Innan touch-down på den lilla grusiga slätt som så vackert benämndes ”airstrip” genomförde vi, som brukligt på dessa banor, en lågsniff med vrålande motorer för att skrämma undan de djur som betande tog sig fram över banan. Pärlhöns, gnuer, thompsongaseller och vårtsvin såg det som en god idé att maka på sig något för den irriterande silverfågeln.

Efter att ha släppt ut oss stackars vimmelkantiga passagerare och lastat ut vårt bagage, kollade piloten ännu en gång med vår camp att transporten var på väg. Känslan av omsorg och bemödanden om oss bleka och storögda turister är slående överallt vi varit på denna kontinent, ingenstans i världen hade vi upplevt detta på samma sätt.

Då vår landrover inte skulle kunna nå fram förrän om ytterligare två timmar, såg piloten till att en mer närbelägen, konkurrerande camp hämtade upp oss och såg till att vi hade det bekvämt. Efter en halvtimmes väntan vid det lilla skjulet av trä som fungerade som flygplatskontor, avgångshall, ankomsthall, transithall, solskydd och viltskådningstorn, blev vi förda till safarihotellet i närheten med den i Afrika ständigt närvarande landrovern. Vi blev varmt välkomnade av hotellchef med personal trots att vi inte var gäster – svala, fuktiga servetter att fräscha upp oss med följdes av en kall drink på utsiktsplatsen bakom anläggningen. Vännen och jag njöt av djurlivet på slätten nedanför klipporna där vi befann oss och av vetskapen av att detta bara var början på några fantastiska dagar.

Rangern från CC Africa Grumeti River Camp, hade redan lastat in vårt bagage i sin landrover, då vi hämtades från vår utsiktsplats. Trots att han just anlänt efter en tre timmars lång färd, bad han om ursäkt för att närmare landning inte varit möjligt, som om det varit i hans makt att se till att det inte hade regnat under natten. Mea culpa, mea culpa… Knappast!

Landrovern förde oss genom ett oerhört vackert och viltrikt landskap, själva transfern till vår lodge var som en fantastisk safaritur från början till slut. Söndervittrade bergsformationer bröt av den mjukt kuperade bushen och ramade in landskapet med sina ockrafärger, antiloper och gaseller av olika slag liksom giraffer, sebror, babianer och fåglar fångade hela tiden vår uppmärksamhet där vi klamrade oss fast i det öppna fordonet. Dofterna och den ljumma fartvinden gjorde upplevelsen ännu starkare. Den grusträng som fungerade som väg skakade om oss rejält, ibland lyfte rumpen flera decimeter från sätet när vi studsande tog oss fram genom terrängen.