Som en riktig magpumpare,mitt i solar plexus,
slog det till!
Resfeber!
Så efterlängtad...Helt sjukt egentligen,men för mig är det
ett slags mått.
På vad vet jag inte riktigt....suck....

Ett typiskt tecken var när jag,idag, letade mina
glasögon.Jag har dem alltid på samma ställe för att
slippa irra omkring och leta dem.
Nu var de som uppslukade ifrån jordens yta.
Spårlöst försvunna.
Jag svor och letade.
Förbannade alla i min närhet och anklagade dem
för stölden av glasögonen,det föll mig aldrig
in att jag själv var orsak till försvinnandet....

När sån´t här händer mig (oftare än vad jag är
villig till att erkänna...) så brukar jag leta mig bakåt i tiden
vad jag har gjort eller tänkt att göra.
Efter mycket om och men stod jag framför frysen...Tordes knappt
öppna dörren...,öppnade ändå (alldeles för nyfiken för att låta bli)
och där på hyllan bland alla köttfärspaketen:glasögonen!
Alldeles immiga,för att inte säga frusna,plockade jag ut dem.
La dem i kylskåpet för en stilla upptining.Jag har hört (eller kanske läst???)
att man ska ta det lugnt med saker som legat i frysen så att de inte
exploderar i värmen.
Där fick de ligga tills barnet,som var hungrig,frågade:
-Mamma,varför ligger dina glasögon i kylen?

Vad svarar man på det utan att tappa ansiktet totalt??
Uhum...eh...De behövde kylas av lite...???
Nä,inget bra svar...
Jag försökte muttra något ohörbart,för att slippa erkänna att de
hade legat i frysen innan,men till sist var jag tvungen att erkänna:
-Jag har resfeber och vet inte riktigt vad jag gör!

Det arma barnet bara suckade och skakade på huvudet,jag tror
att hon är ganska så ense med mig:jag behöver semester!

I morgon kväll bär det iväg till Thailand.Äntligen!
Det vill säga,
om jag inte har lagt passen i tvättmaskinen!
Man vet aldrig så noga när jag har resfeber!