Har ju just njutit några sköna dagar i Barcelona.
Tapas och cava i dagarna tre, avslutning på restaurang Moo i hotell Omm.
Bröderna Rocas lilla storstadskrypin i korsningen mellan Av.Diagonal och Gracia.
Högt ställda förväntningar grusades allteftersom middagen fortskred.
Totalt smaklöst!
Sambons kommentar "det värsta jag ätit" var kanske i grövsta laget, men smak är som bekant något subjektivt.
En avsmakningsmeny byggd på teknik istället för smak!
Jag blev faktiskt lite förbannad.
När sen sambon vaknar mitt inatten i akut behova av en toalett så var det en bekräftelse på eländet...
Alternativt...."Somliga straffar gud med en gång" (med tanke på kommentaren)
Eftersom jag inte tror på annat än svarta laxflugor, - d.v.s inte någon s.k Gud- så blev svaret den råa äggulan som dom inte lyckats med att temperera.
Ett annat alternativ skulle kunna vara anklevern i dom fyra körsbären.
Om det nu var anklever, det smakade som sagt inget om grejorna...
Det som trots allt etsade sig fast var den sorbetfyllda ostcylindern som kom efter det extremt ovälsmakande lammet.
En liten trevlig teknikstudie som vi säkert får se replikerad av någon karbonkock i Sverige inom snar framtid.
Tycker att det har blivit lite mycket av det på sistone...
Coverkockar som är ivrigt påhejade av ett gäng matfjantar med vassa pennor, skribenter som obekymmrat står och hejar på när kejsaren visar upp sin nya garderob.
En garderob av plagiat och rip-off´s i en aldrig sinande ström.
Sfärer, skum, agarkuber och infuserad rök i röven på en lamslagen tupp, var fan ska det sluta?
Kan inte låta bli att charmas av det enkla och okomplicerade,
det som faller under Drejings devis.
"När du inte kan ta bort mer är det perfekt"
Hoppas snart att detta tidevarv börjar snurra i rip-offsandlådan...
Således blir det trevligaste matminnet från Barcelona den stora tallriken med PataNegra och tomatiserat bröd, allt nersköljt med en källarbrygd Cava i patentflaska!
Hola!