Under vår resa till New York i slutet av oktober var det av alla spännande saker man kan göra i den staden bara en som var riktigt självskriven - att gå och se NHL hockey med New York Rangers!

Som en ovanligt generös nyck av ödet var det Toronto Maple Leafs som stod för motståndet. Fast jag egentligen har Rangers som favoritlag, smyghåller jag också lite grann på de kanadensiska lagen och då särskilt Toronto. Kul att se se en kamp mellan två av våra allra största stjärnor för tillfället - Henrik Lundqvist och Mats Sundin.

Innan matchstart ställde spelarna, som brukligt är, upp sig längs sina respektive blålinjer. En liten späd tjej äntrar isen, tar fram en mikrofon som säkert är dubbelt så lång som hennes underarm och drar igång första nationalsången "O Canada" med en mäktig röst! I slutet av låten har hon fått med sig stora delar av publiken, såklart den månghövdade kanadensiska delen, som skeppat dit sina fans i en lång rad av bussar, men även stora delar av amerikanerna. Vid "Star-Spangled Banner" är såklart jublet ännu högre men personligen tyckte jag att den kanadensiska låten var mäktigare. Liksom den ryska är det en låt man förknippar med hockey!

Så drar då matchen igång och det är ett rasande tempo från början. Rangers dominerar men Toronto är bra med i defensiven och bjuder inte på mycket ytor. En bit in i matchen är står det 1-1 efter bland annat ett riktigt klassmål av Jaromir Jagr. Han kommer i dålig vinkel från högerkanten, skär in mot mål förbi backen och drar iväg ett snärtigt välplacerat handledsskott mitt i skäret. Rätt upp i krysset och Vesa Toskala, den före detta Färjestadmålvakten, känner bara vinddraget av när pucken susar förbi ovanför hans ena axel. Det nästa han märker är ett öronbedövat jubel från hemmapubliken.

Rangers har som sagt det mesta av spelet men Toronto de vassaste chanserna. På en riktigt bra Torontochans gör Lundqvist en svettig räddning och publiken börjar direkt skandera "Henrik!" "Henrik!" "Henrik!". Det märks att han är riktigt populär här hos publiken som är van vid att ha bra målvakter i sitt lag. John Vanbiesbrouck och Mike Richter bland annat är ju gamla hjältar i Rangerskassen.

I övrigt är publiken väldigt amerikansk, dvs högljudd men inte alls organiserad. Jubel när hemmaspelarna går upp i anfall och burop när de tar för lång tid på sig att få igång ett anfall eller när bortaspelarna anfaller för länge. Mycket passion man kanske inte den gedigna hockeykunskapen som jag inbillar mig att det finns hos den kanadensiska publiken.

Allteftersom matchen fortgår bombarderas man av diverse statistik om allt möjligt. Lundqvist är bättre än Toskala i GAA, Jagr har gjort si och så många mål mot just Toronto genom åren och Rangers har utdelat si och så många tacklingar just ikväll.

Vid 1-1 står matchen och väger när Toronto slänger iväg en puck bakom Lundqvists kasse. Lite förstrött lunkar lunkan iväg dit och hafsar iväg pucken, rätt i gapet på en framstormande Torontospelare som i sin tur snabbt spelar in pucken i mitten till en spelare som lätt lyfter in pucken i mål - en riktig tavla av Lundqvist.

Efter detta var det medgång för Toronto som spelar klokt matchen igenom. 1-3 efter skott från blålinjen och 1-4 efter mål i tom kasse.

Summa summarum en riktigt kul NHL match. Hög intensitet och bra spel av båda lagen matchen igenom.

Let´s go Rangers!