Mitt hem blir mer och mer obeboligt. Å det är ju bra, antar jag. Sist jag skulle flytta ut ur en lägenhet var jag som vanligt tidsoptimist, vilket resulterade i att jag fick panikpacka alla mina saker å flyttstäda på bara några dagar! Hade så ofantligt mycket mer grejer än jag trodde. Den här gången ska det bli bättre. Om en dryg månad sitter jag på ett plan på väg till landet som ska bli mitt nya hem i ett halvår, Turkiet. Jag har blivit reseledare. Kan knappt fatta det. Nyss var jag ju lärare. ja ja, iaf är det en månad kvar. Å det är ju länge! Behöver väl inte börja packa ner saker än? Som tur är kommer mitt underbara ex ibland å ser till att det blir packat. Nu har hon varit här å hjälp mig i 3 dagar å jag är omringad av flyttkartonger. Det kanske är bra. Men det är knepigt att allt jag äger nu ligger i banankartonger. Å det är knepigt att jag redan har glömt vad som ligger i de där banankartongerna, om jag skulle tappa bort dom under natten skulle jag nog inte ens sakna dom.

Nästa steg är att packa för resan. Hur fan packar man för ett halvår? Blir knepigt..