Igår kväll ganska sent, närmare midnatt faktiskt gjorde mitt plan en touchdown på Beijings flygplats. Gick ganska snabbt fram till bagagehämtningen och sedan var det som om någon hällt en stor flaska med sirap ner över flygplatsen.

Inget konstigt med det utan jag stod där i lugnan ro en meter eller två från bagagebandet och väntade. Strax därefter kommer det ett gäng kineser som helt sonika går in och ställer sig framför mig och liksom alla andra som stod och väntade tryckte sina knän mot bagagebandet. Detta verkar vara en sorts universell uppfattning bland alla resande att det går mycket fortare att få bagaget om man pressar sig så nära bandet som möjligt. Folk gör precis samma sak om man kommer till Kastrup, New York eller var det nu må vara.

För egen del innebar detta att jag nu inte bara var avstängd från att kunna hämta min väska utan jag hade också tappat sikt mot det rullande bandet. Jag fick därmed försöka lirka min hals fram och tillbaka som en giraff på savannen i jakt på de saftigaste bladen på träden.

Varför inför man inte en linje två meter från bagagebandet på världens alla flygplatser där folk måste hålla sig bakom? Då kan alla se bagagebandet och ta några steg framåt när väl ens väska dyker upp. Klart bättre än den nuvarande extremt suboptimerade lösningen som tillämpas.

Väl ute från flygplatsen var det dags att hitta ett sätt att ta sig in till hotellet. Taxi är relativt billigt i Beijing så det fick det bli. Gick fram till den första chaffisen och visade lappen med hotellnamnet. "Nononononono" sade han och viftade nekande med handen. Dags att prova nästa och efter samma procedur skakade även han på huvudet. Då kom det fram en vakt och började skälla intensivt på honom och chaffisen #2 skällde intensivt tillbaka. Efter att det varat i några minuter började jag fundera vad de egentligen sade till varandra och det var nog någonting i den här stilen.

VAKT: "NU TAR DU DEN HÄR J-A STORNÄSANOCH TRYCKER IN HONOM I DIN J-A ROSTHÖG TILL TAXIBIL OCH PALLRAR ER IVÄG HÄRIFRÅN FORTARE ÄN JAG HINNER SÄGA EN SLÄCKT OLYMPISK FACKLA!"
CHAFFIS: "SÅ F-N HELLER ATT JAG GÖR. JAG HAR INTE EN J-A ANING OM VILKET J-A HOTELL HAN MENAR ATT JAG SKA KÖRA TILL. DET FINNS JU INTE ENS NÅGRA KINESISKA TECKEN PÅ HANS J-A LAPP!"
VAKT. "SER DET UT SOM OM JAG BRYR MIG? JAG STÅR HÄR OCH PEKAR PÅ ERA J-A SKROTIGA TAXIBILAR MED LOPPBITNA SÄTEN HELA NÄTTERNA. TA NU OCH KÖR IVÄG ANNARS TAR JAG I MED HÅRDHANDSKARNA!"
CHAFFIS: "VILKA HÅRDHANDSKAR? DIN ÖVERARM ÄR JU BARA EN TREDJEDEL SÅ STOR SOM DEN DÄR KOMRADION DU HÅLLER I. OOOHH, KOLLA PÅ MIG SÅ VIKTIG JAG ÄR SOM HAR EN KOMRADIO...OOOHHHH"!
VAKT: "NU BLIR JAG RIKTIGT FÖRBANNAD. OM DU INTE ÄR HÄRIFRÅN INOM FEM RÖDA MAOSEKUNDER SÅ SÄGER JAG TILL MIN CHEF ATT DU HAR SAGT ATT TIBET BORDE VARA SJÄLVSTÄNDIGT OCH DÅ BLIR DET TJUGO ÅR I FINKAN FÖR DIG!"
CHAFFIS: "JAJA, JAG PALLRAR MIG IVÄG DÅ MEN INTE UTAN ATT SVÄRA OCH MUTTRA KONSTANT UNDER DEN HALVTIMMEN DET TAR FÖR MIG ATT NÅ HOTELLET EFTER DIVERSE OMVÄGAR!"

Efter två samtal till hotellet som till slut lyckades guida chaffisen rätt kom vi så fram. Det var dock inte slut på diskussionerna då utan chaffisen ville ha mer pengar än det stod på kvittot. Tio minuters dividerande senare hade han fortfarande inte fått mer än det stod på kvittot och han satte sig ännu mer svärandes och muttrandes i bilen.

Vid ettiden på natten kom jag så i säng på mitt hotell...

Aaaaaah vad det är härligt att vara på tjänsteresa i Kina!