Vad är en reseholic?
I ett lexikon hade man kanske kunnat läsa:
En reseholic är en person som brinner för att resa, prata resor, läsa om resor och drömma om resor och nya upplevelser, nära och långt borta.

Är jag en reseholic?
Jag har allt som definieras ovan och lite till, jag hinner inte hem från en resa förrän jag vill ut igen. Slutsats: Jag är en reseholic!

Hur blir man en reseholic?
Biologiskt eller socialt arv,kanske uppväxtmiljö eller annan påverkan? Alla gillar ju trots allt inte att resa.

Själv tror jag att det sitter i mina gener. 1929 åkte min mamma ensam som 19 åring till Spanien på en HD. Idag fattar man ju inte hur det gick till. Vägarna var väl till stora delar grusvägar och jag kan tänka mig en ensam tjej sitta och hoja mil efter mil, långt innan turismen var uppfunnen.
Hon hade en framsynt pappa, som tyckte att språk inte skulle vara ett hinder så engelska,tyska, franska och esperanto hade han sett till att dottern kunde tala om inte helt perfekt så näst intill. (språk blev sedan ett av hennes stora intressen)

Resorna fortsatte under åren och min pappa blev också en riktig globetrotter och jag minns när mina föräldrar kom hem med presenter från delar av världen. Det luktade speciellt när väskorna packades upp. Jag ville följa med, men jag var till min stora förtret för liten, men min tur kom också.
Jag skickades på språkresor redan när jag var 12 år och 1958 fick jag följa med till Mallorca och sedan var jag fast.

Vad driver en reseholic?
Individuellt såklart, men jag måste se vad som finns bakom nästa krök och nästa krök och …….
Finns alltid något nytt att upptäcka och lära. Bäst är: DET TAR ALDRIG SLUT. Hur jag än bär mig åt kommer jag att dö nyfiken!

Finns det bot?
Jag har ibland fått frågan, vad är det du söker? Ingen aning, men jag hoppas att jag aldrig hittar det, för jag vill inte bli botad!!!