Som ni kunde läsa i förra inlägget så var jag lite hängig och vi alla trodde att febern hade med tänderna att göra men när blöjbytena blev tätare och jag hängigare så antog vi att jag kanske blivit smittad av William som legat i magsjuka några dagar. Natten mellan söndag och måndag var ingen höjdare för någon men mest synd var det ju såklart om mig. Bajsblöja på bajsblöja avlöste varandra och jag kved oxh hade så ont i min mage. Vid 4-tiden kaskadkräktes jag i hela stora sängen men efter det somnade jag om i ett par timmar i sträck. När mamma och pappa duschade mig för tredje gången den natten tjoade och tjimmade jag som aldrig förr. Det är inte kul att kräkas har jag märkt men vilken känsla det är efteråt! Trots nattens alla bravader med gråt, tända lampor, duschningar och annat stök så vaknade inte Charlie en endaste gång!

På morgonen efter att jag fått i mig en välling som i princip rann rakt igenom min febriga kropp så upptäckte ma och pa spår av blod i blöjan. Pappa gick raka vägen till hotellets reception och bokad en taxi till Bangkok hospital som har filial här på ön. Charlie fick stanna hos sin favorittjej Terese. Skönt att bara ha fem minuters bilresa till sjukhuset när något händer. När vi kom fram blev vi mottagna av en kvinna med västerländskt ursprung som förhörde sig om läget och sedan visade oss direkt in till ett undersökningsrum på aktuen. Eftersom det är ett privat sjukhus, som är mycket dyrare, så fick ju först information om att det kommer att kosta 4000 baht (ca 800kr) bara för att få en läkare som kollar på en sedan tillkommer kostander för tex medicin. Självklart tog vi det och skrev på ett papper där vi godkände villkoren. Vi gick in i ett undersökningsrum om tempade 39,3. Två sjuksköterskor klädde av mig och medan jag stod upp på en brits, hållandes i pappa, började dem badda/stryka mig med små blöta svala handdukar över hela kroppen. Jag skrek och dem baddade och höll på - i 15 MINUTER! De förklarade för ma och pa at genom att stryka svala handdukar i porernas motsatta riktning och i riktning mot hjärtat så skulle febern gå ner vilket det visade sig gjort med nästan en hel grad när dem tempade igen lite senare när jag träffat doktorn. Efter den febernedsättande aktiviteten visades jag in i ett annat rum (precis vägg i vägg) men varje gång envisades dem att ringa varje gång fast dörrarna var öppna och man kunde se in till doktorn. Mamma tror att det var för att demonstrera hierarkin. Hur som helst. Doktorn fick höra hur mitt läge var och fick öven ta en titt i min senaste bajsblöja som vi hade med oss och han konstaterade att det var blodspår och att det kommer från en magbaterie som jag fått. Blodet är från den irriterande tarmen och är tydligen väldigt vanligt när småbarn får detta och inget att vara orolig för. Mamma passa de även på att få mina öron kollade och dem såg fina ut. Doktorn skrev ut antibiotika och vätskeersättning och redan efter tre doser antibiotika är jag full i gasen igen även om jag fortsätter att bränna barnbidraget på blöjor...

Imorse tog vi en långpromenad för att kolla in elefanterna som bor en bit bort. Dem var jättestora och häftiga. Charlie var supermodig och matade en liten elefant med ananas. När vår kusin Adrian kommer så tänkte mamma och Charlie höra om han har lust att åka på en utflykt och rida elefant.

Idag är det nyårsafton och det är fest på hotellet. Vi får se hur länge jag och brorsan håller oss vakna. Jag rapporterar i nästa inlägg.

Gott slut!
Jacob