Ja det kan man fa om man standigt gar med en kikare och glor upp i tradtopparna, annars far man val snart vita ringar runt ogonen. Vi har nu forflyttat oss en bra bit at vaster, vi ar i Tortuagero, hit kom vid med den ena mojliga kommunikationen, namligen bat, den andra ar flyg. Batresan tog en bra bit over fyra timmar, men det finns ocksa snabbare batar, och den ska vi absolut valja nar vi aker harifran. Pa vagen hit sag vi mangder av fagel, som t.ex pelikan, skedstork, en massa olika vadarfaglar. Vi hade ocksa turen att se en riktigt stor krokodil och en mycket liten caymanunge. Vi bor mysigt pa det legendariska mat och bostallet Miss Juni, vars mor har drivit matrorelse har ute i ingenstans sedan 40-talet. I morse tog vi en svang i nationparken har, och forst sag vi ingenting, sen allting. Vralaporna skrek oronbedovande, en sovande myrslok i ett trad, spindelapor och cappuchinapor. Och kan man tanka sig, jag lyckades se ett avtryck av en jaguar tass i leran, sjalva jaguaren lag nog och sov middag.
Nu ar det kvaller har och vi ska snart ut och titta pa havsskoldpaddor som kommer upp for att lagga sina agg, vilket sker enligt enorma restriktioner. I morse sag vi spar efter hundratals skoldpaddor pa stranden och aven deras gropar, dessvarre hade nagot kattdjur varit dar och gravt. Hittills har man lyckats lokalisera nara 7000 agglaggningsgropar i ar.
Sa vi befinner oss nagon slags blandning mellan edens lustgard med Noaks ark vantande pa floden.
Nu ar det skolpaddsdags.