12/8:
Missade alarmet och vaknade tre minuter innan frukosten stängde. Men vi hann ner och fick i oss lite fried rice och melon.
Tillsammans med Rickard tog vi en lång taxiresa till skyttebanan, vi skulle ju vinna guld!!! Utanför var det stendött med
biljettförsäljare så det såg mörkt ut eftersom vi hade tänkt satsa på svarta börsen. Kineserna utanför tog dock väl hand om oss
och plockade fram stolar i skuggan. Jag och Rickard lyckades få varsin lapp där det stod att vi sökte efter biljetter på kinesiska.
Fast det var olika tecken på våra lappar :) Sen brakade fotoblixtarna igång. Från alla håll kom kineser som ville fota sig själva
och sina barn tillsammans med oss. Tokigast var han som skulle fota en hel grupp kompisar med oss. I sin upphetsning sprang
han fram till oss sist av alla med kameran i handen och poserade själv med v-tecken. Vi skrattade så vi grät när han insåg att
det var han som hade kameran och skulle vara fotograf, ingen stod ju framför oss.....:)
Jag fick skriva autograf till en gammal man som aldrig kommer glömma oss så länge han lever. Håkan Dahlby gjorde fiasko
och missade finalen så när vi fick det beskedet av Oraklet som var på plats var det bara att tacka våra vänner utanför arenan
och ta en taxi hem igen. Vi åkte till Waldners bar och åt middag inför damfotbollen, köttbullar med mos...
Utanför Workers Stadium blev det fotokaos igen inför matchen Sverige-Kanada. Det började lite lugnt men när första kinesen
väl tagit mod till sig blev det hysteriskt. HUNDRATALS bilder togs på oss och dom slet och drog i oss så vi höll på att missa
inledningen på matchen. De var verkligen helt galna, please sir a picture. please sir ...
Inne på arenan var det fruktansvärt varmt och plaststolsradena var inte byggda för folk längre än 165. Mina knän var mosade
efter tio minuter, tur att tjejerna spelade bra så att det var värt det. Lotta Schelin gjorde två mål innan Kanada fick in ett
tröstmål i andra halvlek. Publiken på 51 000 fixade bästa stämningen man någonsin sett på en dammatch.
Det var nästan skönt att få resa sig och lämna arenan efter att laget tackat oss svenskar på plats.
Mina knän fick vila ut på Waldners bar där vi firade segern. Emma fick betala eftersom hon hade fått ett discount card av
managern Chris. När vi skulle dra vidare till Holland Heineken House så ville Waldner byta nummer med mig så att vi kunde
ringa honom ifall stället var godkänt. Och visst var det drag på HHH. Ett holländskt band spelade och publiken sjöng med som
tokiga eftersom det var något kännt band hemifrån. Stället var enormt stort, varmt och dyrt. Vi bestämde oss att åka tillbaka
dit en annan kväll och ta en sväng till The Den istället. Utanför träffade vi en irriterad J-O, varför har ni inte ringt!! Då höll jag
precis mobilen i handen för att ringa... J-O fick syn på ett par tjejer på väg in och han tog följe med dom utan att säga hej då...
Vi avslutade kvällen på The Den tillsammans med bisvikna danskar efter en handbollsförlust.