jag ätit var det dags för en sightseeingdag i Bologna.
Vi hade beslutat oss för att ta en tur runt Bologna med en rundtursbuss av typen Hop-on-hop-off. Den första turen skulle avgå från hållplatsen utanför vårt hotell klockan 10.00. Vi var först i kön. Vi ser en helt tom buss, från City redbus, komma och svänga in vid hållplatsen. Vi förbereder oss för att stiga ombord och betala. Då kliver en kvinna i 40-årsåldern emellan, talar med guiden och strax visar det sig att hon är lärare och har reserverat platser på denna första sightseeingtur för dagen. Hon vinkar fram 37 glada barn som ska åka runt i vår buss. Vi får vänta ytterligare en halvtimme på vår tur för när barnen klivit ombord finns inte längre plats för ett svenskt seniorgäng på tio personer.
Då nästa tomma buss kommer kliver vi på först och betalar våra € 18 per person för City tour + San Luca Express. Vi får två kartor och en uppsättning hörlurar var. Guidningen kan vi lyssna till antingen på italienska eller på engelska.
Då alla stigit ombord och satt sig startar bussen och börjar rundturen med att köra samma väg som vi gått kvällen innan upp mot Piazza Maggiore. Vi får nu veta det mesta om det vi passerat på vår jakt på restauranger föregående kväll. Vi får också en del grundläggande information om Bologna. Bl. a. att staden grundats av etruskerna, att den är huvudort i provinsen Bologna och huvudstad i regionen Emilia-Romagna. Staden, som har omkring 400 000 invånare har Europas äldsta universitet grundat 1088.
Sedan fick vi naturligtvis veta allt vad som önskas kan, och lite till om byggnaderna vi passerade. Det var några av stadens 75 kyrkor, varav San Petronio är den största. San Petroni är faktiskt en av kristenhetens största kyrkor. Vi passerade också palats såsom Palazzo dei Notai, Palazzo Communale, Palazzo di Re Enzo och Palazzo del Podestà. Bolognas mest kända ”landmärke” är de båda lutande tornen Torri Asinelli och Garisenda. Dessa båda torn är några av alla de torn som finns kvar av de ursprungligen över 100 tornen som en gång fanns i Bologna.
Jag skulle kunna hålla på och räkna upp en lång rad byggnader ytterligare, som är värda att beskådas. Vi nöjde oss med att se dem från bussen men många borde man nog i mån av tid även se från insidan.
Bussen kryssade fram genom den historiska staden och lämnade den sedan en stund genom en gammal port (Porta Castiglione) i stadsmuren, vilken det finns rester kvar av här och var runt stadskärnan. Vi for sedan upp på en höjd till Ospedale Rizzola och kyrkan San Michele in Bosco, där man fick en fantastisk vy över den historiska staden Bologna.
Efter att åter ha kört ner från denna höjd och in i historiska staden igen, steg vi av bussen vid kyrkan Ciesa San Francesco. Vi bytte till ett litet tåg på gummihjul, San Luca Express, ett sådant där ni vet som man kör sightseeing med bl. a. på Skansen i Stockholm. Detta lilla tåg skulle, för de extra € 6 vi betalat, ta oss upp till San Luca.
San Luca, eller dess fullständiga namn, Santuario di Madonna di San Luca, är ett kloster som ligger på en kulle strax utanför Bologna. Hela vägen upp till klostret går en gångväg, överbyggd med en arkad så att man kan gå dit upp skyddad från sol och regn.
Här uppe skulle vi se oss om och vänta på nästa tåg. Lyckligtvis finns förutom klostret även Pizzeria Vito här uppe. Efter en rundvandring i de vackra omgivningarna för bl. a. fotografering satte i oss för att äta lunch på pizzerian. Halva gänget beställde pizza och blev ganska nöjda. Den andra halvan beställde en smörgås med tillnamnet Fantasia och den fantasin var en stor besvikelse. Mackan var oerhört torr och tråkig. Till den torra mackan drack jag ett ganska hyfsat italienskt öl.
Lokalen var dock mycket tyst och trevlig och vi tillbringade två timmar där och hade många givande samtal.
Vi avslutade vår vistelse på San Luca med ett besök i klosterkyrkan vilken öppnade ca en halvtimme innan vårt tåg skulle ta oss ner till staden igen. Jag syndade genom att trotsa fotoförbudet i kyrkan. Tyvärr fanns ingen präst i någon av biktstolarna varför jag inte kunde begära förlåtelse för min synd.
Åter nere i staden skilde vi på oss. Jag gick runt för att fotografera en del av de byggnader vi åkt förbi tidigare på dagen. Andra gick för att shoppa i de exklusiva butikerna de sett från bussen och ytterligare andra for med nästa sightseeingbuss tillbaka till hotellet för att vila inför kvällens middag.
Visa av problemen från kvällen innan, med att inte ha bord beställt på någon bra restaurang, hade vi till denna kväll bokat bord på restaurangen, Trattoria Caminetto d’ Oro.
Vi åt utsökta goda rätter och drack vin eller öl därtill. Jag valde lammracks och till det ett lokalt bryggt veteöl vilket också gav mig ett tillskott till min samling av öletiketter. Vi passade också på att, lite i förskott, skåla i Champagne, och fira en av deltagarna, som om någon vecka fyller 75 år.
Efter detta var det sedan åter dags att vandra mot hotellet samma väg som kvällen innan.

Dag 3

Den tredje dagen i Bologna hade vi tänkt oss att inte spendera i Bologna. Detta låter kanske konstigt men vår avsikt var att istället prova på att åka tåg. Målet för vår tågresa ligger bara fem mil nordost om Bologna och heter Ferrara. Vi hade fått varma rekommendationer att besöka denna lilla stad.
Vi hade redan kvällen innan köpt biljett i en av de många automaterna på Stazione Centrale mitt emot vårt hotell.
Klockan 09.30 begav vi oss till stationen. Tåget skulle avgå 09.45. Vi befann oss nu alltså på den stora stationen där det så kallade Bombdådet i Bologna inträffade den 2 augusti 1980.
Då detonerade en bomb på Bolognas järnvägsstation. 86 personer dödades, cirka 200 skadades och stora delar av stationen förstördes.
För oss inträffade dock ingen större katastrof. Vi stämplade som man ska våra biljetter i en liten gul apparat på väggen före avresan. Jag konstaterade dock att jag inte kunde upptäcka att ”stämplingen” gav annat resultat än en smärre fördjupning i biljetten som var av hård papp, ungefär som ett boarding-kort på flyget.
Av konduktören på tåget fick vi sedan veta att apparaten skulle ha givit oss en synlig tidstämpling och att vi egentligen skulle betala en straffavgift på € 40 per person för att vi ”inte hade stämplat” våra biljetter. Vi klarade oss dock med en förmaning om att stämpla och kontrollera resultatet nästa gång vi åker tåg i Italien. Att jag försökte förklara för konduktören att den gula apparaten som jag ”stämplat” biljetten i saknade färgband gick nog inte in.

Tågresan till Ferrara skulle ha tagit ca 30 minuter, men på grund av ett, för oss oförklarligt, stopp mitt på linjen i 15 – 20 minuter, så var vi framme först efter nästan en timme.
Vi promenerade från järnvägsstationen in mot stadens centrum. Det var varmt och vi stannade vid ett ”vattenhål” på vägen. Eftersom klockan ännu inte blivit 12 drack jag bara vatten medan några andra drack öl, ytterligare andra drack kaffe. Vi fortsatte sedan mot centrum och turistbyrån för att hämta kartor över staden.
Turistbyrån är inrymd i den gamla borgen Castello Estense. Det är en riktig gammal borg med vallgrav och vindbryggor. I vallgraven simmar jättelika karpar. Förutom turistbyrån finns inne på borggården också offentliga toaletter för både damer och herrar. Inträdet på toa var € 0,5.
Vi såg ett drinkbord uppdukat i skuggan vi borggårdens ena vägg och plötsligt fylldes borggården av festklädda människor. Det var ett stort bröllop som skulle äga rum i någon av borgen/slottets salar. Vår klädsel i kortbyxor och kortärmat platsade dåligt så vi gick ut på sta’n istället.
Det var mycket folk ute, det var ju lördag. Det var marknad i stan och man kunde smak på diverse lokala läckerheter om man ville. Jag gillar inte att smaka varken olivolja eller vin så det överlät jag åt andra. Jag ägnade mig åt att titta på och studera de vackra husen vi passerade. Ferrara var verkligen en stad med atmosfär. Det kändes väldigt bra att gå omkring här.
Efter en stunds strövande kände vi alla att det var tid för lunch. Vi skickade en förtrupp i en av gränderna där de hittade en utmärkt restaurang med uteservering under tak så att vi fick lite svalka. Här åt jag den godaste Spaghetti Carbonara jag någonsin ätit.
Efter lunchen delade vi upp oss i två ”gäng”. Ett som gick tillbaka till marknaden för att shoppa och vi övriga som gick mot Via delle Volte, en liten gata/gränd som har massor med små överbyggnader. Det är inte arkader som i Bologna utan mer två hus på var sida av gatan vilka är sammanbyggda på ett sätt som gör att man kan passera under. Sedan drog vi oss ner mot den flod, Po di Volano, som rinner i utkanten av Ferrara. Vi kom dock aldrig dit. Däremot såg vi resterna av den gamla stadsmuren och bestämde då vi kommit till busstationen att på nytt försöka ta oss upp till stadens centrum. Vi steg på en buss, betalade € 1,5 för att åka tillbaka till borgen där vi börjat vår lilla rundvandring.
Här fann vi ett ”vattenhål” under träden alldeles vi busshållplatsen. Vi slog oss ner i skuggan för att återställa vätskebalansen. Det fick bli genom inmundigande av ”industiöl” (Heiniken) från Holland, men vad gör man inte då man är törstig. Då törsten var släckt gick vi för att besöka vårt sista mål för dagen i Ferrara.
Tvärs över gatan från borgen ligger Teatro Comunale, vars magnifika salong vi sett en bild av i en av de broschyrer vi fått på turistbyrån. Tyvärr var dock teatern stängd så vi fick aldrig uppleva teatersalongen prakt med egna ögon.
Nu återstod bara att i sakta mak, sökande skugga, promenera tillbaka till järnvägsstationen.
Tågresan hem gick utan problem. Vi hade noga kontrollerat resultatet av stämplingen i den gula lådan. Denna gång kom det dock ingen konduktör över huvud taget.
Hemma på hotellet duschade vi ”resdammet” av oss och vilade en kort stund innan det var dags att åter gå ut på sta’n för att äta middag. Även denna kväll hade vi reserverat bord på restaurang, denna gång på Ristorante da Nello. Till någras besvikelse fanns dock inte pizza på menyn. Däremot hade de, enligt kyparen, världens bästa Cottoletta Bolognese. Kyparen hade rätt det var en oerhört god rätt, men kotlett? Nej det var mer en schnitsel bestående av kalvkött med en skiva skinka och ost ovanpå. Till detta en underbar sås, bladspenat och potatispuré. De hade också en god rätt gjord på kalvlever vilken somliga föredrog före världens bästa Cottoletta. Desserten hoppade jag som vanligt över men även bland dem fanns en som var världens bästa. Vilken det var minns jag inte.

Så var även denna dag till ända. Nu återstod bara att på nytt återvända till hotellet.

Morgonen därpå var det bara att packa ner sina pinaler, äta en frukost som såg ut som den gjort övriga mornar med bl. a. väntan i kö för att få ut sin cappuccino ur kaffeapparten.
Sedan utcheckning från hotellet, buss till flyget, incheckning och ca tre timmars flygning till Stockholm där på nytt beskedligare temperatur än i Italien väntade.
En härlig reseupplevelse var det. Det är inte otroligt att jag återvänder till Bologna i framtiden.