Ett vackert fjordlandskap ligger framför mig när jag kör över bergskrönet, vägen går längs Nordatlantens kust och i horisonten ser jag höga berg med snö på topparna. Med ett leende innanför hjälmen kör jag längs en dal med vulkaner i fjärran. Naturen är storslagen och solen skiner....

Några veckor tidigare hade några vänner frågat mig vad jag skulle göra på semestern? "Ska köra runt Island på motorcykel" svarade jag. " Va! Själv?" blev svaret. Olika scenarion målades snabbt upp, " Du kommer att dö i en Isbjörnsattack!", "Bli kidnappad av Inuit-kvinnor och jagad av Inuit-män med pilbågar!" En massa bilder spelades upp i mitt huvud. Några Isbjörnar hade faktiskt setts till på norra Island 2006. "Kidnappad av Inuit-kvinnor !?", hm...

Packade motorcykeln, lämnade Stockholm och körde till Göteborg, tog färjan till Danmark och körde vidare norröver till Hanstaholm. Lastades motorcykeln på Smyrilline-båten "Norröna". Resan tog sedan två dygn och på vägen stannade vi till i Torshavn på Färöarna. En dag senare var båten framme i Seydisfjördur på östra Island.

Skägg och gummistövlar
(Dag 1 -Seydisfjördur-Vopnafjördur-Rafarhöfn-Husavik ca 350 km)
Solen skiner då jag lämnar Seydisfjördur. Känns overkligt att vara på Island och köra motorcykel. Kör över bergen via Egilsstadir och passerar en dal med ett floddelta. Det är vackert. Kör förbi ensamma kyrkor och ödegårdar. Lösa får på vägarna. Stannar i Raufarhöfn och tankar. Har vägarna för mig själv möter endast tre bilar på hela eftermiddagen. Kör om Tysken Holger som jag träffade på båten. Han kör en Honda Vespa 125:a i höga gummistövlar med det gråa skägget fladdrande i en öppen hjälm. Förra året körde han samma Honda från Tyskland till Mongoliet och tillbaka. När man reser själv träffar man folk man aldrig skulle träffa annars. Kul. Holger tutar och vinkar glatt. Ser märkliga bergsformationer några mil innan Husavik som visar sig vara kontinentaldelningen som går genom Island. Når Husavik sent på kvällen och somnar med ett leende efter en lång första dag...

Mañana Isländningar
(Dag 2 -Husavik-Myvatn-Akureyri-Sodurkrokur ca 350 km)
Klockan ringer 0730. "Varför ha väckarklocka på semestern?" tänker jag trött. Ska med på den första "Valsafarin" som avgår kl 8.45. Kör yrvaken ner till hamnen men biljettförsäljningen är stängd. Klockan blir 0830 men verkar ovanlig dött på byn. På biljettkuren står det att de öppnar 0800. Börjar kännas skumt när klockan passerar 0900 samtidigt som den första bilen passerar genom byn. Börjar påminna om Argentina där man kan få vänta i timmar på de enklaste saker. Tanken "Mañana-Isländningar" passerar mitt huvud samtidigt som jag råkar se klockan på kyrkan som bara är 0700. Inser då att jag inte ställt om klockan till Isländsk tid =). Kommer med på första "Valsafarin" kl 0845 och valar är faktiskt så fascinerande som folk säger.
Styr söderut mot Myvatn genom en vacker dal med vulkaner i fjärran.
Rundar sjön vid Myvatn och kör norrut och stannar i Akureyri och tar en fika innan färden fortsätter vidare upp mot nord kusten. Kör in i en tunnel och inser att den är enfilig samtidigt som jag möter en stor turistbuss.Tunneln är 3 km och kolmörk och man får försöka bedöma avståndet genom att kolla in de mötande bilarnas strålkastare. Sen kasta sig in på "mötesplatser" som bara finns på min sida.
Överlever tunneln och glömmer bort mig i den vackra naturen när solen går ner. Regn över norra Atlanten och låga moln över bergen när jag kör på slingriga vägar. Otroligt vackert. Når sovstaden Sodurkrokur när det börjar bli mörkt.

Monsun från sidan
(Dag 3-Sodurkrokur-Blönduos-Laugarbakki-Grundarfjördur-Vegamot-Akranes ca 450 km)
Duggar lätt när jag lämnar Sodurkrokur. Rundar Skagaheldi på öde vägar längst kusten. Ensliga grusvägar i dimma förbi öde bondgårdar. Stannar vid en hage med hästar som nyfiket kommer fram, men de drar som vanligt som en avlöning när jag tagit av mig hjälmen =). Dax att raka sig kanske? Ser ett stort oväder som ligger en bit innanför kusten. Går bra att köra längs kusten där solen skiner men efter jag rundat ett berg och kommit in i en vik bryter helvetet löst. Regnet kommer horisontellt från sidan och en otroligt kraftig vind gör det svårt att hålla sig kvar på vägen.
Går bra om man kör i 70-80 km kraftigt lutande men blir problem i kastbyarna då jag är tvungen att använda båda vägfilerna. Här vill man inte gärna blåsa av vägen då det sällan finns några staket och vägarna ofta kantas av höga utförsbranter eller stup. Islänningarna verkar bara sätta upp staket om stupen är högre än 150m haha...Plötsligt är stormen som bortblåst, kör genom ett otroligt vackert landskap i solen men kan se ovädret ligga och lura bakom bergen.
En timme senare är det dax igen för rejält oväder. Inser att det blir svårt att nå Reykjavik till kvällen då det inte går att ha någon högre styrfart i den kraftiga vinden. Kör över ett stort berg i spöregn, tokblåst och dimma. Skrattar innanför hjälmen när jag ser några Islänningar som står och fiskar mitt i stormen helt oberörda. Islänningarna är nog ganska härdade.
Efter ett antal timmar avtar ovädret och lugnet sprider sig. För att sedan övergå till full storm igen på Akranes camping, till alla Tyskarnas glädje som satt i sina varma husbilar och tittade på när jag försökte få upp tältet i orkanvinden! En vänlig Engelsk tjej kom ut och hjälpte mig att hålla i tältet i mörkret. Somnade utmattad i blöta mc kläder i den blöta sovsäcken i det blöta tältet som hängde rejält i vätan efter att jag packat ur de vattenfyllda packväskorna med de dyngsura kläderna i =)..

Att stirra en mås i vitögat
(Dag 4 -Reykjavik-Akranes ca 100 km)
Vilodag i Akranes och fortfarande dåligt väder. Tältet är nu rejält blött och hängigt. Skulle egentligen haft vilodagen i Reykjavik men gick inte att köra de sista 10 milen pga vädret . Vilar upp mig i tältet men blir en aning rastlös framåt kvällen då vädret börjar bli lite bättre. Ser min chans och packar snabbt ihop och kommer iväg. Börjar spöregna efter 10 min. Skrattar innanför hjälmen när det sedan blir dax att åter luta motorcykeln i de kraftiga vindbyarna. Sedan händer allt snabbt. Håller ca 80 km/h när en stor mås med manöverproblem plötsligt dyker upp i den starka vinden. Inser hur stor han är ungefär en halvmeter framför hojen. Allt går i slowmotion. PANG! Måsen slår i backspegeln, jag vinglar till men lyckas hålla mig upprätt. Tror vi klarade oss båda två. Garanterat inga andra ute och kör motorcykel denna dag. Inga andra måsar ute och flyger heller. De flesta motorcyklister ligger nog i sina tält i fosterställning och äter mums-mums en dag som denna. Vad måsar äter när de ligger i fosterställning vet jag inte, men vad gör man inte för att få lite äventyr i vardagen. Når Reykjavík camping någon timme senare och slår upp tältet igen. Pratade med ett Franskt par som cyklar Island runt och vi diskuterar vädret och skrattar. De tyckte att motvinden hade varit ganska frisk under dagen....

Fantastisk mc körning i Landmannalaugar
(Dag 5 -Reykjavik-Geysir-Hekla-Landmannalaugar ca 250 km)
Lämnar Reykjavik tidigt och kör mot Geysir i skönt uppehållsväder. Stannar och tittar på den kända gejsern där en vatten kaskad skjuts upp högt i luften. Känns en aning "turistigt" så jag äter en snabb lunch och kör vidare mot vulkanen Hekla. Kör på öde vägar och landskapet har nu ändrats dramatiskt här i inlandet. Milslånga raksträckor på grusväg, går lätt att hålla 150 km/h. Känns som att köra i Afrika eller något liknande. Svänger in på väg F225. Underlaget blir nu svart vulkansand och vägen består endast av två hjulspår. Når Hekla framåt kvällen och landskapet är verkligen annorlunda. Väldigt öde, låga moln och duggregn drar in. Kör tillbaka och tar F225 mot Landmannalaugar börjar bli sent men är fast besluten att nå dit innan mörkret kommer. Uppskattar att det är ca 5 mil dit på vulkansanden.
Enda orosmomentet är om bensinen skall räcka? Finns inga bensinstationer här uppe men har en extra full 5 liters dunk med mig. Kör vidare genom dalar med svarta berg med knall-grön mossa på. Känns som en annan planet. Efter några timmar passerar jag några små stugor. Blir osäker på om jag kört rätt . Kör tillbaka till stugorna och en parkvakt ger mig en bättre karta och berättar att det är två mil kvar till Landmannalaugar. Kör över flera floder och når Landmannalaugar nio på kvällen. Infarten till campingen är dock översvämmad och för djup för motorcykeln. Kör tillbaka ner i floddeltat och tar en genväg och kör över flera mindre floder bredvid. En stor terrängbil med vandrare har precis anlänt. Med kamerorna i högsta hugg väntar de på att få föreviga ögonblicket när jag lägger mig i forsen med mc:n över mig. Det hela går dock bra och jag lyckas hålla mig på hjulen. Kall natt i tältet.

Flygplansvrak från kalla kriget
(Dag 6 -Landmannalaugar-Vik-Kirjubäjarklaustur ca 250 km)
Klar-blå himmel, sol och vindstilla väder, äntligen! Lämnar det vackra Landmannalaugar med ett stort flin innanför hjälmen. Kör söderut på sanslöst vackra grusvägar förbi berg täckta i svart vulkansand över forsar och floder, underbar motorcykelkörning! En verklig höjdpunkt på resan. Når Vik på eftermiddagen och återser havet igen. Ser att motorcykeln börjar se en aning smutsig och sliten ut. Ungefär som mitt ansikte i backspegeln. Går in och handlar på en bensinstation varpå två Isländska Harley bikers flinar åt mig när de ser att jag köpt tvål. Framåt kvällen åker jag väster ut. Skall försöka hitta ett gammalt flygplansvrak som jag sett på internet. Vraket skall ligga mellan väg 1 och havet ca 3 mil väster om Vik. Har inga bra kartor eller GPS så jag får lita på gammal hederlig lokalkänsla och tur. Stannar efter 3 mil och navigerar mig ut mot havet. Eyjafjallajökull (på isländska: {ˈɛɪjaˌfjatlaˌjœkʏtl̥} ligger på andra sidan väg 1 och hela området är fullt av aska. Kör närmare mot havet och långt därborta ser jag något som kan vara vraket, och visst där ligger planet. Problemet är att det är en stor glaciärfors mellan mig och vraket. Ställer hojen och går över forsen. Är alldeles för djup för att köra över och skulle jag skada mig här ute kan man säkert bli liggande en hel vecka innan någon hittar en. Vraket är ett gammalt C-47 militärtransportplan som lär ha kraschlandat här på stranden omkring 1970. Står "United States Navy" på flygkroppen. Mörka moln drar in och platsen blir snabbt ganska spooky.Börjar bli sent, går tillbaka över forsen och kör tillbaka genom vulkansanden. Övernattar i byn med det fantastiska namnet Kirjubäjarklaustur.

Isande kallt
(Dag 7 - Kirjubäjarklaustur-Fagerholsmyri-Höfn-Egilstadir-Seydisfjördur ca 500 km)
Skönt soligt väder när jag sticker ut näsan i tältöppningen. Börjar rulla längs sydkusten mot Seydisfjördur. Efter en timme blir det molnigt och det första iskalla regnet kommer en stund senare. Passerar de imponerande glaciärerna vid Vattnajökull. Bergen längs kusten är insvepta i dimma och det blåser kallt. På Island kan man verkligen få uppleva alla årstider på en dag. Brutal vind på några sträckor, får problem att hålla mig på hjulen men ingen ide att stanna för då lär jag definitivt blåsa omkull. Finns inte heller någonstans att ta skydd efter vägen, bara att köra på. Börjar bli härdad nu! Stannar och tankar på en obemannad bensinstation. Kikar in i butiken som ser ut att ha varit övergiven sedan 20 år. Detta är något jag sett runt hela ön, gammla övergivna bensinstationer, övergivna hus och gårdar. Når efter sex timmar Egilsstadir från söder. En skylt visar att det är +5 grader. Bäddar in mig i tältet när jag kommer fram till Seydisfjördur. Skön känsla då jag klarat mig runt hela ön! Totalt ca 250 mil.

Galningar från Napoli
(Dag 8 Seydisfjördur)
Vaknar tidigt på morgonen, båten går om några timmar. Checkar in i hamnen och parkerar i kön med alla andra motorcykelåkare. Plötsligt dyker ett 20-tal Italienare upp. Alla körandes på senaste modellen av BMW 1200 GS och iklädda figursydda mc kläder av senaste snitt. De tillhör "Club BMW Napoli". På bästa Italienska Napoli manér kör de förbi mc kön, tränger sig före alla och parkerar framför påfarten och blockerar hela avlastningsproceduren av båten som precis anlänt. De alltid "coola" Islänningarna börjar se lite lätt irriterade ut och säger åt Italienarna att flytta sig, varpå kaos utbryter när alla skall flytta sig samtidigt. En kakofoni av diskussioner på Italienska utbryter. I mc kön står vi andra storögt och tittar på. Italienarna flyttar sig åt sidan, men ställer sig inte i kön. De blockerar nu istället pålastnings tillfarten till båten. Islänningarna börjar nu bli röda i ansiktet. Samma procedur upprepas, fullständigt kaos och hetsiga diskussioner på Italienska. I mc kön börjar vi nu flina. Intressant att iaktta olika kulturers organisationsförmåga, men det är tur att vi är olika annars skulle det inte bli lika roligt...

Det blev ett spännande äventyr runt Island, trots att jag inte blev kidnappad av Inuit-kvinnor. Väldigt varierande väder och otrolig vacker och storslagen natur. Kändes dock ganska skönt när jag nådde Danmark igen med varmt väder och en skön doft av grönska när jag körde genom landsbygden.
Kan inte låta bli att skratta innanför hjälmen en bit efter Hanstaholm då två BMW motorcyklar kör om mig i säkert 140 km/h över heldragen linje trots mötande trafik. De har Italienska registreringsplåtar och verkar ha bråttom hem till Napoli....Haha..

Stefangus