Kom igenom Arlandasäkerhetskontrollen med min ärvda blyertspenna efter röntgen 2 ggr! och med kommentaren
- Den går ej att spruta med!
Tack för det – då kan jag författa min “krönika” i autentiska situationer direkt på anteckningsblocket.
En tvåsamhetens vilopaus i det romantiska Paris efter allt firande, festande och “hotellservice” för släkt och vänner.

Där står Hon i ensamt majestät (i varje fall från flygplansfönstret sett), “Eiffeltornet” med blinkande lampor kring alla tornbenen! Vad i allsindar har du gjort med “Eiffeltornet”, Sarkozy – en amerikansk touch eller?

Dag 1
Hermetiskt inglasade, förarlösa metron tar oss till “Place de la Bastille”. Där bakom den 15-åriga nya operan, initierad av Mitterand och ritad av Carlos Ott, startar en kilometerlång trädgård. Byggd på en nedsliten järnvägsviadukt. Trädgården ligger i höjd med trädtopparna, och utsikten över Paris´ hustak, med sina typiska skorstenar, får mig att romantisera om en “skrivarlya” här.
Går i en omväxlande flora av typiskt franskt tuktade häckar, rosenplanteringar, bambuskog och dammar. Ser vardagen i Paris´ 12:e arrondissement från ovan.

Fortsätter, efter att jag fått en efterlängtad “Pastis” på en gatuhörnsbar, till “Omnisports de Bercy”, ett parisiskt Globen, lika rund men till hälften nedgrävd och bevuxen med gräs. I parken dammar, vassruggar, orangeri, pelargångar, vattenfall, kryddträdgård, vinplantage och broar (vara en är uppkallad efter Simone de Beauvoir). Vid foten av parken, gamla lagerhus upprustade och ombyggda till restauranger och affärer.
På parkens gräsmattor folk från olika nationaliteter. Pic-nic. Fransmännen äter sina halva ost/skinka bagetter. Undrar just, hur deras magar är uppbyggda? Min klarar det inte.

Tar metron till “Sacré Coeur” , där vi, vår parisvana trogen, lyssnar på trappmusik med hela Paris framför våra fötter.
Tunnelbanekulturen är densamma som hemma i Stockholm. Man sätter sig längst ut mot mittgången och låter fönsterplatserna förbli obesatta. Följaktligen får jag akrobatiskt försöka ta mig över tonårsben och ryggsäckar, innan jag hamnar på sätet, accompagnerad av discodunk och bastoner från MP3-spelare med läckande hörlurar.
Passerar graffitibesprutade tunnlar och husfasader, och tänker, att det ser man inte mycket av i Barcelona. Kan det bero på, att barnen där redan som 4-åringar får studera konst, gå på konstmuseum och dyl.? De tycks få en annan kultursyn och värna om det rena och det vackra. Det är alltså inte, för att det skulle vara mer “straffbart”, att klottra i Barcelona.

Sammanlagt 24000 steg idag. Sitter med fötterna i kallt vatten och är glad, att vi bokat bord på en restaurang tvärs över gatan.
Restaurangmiddagen är ett skådespel för sig, som förtjänar ett eget blogginlägg!

Dag 2
Det har hänt någonting med Frankrike/fransmännen – den turistiska atmosfären har blivit mjukare, och det känns mer bekvämt att fråga efter vägen.

Ett “måste” är “Rue Moufftard”, i varje fall för den matglade – franska delikatesser, massor av differentierade ostar, dessertbär och en mängd viner att välja på. Denna marknadsgata, som lättast nås från metrostationen “Plage Monge” besöker man med fördel på förmiddagen – måndagar stängt. Vi inhandlar div. varor, för att inmundiga till lunch på spetsen av “Il de La Cité” framför den ståtliga “Notre Dame”.
Med inläggsbelagda gympaskor och skavsårsskydd kan man gå hur långt som helst – och det gör man i Paris. Känner mig som “Mimmi Pigg”, och undrar hur fransyskorna klarar av att trippa i skyhöga klackar på stan´s asfalterade trottoarer. Då och då ett uppehåll för toalettbesök (en åldersåkomma). Ibland råkar jag på en toalett med österländsk inredning, dvs. bara ett hål i rakt ner i golvet!! Då vill det till, att jag inte har bråttom, iklädd långbyxor och ryggsäck!

Affärsgallerian “Forum des Halles” ska rivas och byggas nytt. En arkitekttävling avgjorde. Förslaget La Canopée designat av Berger -Anziutti vann. Det kommer att bli ett visionärt gestaltat och organiskt format kulturkomplex. Invigningen är planerad till 2012, och det förväntas ge ett helt nytt liv till de historiska kvarteren. Vandrar omkring där en stund och beskådar modellen av det nya. Det blir spännande, att se vid ett framtida besök.

Kryper ner i vårt badkar, gjort för små människor. Behöver vila och värma min ömma lekamen. Ben och armar hänger utanför, och jag får liksom bada en kroppsdel i taget.
I kväll blir det inget vin till middagen. Restaurangen vi valt har inga rättigheter!

Dag 3
Muséeväder idag. Promenerar de ca 5000 stegen längs den fashionabla “Avenue Georg V” ner till “Tour Eiffel”. Vid foten av tornet ligger det nya, kontroversiella muséet “Musée de Quai Branly”. Ett etnografiskt museum, Jaques Chiracs paradprojekt! Längs Branlykajen löper en hög glasvägg, som skiljer platsen från det övriga Europa. Innanför har trädgårdsarkitekter anlagt vad som en dag ska bli en djungel. Meningen är, att museibyggnaden ska ligga inbäddad i grönska, likt en ekoby på pålar bland trädkronorna.
Varje världsdel är representerad med olika montrar och kuber, som innehåller koloniala skatter i halvdunkel belysning. Informationen kring föremålen är ett minimum. För varje föremål anges var det kommer ifrån, vad det är och dess estetiska form. Ting s.s. maktsymboler, verktyg, matredskap, tortyrredskap, masker, dräkter, sköldar. Men det som saknas är föremålens egen historia, hur de samlats in, marknadsförts och bytt innebörd! Detta har satt igång en het debatt och muséet har bl.a. kommit att benämnas som “exotismens Disneyland” ! En konsthistorisk bragd, utan att låtsas om historien som gjorde att 300000 objekt försvann från sina hemländer.
Det är med blandade känslor jag lämnar denna konstskatt.

Släntrar fundersamt vidare längs kajen bort till “L´école des Beaux Arts”, Paris berömda konstskola, Målet här är, att försöka tyda på anslagstavlorna, om det finns någon kommande kortkurs i fotografi. Det finns, men längd och tidpunkt passar mig inte.

Parisresan är tillända för denna gång, och på den röriga flygplatsen “Orly” väntar vi på planet från Stockholm, som ska vända hemåt igen.
Och med oss hem har vi både lite näsdropp och slemhosta. En “present” från hotellets aircondition!
Au revoir!