För det sista inlägget i resdagboken. Det är onsdagkväll, kl är strax 10 och vi är färdigpackade och ready to leave eller? Töreborna har gått och lagt sig, dom ska upp redan halv 4 för att ta ett tidigare plan till Chicago. Vi lämnar hotellet vid halv 8 tiden. Sista kvällen kom iallafall, trots hårda försök att tränga bort just den här känslan av sorgsenhet som faktiskt infinner sig varenda sista kväll vi haft här. Har vi haft de bra? JA, som vanligt så har det varit så bra att superlativen inte räcker till. Vi har solat, badat, skrattat, lekt, ätit fantastiskt gott, shoppat och upplevt massor. Vi har träffat och fått umgåtts med smålänningarna och vi har haft "besök" av kära vännerna från Töre. Och ressällskapet har varit trevligt, vi har haft mycket roligt tillsammans, men dom har också varit självgående och hittat på en massa utan oss. Vilket är precis det vi alla önskar, och dom är nöjda över sin första trip till Florida, ja till USA överhuvudtaget och som som Dessi sa till mig häromkvällen- Ja, nog har du hittat ett fantastiskt ställe här. Det är ett bra betyg, men att stället är fantastiskt, det visste ju vi redan, annars hade vi inte hade åkt hit 13 ggr ;o)
Idag har Daytona Beach bjudit på en klarblÅ himmel och en stekande sol, så efter den gigantiska frukosten vi intog tillsammans med Dessi och Evelina på IHOP, så var det pool läge i ett par timmar. Sedan åkte vi tjejer och loppe till Walmart för en sista shoppingtur medans Peter vallade runt Danne på dom faktiskt världskända bikerbarerna som finns här. Senare tog vi tjejer en promenad bort till Main Street för att gå stranden tillbaka hit. Ewe tog med sig lite av den fantastiska sanden hem.
Vi har ätit sista middagen på Bubba Gump alldeles här brevid, som vanligt superb Mahi Mahi,och resten av gänget var oxå nöjda, speciellt Marcus som fick den finaste drinken av alla (alkoholfri ska väl tilläggas efter alla missförstånd ;o))med ett Take-home glas som blinkar så fiiiint.
Så nu sitter jag här, resten av min familj ligger i sängen, och det är snart dags för mig att göra dom sällskap. Men först ska jag gå ut på balkongerna och riktigt insupa lukten och luften. Nu ska vi hem till vab dagar, blodpudding, falukorv och makaroner. Hem till mörkret, hösten och vintern. Hem till grönkläder och moppskaft, och hem till resten av familjen som kommer på middag på lördag.
Vi kommer hem betydligt mer brunbrända än när vi åkte, men oxå ett eller ett par kilo tyngre, så det är inte bara bagaget som blvit tyngre. Nu ska vi hem och tippa trav, och hålla tummar och tår att det kan bli en till liten vinst, precis som den som faktiskt betalade nästan hela flyget över den här gången. Men vi ska oxå hem och spara pengar till nästa gång, och vi hoppas att det inte ska ta mer än 1 år innan vi kan landa i solskensstaten igen.
Så än en gång tack till Försvarsmakten och Mimers brunn för den ekonomiska supporten, även om jag vill rikta stor kritik mot Mimers medföljande städerska, denna gång har hon verkligen inte skött sina sysslor, hon har mest latat sig ska jag säga och druckit drinkar med Dessi, men jag kan iallafall säga att hon har haft det fantastiskt bra.
Så till nästa gång vi ses, HASTA LA VISTA DAYTONA BEACH, WE WILL BE BACK!