Väckning redan 05:30, det kostar om man skall ligga på topp, vi har tänkt ut att vi skall kunna åka några mil till upp i bergen innan vi börjar åka tillbaka till Delhi. Bert mår inte så bra i magen, men det blir inte så viktigt när de underbara vägarna slingrar sig fram i soluppgången. Vi vänder vid en liten stad ytterligare 40 km upp i bergen, en plats där två grenar av Gangesfloden flyter ihop, förmodligen lite extra helig just därför.

Tillbaka ner till Rishikesh och vidare förbi Hariwar och mot Dehli. I en liten stad är det totalstopp i trafiken, det visar sig att en buss vält mitt i stan och blockerar vår körbana totalt. Det indiska temperamentet och beslutsamheten att komma fram, gör att alla bussar raskt åker över i mötande körfält, så det blir stopp även där. Vi tvåhjulingar, får åka lite terräng genom några trädgårdar och lyckas på så sätt passera den välta bussen. Resultatet blir att vi har nästan fri väg i närmare 4 mil, tur att Lalli sagt att vi får köra i 70.

Berts mage blir sämre, vi stannar ganska ofta för att dricka lite Pepsi. Någon har sagt att CocaCola eller Pepsi kan vara bra för magen, det är i alla fall viktigt att fylla på vätska. Hettan återkommer med sina 35 gr mitt på dagen. MC-jackan åker av när vi kommer ned på slättlandet, vi vill nog helst avstå från att förklara vårt säkerhetstänkande när vi åker i hjälm, t-shirt och shorts. Bert försöker åtminstone skydda sig med ett lager solkräm, det hjälper dock inte så bra mot skrubbsår.

Bert har lite problem med att hans cykel läcker olja i framstötdämparen, men annars går maskinerna som klockor. Det känns att man börjar bli lite mer bekant med hur allt fungerar, det är sällsynt att de inte startar på första kicken.

Vägen fram till Lalli i Delhi går helt utan missöden, GPS är en bra uppfinning. Bert navigerar och Bertil ligger så tätt efter han törs för att inte tappa bort varandra igen.

Ett snabbt besök hos Lalli den här gången, vi lämnar kvar cyklarna där. Det är enklare att ta en riksha genom Delhitrafiken än att försöka navigera själv. Två tolvtimmarsdagar i sadeln har tagit ut sin rätt, vi är trötta och har ont i kroppen. Det är förmodligen en lite föraning om vad som skall komma senare.

Hemma har Mahesh gjort middag, vegetarisk mat är gott. Bert äter bara lite och krashar i sängen nästan omedelbart. Bertil försöker läsa lite i Royal Enfields servicemanual, det är ganska sövande det med.

Våra mätare står i alla fall på 160 mil.