I Palmas morgondis väntar det lilla tåget på att köra oss över bergen till den lilla staden Soller. En smalspårig järnväg, som går över höga broar och branta stup. Maken tar min hand. Om vi ramlar, ska vi ramla tillsammans. Genom tunnlar. Inga lampor tänds – bra att jag kollat medpassagerarna före. Förbi olivlundar, där tuppar och hönor spatserar fritt på vallmobädd. Dignande citrusträd. Ljudet från rälsövergångarna blandas med koskällors klang. Vi kör sakta.
Solen tittar fram på andra sidan berget, och vi kliver av i Soller. Byter där till spårvagn sista sträckan ner till havet, och byn Port de Soller.
Inte visste jag att det finns suiter pa hostels. Det gör det – och vi får en.
Efter solmåltiden nere i byn bör vi inte gå längst ute på piren.

Port de Soller
Det ungdomar kallar för ”frisk luft” kallar vi äldre för ”drag”. Jag sveper vindjackan hårdare om mig i frukostrummet.
Nattvärmen är beklaglig för oss, som inte kan sova i den. Efter ett par nätters sömnbrist, är jag ganska trött. Men naturut vill jag.
Väl utomhus i solen är det varmt och skönt. Vi börjar vår vandring åt fel håll! Går runt, och är snart tillbaka på ruta 0. Vänder ner mot hamnen i st. Inte så tokigt för vår smak. Att se på folk, prata med andra resenärer och fönstershoppa souvenirer passar oss bra idag. Färskpressad apelsinjuice på hamncaféet förgyller soltillvaron.
Byter ut sandalerna mot gympaskorna efter middagsvilan och är beredd för en längre tur längs kajerna och uppför västra bergssidan.
Allt verkar nytt och rent. Får veta, att det längs kajen legat ett maritimt fort och några kaserner, men de revs och byggdes om för bara fyra år sedan. Strandpromenad, restauranger omger lyxyachtshamnen.
Ingen trafik, inte så mycket folk, en del danska, norska och tyska turister bara. Det mysiga ljudet från spårvagnen och solens bländande strålar in i bukten, gör det hela till en pittoresk och vilsam semesterort.
Vår flaska vin räcker till en dag till. Vi skriver namn på den och får förvara den i kassan på vår favoritrestaurang vid hamnen. Tänker äta här i morgon också, fast då blir det nog pasta!
Att duscha och tvätta håret, när det endast finns varmvatten!! är ”meckigt”. Vi fyller bunkar från köket med vatten, som får svalna en stund! Dock är det bra för strumptvätt och luktar inte klor.
Duschningen byter vi ut mot dopp i den blågröna medelhavslagunen. Där är vattnet inte för varmt! Börjar med att doppa en tå, en hel fot, vadar ut en bit – och plums. När man väl doppat sig, kan man ligga i länge. Social samvaro med andra skandinavier sker på djupt vatten, och tillsammans konstaterar vi, att vi har det bra, som får existera i denna miljön.
Om ”Port de Soller” (efter intervju med hostelvärdinnan på tyska!. Garanterar därför inte alla fakta).
Port de Soller har ca 13000 invånare. En hel del tyskar köpte hus här, när Tyskland gick över till Euro. De försöker nu sälja sina hus, oftast till engelsmän.
2:a måndagen i maj firar staden en slags ”stadsdag”. Man vet att den har existerat sedan 1580, förmodligen tidigare. I början av 60-talet blev det populärt att bygga och bosatta sig här. Här bor mest de som jobbar med turistnäring, fiskare, och hantverkare, som har egna firmor. De äger de mindre husen. De stora villorna ägs av rika fastlandsbor.
Det finns en förskola och en skola upp till andra klass. – därefter åker barnen skolbuss till staden Soller ca 10 min. över berget. Högskolor och universitet finns i Palma, men många studerar på fastlandet.
I Port de Soller har man två privatläkare. Närmaste ”Medical Center” ligger uppe i Soller. Det kostar 6 Euros att åka taxi dit. Allvarliga sjukdomsfall tas om hand i Palma.
Språket är mallorcanska, som liknar katalanska. Men mallorcaborna tillhör INTE Katalonien! Dessutom anser de, att mallorcanskan kom före katalonskan.
Klimatet är behagligt, och säsongen sträcker sig från febr. – nov. Badsäsongen är juli – sept. Övrig tid är det mest vandrare, cyklister och motorcyklister, som belägger hotellen.
Kommunikationerna från Palma är buss, bil eller tåg och spårvagn, varav de sistnämnda är att föredra.

Det går snabbt att lära känna den närmaste omgivningen och skapa vardagsrutiner. Men så blir det dags för återresa till Barcelona.
Lätt att resa i Spanien, även om tidtabellerna lever sitt eget liv. Enkelt att köpa biljetter, bra skyltat, rena stationstoaletter och vänligt bemötande.
Stationen i ”Soller” har två utställningslokaler – den ena med Mirótavlor och den andra med Picassokeramik. Gör inget, om man får vänta på det lilla tåget.
Stadsljud möter oss i Palma centrum – demonstrationståg för lärarnas krav på högre löner.
Får tag i en gratistidning ”Que” på stationscaféet, och förstår med hjälp av bild och undertext, att ”Obama” är den utvalda, demokratiska presidentkandidaten. Det blir nog bra.
Tar dagbåten till Barcelona. Sjösjukepillerna får ligga kvar i väskan, när vi lapar sol på övre däck. Som tur är, har vi egen matsäck med. Fläskkotletterna i båtrestaurangens monter vill man bara passera en gång. Lika gröna som Medelhavet!