Idag var det starten på vår semester på semestern. Vi klev upp runt klockan 03:15 och en kvart senare så var vi i taxin på väg till flygplatsen. Vårt flyg skulle gå klockan 05:40 och vi hade blivit ombedda att vara på flygplatsen två timmar innan för incheckning.

Flygplatserna i Indien är rätt lustiga – givetvis. Först så får man köra sitt bagage genom en säkerhetskontroll. Efter det så sätter de på en liten plastremsa runt bagaget och då anses det som säkert. Det går dock väldigt lätt att ändå öppna bagaget och lägga i eller ta ur saker. Sen är det viktigt att man även kör sitt handbagage genom kontrollen.
Handbagaget måste man sedan kontrollera vid ytterligare två kontroller… Ja, typiskt Indien. De verkar se till att alla har att göra hela tiden. Skulle de försöka förbättra sina rutiner så skulle säkert 70% av de anställda vara utan jobb.

Säkerhetskontrollen gick bra och inom kort så satt vi och inväntade påstigning på flyget. Vi fick kliva på och flyget var ungefär halvtomt vilket var en lättnad då man tröttnat något på att resa med alla dessa tokiga Indier som inte förstår vett eller etikett. Jag fick en fönsterplats vilket jag var mycket nöjd med. Enligt vår guidebok så skulle flygningen vara en "hårresande" upplevelse då man måste flyga in mellan bergstopparna och landa i en dal mitt i det absoluta Himalaya. Nu visade det sig kanske inte vara så hårresande, men det var ändå väldigt häftigt att uppleva utsikten från planet. Jag tog några bilder vilket det sedan visade sig att man inte fick göra ifrån planet. När vi flög över staden Leh, som var vår destination, så såg det hela väldigt litet ut. Men mitt första intryck av staden var av imponerande karaktär då de på något sätt lyckats skapa en klargrönt litet idyll mitt i denna torra, ödelagda bergsmiljö.

Vi landade på den lilla flygplatsen som var fylld med militära styrkor. Ladak ligger i delstaten Jammu / Kashmir vilket gränsar till Pakistan så det var en del militära aktiviteter här uppe. Dock inget att känna oro för i Ladak då de närliggande bergen skyddar väl och gör det nästan omöjligt att anföra en militär attack inom området.

Vi fick kliva på en liten trång buss som körde oss ungefär 100 meter till ankomsthallen på flygplatsen. Här fick vi registrera oss då de gärna vill ha koll på alla utlänningar i området. Allt skulle registreras i form av ens yrka, nationalitet, adress, nummer på visum, nummer på pass, vart man tänkte bo, när man tänkte åka hem och så vidare...

Efter att vi skrivit in oss så väntade vår transfer till hotellet. Vi klev ut och det var Svensk sen augustivärme utanför. Väldigt skönt och den svalkande vinden kändes otroligt välkommande. Vi var inte längre klibbiga utan allt kändes otroligt skönt. Vi fick åka en 15-minuters tur mot vårat hotell. Vi klev av vid vägen och fick följa vår guide genom ett smalt system av lerförstärkta stenmurar med rinnande vatten i en sidoliggande kanal. Helt plötsligt så kändes det inte som Indien längre. Känslan som slog mig var just nu Grekland. Små gränder med rinnande vatten, grönska som dominerade utsikten med de höga bergen överallt omkring oss och vita stenhus med tibetansk träarkitektur gav intrycket av ett riktigt sommarparadis. En idyll i mitten av Himalaya…

På vägen till hotellet så slogs man av den kraftiga känslan av AMS. AMS står för Akut Höjd Sjukdom kan man säga. Vi var plötsligt 3000 meter högre och det kändes. Varje steg man tog kändes tungt och man kände sig yr och lite förvirrad. Jag hade lite svårare med att andas avkopplat vid promenerande men inte så att det kändes allvarligt. Utsikten tog över det mesta av de negativa symtomen men vi hade blivit informerade om att vila hela första dagen för att kroppen skulle kunna anpassa sig till det höga klimatet. Min sambo verkade ha mest problem med förvirring och skallvärk.

Vi stannade på hotellet fram till runt klockan 14 och sedan gick vi upp till staden för att käka något. Staden Leh var ett riktigt turisthak. Överallt såg man västerlänningar, övergripandes tyskar, österrikare och fransmän. Det fanns några Indiska försäljare och tiggare som märktes tydligt tack vare deras påträngande försök att få tag i ens pengar men mestadels så mötte man den tibetanska och ladakiska befolkningen. Tibetanerna är väldigt trevliga och inte alls påträngande. Indierna är dock totala idioter. Bara en sådan sak som att stå i kö klarar de inte av. Min sambo skulle ta ut pengar i en bankomat och ungefär 10 personer står i kö med henne. Då kommer en indier från andra hållet och går och ställer sig jämte den första personen. Man blir så jävla förbannad men det är inget att brusa upp sig över då de inte förstår att de gjort något fel. De är vana med sitt primitiva kaotiska system.

Efter en sväng på staden så försökte vi hitta tillbaka till hotellet men tog en sväng ner på fel gata och fick istället gå en bra bit innan vi hittade en liten murad stig över de mellanliggande fälten och odlingsplatserna.
Denna natt sov vi väldigt bra i de sköna mjuka sängarna. Ja, för en gång skull så kändes det inte som att man sov på ett skrivbord…