Efter några dagars (konstant) frossande av grillat och färsk frukt, tar vi det lugnt då äldste sonen drabbats av feber. Vi bor i en av våra resekamraters systers hus i Temperley i utkanten av Buenos Aires. Egentligen är det lika långt till centrum som till utkanten, för det tar mer än en och en halv timme åt vart håll. Då kanske man kan börja förstå storleken på den här staden.
Vi har som sagt frossat i mat. Grillen är en garanti på en fest i Argentina. Kokt potatis, gärna sötpotatis av en sort mycket godare än något jag smakat i Sverige, har man till och naturligtvis en frikostlig sallad, men sås verkar de knappt inte veta vad det är.
Jag gjorde förresten bort mig härom dagen, när jag skulle försöka hjälpa till med salladen. Vad kan gå fel tänker du kanske, vilket också var min tanke just då. Men ack vad jag bedrog mig. Jag sköljde noga av de grönsaker som skulle ingå och började hacka ned dem när gammelmor i huset började stirra oroväckande på min nyhackade gurka. Min kvällskurs i spanska för 20 år sedan klarade inte att förstå vad hon menade, men min kompis översatte. För ett antal år sedan led hela Buenos Aires av magsjuka på grund av "orena" råvaror (osäker på om det berodde på besprutning eller hantering av råvarorna). Därefter började alla hushåll att skala allt som gick att skala - jag skulle alltså ha skalat gurkan innan jag hackade den.
Nåja, jag lät inte den fadäsen förstöra min aptit. Från den enorma platsbyggda grillen serverades kyckling, revben från nöt, chorizo, blodkorv, tarmar från nöt, kojuver och oxfile. Min personliga favorit är kojuvret, som man först kokar i saltat vatten och därefter grillar. Det är otroligt saftigt, när den tillagas rätt.
Till maten serveras (naturligtvis) inhemskt rött vin eller en lager.