Peru runt dag 10-11
Bussen ska nu ta oss till Puno en hamnstad invid Titicacasjön. Men den resan blir inte så rolig för mig. Som jag berättade tidigare så slog höjdsjukan till trots att jag hade känt mig ganska bra på kvällen. Det var som en rejäl baksmälla, vaknade illamående med frossa och feber, näsblod och en enorm huvudvärk. Några piller fick mig på benen så att jag åtminstone kom med bussen. Resan tillbringade jag sovandes och var piggare då vi kom fram till Puno. Så tur i oturen så försvann en bussdag och inte någon av alla våra upplevelser. Främsta anledningen att besöka Puno är Titicacasjön, världens högst belägna trafikerade sjö. Den är stor som Skåne till ytan och ligger på gränsen mellan Peru och Bolivia. När jag sätter mig på båten som ska ta oss ut till Urosöarna så känns det överväldigande, tänk att jag sitter på Titicacasjöns vatten, fantastiskt. Urosöarna är en del av de kända flytande vassöarna som bebos sedan tiden före kristus. Den delen vi besöker är till för oss turister och invånarna där livnär sig på oss, men det finns öar längre ut som fungerar precis som förr. Presidenten på ön visar oss hur det går till då en ny ö byggs. Det är ett väldigt tufft liv de lever på öarna och de flesta lider av reumatism i 50-60 års åldern på grund av den fuktiga miljön. De befarar att det här sättet att leva kan dö ut inom någon generation på grund av det hårda livet. Visningen är väldigt intressant och det är spännande att få en inblick i hur ett helt unikt sätt att leva går till. När visningen är klar vill de att vi ska handla av deras hantverk och om man tänker att deras sätt att leva kan finnas kvar för att vi är där och handlar så känns det bra. Jag äter min andra Cheviche nere i hamnen och sen går vi tillbaka till hotellet. Puno festar denna vecka då staden fyller 348 år så en kort vila tar jag för att sedan ta mig till Plaza de Armas där en del av festligheterna äger rum. Vi bjuds på traditionell musik och sång av en 100-manna stor orkester. Det tillkommer även dansare på torget. Senare på kvällen delas de upp i mindre grupper och de drar dansades och spelandes runt på stadens gator. Det förmedlas sådan glädje och stolthet och jag känner mig så priviligierad som får vara med i festligheterna. Den här dagen och kvällen är en absolut höjdpunkt på resan och trots att jag hade höga förväntningar så överträffade Puno dem. En härlig stad som man enligt mig måste besöka om man reser i Peru.