Idag så hade vi föreställt oss en riktig helvetesdag i Delhi. Det hela började med en 8-timmars tågresa från Dehra Dun till Delhi. Tåget hade en planerad ankomst i Delhi runt klockan 11 och jag hade tagit upp idén av att besöka Delhi Zoo. Vi hade hört att Delhi Zoo var ganska värdelöst men efter att jag råkade kolla lite på nätet och upptäckte att de hade levande flodhästar där så var besöket ett måste för mig. Jag älskar flodhästar...

Vi visste dock att Zoo parken stängde klockan 16 och vi ville inte släpa med oss väskorna under besöket så vi hade lite saker att lösa på vägen. När vi kom fram så var vi utsvultna av att inte käkat något under hela förmiddagen. Min sambo ville stanna och käka någonstans men jag var beredd att svälta om så tvungen för att få se mina älskade djur.

Jag tror att min sambo fick i sig några bananer och vi lyckades sedan ta oss till ett hotell som hon kände till där vi kunde slänga av oss våra väskor för några timmar. Sedan väntade en riktig idiotjakt efter Delhi Zoo.

Klockan var väl ungefär 13 när vi fick tag i vår första rickshaw. Jag ville helst åka rickshaw då det dels var billigare men även mycket mysigare och framför allt mer fläktande i den stekande Delhi hettan. Jag lyckades spana in en termometer som indikerade 34 graders hetta.

- "To Delhi Zoo." Förklarade vi för chauffören.
- "Zoo?"
Mannen såg väldigt frågande ut. Jag försökte få honom att förstå genom att beskriva en park med djur men det hjälpte oss inte.
Efter att ha fått ungefär samma svar ifrån tre andra chaufförer så började vi bli lite skeptiska.
Vår guidebok hade inte nämnt något om djurparken vilket fick en att misstänka att den kanske inte existerade. Jag hade besökt deras hemsida men det var ju inte mycket till garanti för att parken ännu var i bruk.
Vi letade upp parken på kartan och fick en chaufför att köra oss till det närliggande området i alla fall.

Framme vid området så frågade vår chaufför sig omkring hos alla vi mötte på vägen. Alla är väldigt hjälpsamma vid en sådan situation men ingen visste ändå vart denna djurpark låg.
Efter några stopp så verkade vår chaufför veta vart vi skulle. Efter 10 minuter så släppte han av oss vid någon sorts kulturmuseum. Fullt medvetandes om att vi var fel så hoppade vi ändå av och bestämde oss för att försöka med en annan rickshaw. Efter ett par diskussioner med några chaufförer så hittade vi en kille som verkade fatta vart vi ville åka.
Ironiskt nog så hade vi åkt förbi Delhi Zoo så vi fick åka tillbaka en fem minuter innan vi till slut hittade fram.

När vi kom in på området så möttes vi av en kille som frågade oss vart vi ville gå. Det verkade som att vägen delade sig till antingen zoo parken eller en sorts botanisk trädgård. Jag förklarade att vi ville se flodhästar och han visade oss vart vi skulle gå.

Indien har ett väldigt onödigt krångligt system när det gäller biljetthantering. Man måste först stå i en lång kö för att få tag i en biljett. Efter det så måste man stå i en lika lång kö för att gå in på området.

När vi kom in så hamnade vi i en stor flock av Indier. Det fanns inte ett spår av vita människor och det märktes med alla stirrande Indier som betedde sig som om vi borde sitta i en egen bur i parken. Om man var utlänning så kostade inträdet lite mer men å andra sidan så fick man en karta över parken. Klockan var lite över 14 och vi hade mindre än två timmar på oss att kamma området. Det fanns markerade pilar på marken som förklarade hur man kunde följa dessa för att besöka den övergripande delen av parken på bara två timmar.
Indierna verkar följa detta på blodigt allvar då vi var de enda som gick emot pilarna för att direkt komma till området med flodhästarna. Jag vet inte om det bidrog till några fler blickar men vissa höll på att gå in i stolar och träd när de passerade oss med vidöppna ögon.
Efter ett tag så märkte jag att vi hade två yngre indiska killar bakom oss som också gick mot strömmen. Efter lite vilseledande manövrar så var det klart att de följde efter oss som apor på en klase bananer. Något irriterad så konfronterade jag dem och de verkade totalt hjärndöda och bara stod och stirrade på oss. Då vi båda var rätt trötta från resan och de 34 jävla graderna av hetta så var vi rätt trötta på dessa Indier som följer efter en och hela tiden stirrar på en.

Lite senare så hade vi gått i omvägar och missat flodhästområdet. Vi gick förbi ett område som skulle vara bebott av afrikanska elefanter men det var tomt. Det hela fick mig att misstänka att det kanske inte fanns några flodhästar.

Efter lite studerande av kartan så lyckades jag positionera oss i parken och vi satte fart i en riktning som kändes rätt.
Vi kom fram till en stor inhägnad med en massa Indier uppradade kring kanten så det kändes som att vad det än var så var det något värt att kolla på.
Med ett par tunga steg så klev vi upp mot kanten och på andra sidan kunde vi skåda två väldigt stabila flodhästar som stod och åt mat vid en stenmur. Inhägnaden var ganska stor och hade en bred och till synes ganska djup pool som de kunde simma runt i och även gömma sig i. Runt om så sprang apor omkring och försökte stjäla av maten som låg framme men flodhästarna verkade inte bry sig så mycket. Lite tråkigt då jag skulle vilja se den där beryktade aggressiviteten hos djursläktet.
Plötsligt så började en av de stora bestarna röra på sig och det visade sig att de hade en unge tillsammans som låg emellan de två föräldrarna.
Vi stod kvar en stund och efter några minuter så började de knuffa på ungen för att han skulle röra på sig lite. Mamman och ungen tog en liten simtur precis framför oss vilket var väldigt häftigt att se.
Vi blev säkert kvar här i minst 20 minuter pga. min fascination kring dessa djur och upplevelsen var väldigt mycket värd den tryckande hettan mitt i Delhi.

Efter att vi var nöjda och jag tagit typ 100 kort på dessa djur så bestämde vi oss för att röra oss mot utgången och hitta något att äta. Vi hade båda skallvärk ifrån hettan och bristen på näring så vi slog oss ner på en bänk och började leta i vår guidebok efter en rekommenderad restaurang. Vi beslöt oss för en restaurang som hette Baci och skulle ligga i närheten.

Vi hoppade på en Auto som tog oss till kvarteret. När vi klev ut så blev vi lite fundersamma. Området såg ut som ett riktigt slumområde och vi tog ett varv runt för att leta efter restaurangen som vi läst skulle vara bra.
I ett av hörnen av kvarteret så lyckades Jenny få syn på en liten skylt där det stod Baci. Vi skyndade på och klev in i värsta stockholmscafé atmosfären. Det var AC i lokalen så det sjönk typ 15-20 grader bara man klev in för dörren.

Vi möttes upp av en servitris som frågade vad vi var ute efter. Vi förklarade att vi ville äta och hon krossade våra förfrågningar med att förklara att vi var emellan lunch och middag och att de endast serverade snacks just nu.

Fan, tänkte vi och var beredda på att jaga vidare efter mat men servitrisen råkade nämna pizza bland de olika snacksen. Vi fick sätta oss och kolla på menyn och var överlyckliga över vad som erbjöds…
Min sambo fastnade för en panini och själv så hittade jag en Baci burgare som serverades grillad med bacon. Fråga mig inte vart baconet kom ifrån...
Servitrisen var direkt inställd på att jag ville ha öl, vilket i för sig skulle vara gott till burgaren, men jag fick tacka nej då en öl förmodligen skulle ge mig en snabb fjortisfylla i detta heta klimat.

Baci burgaren var super god och kryddad för en Indier så det gick åt några glas cola för att få ner den. När vi fick räkningen så var vi nästan chockade. Vår eftermiddags snack kostade lika mycket som vi betalar för 4 Indiska middagar. I svenska pengar så handlade det totalt om 180 SEK och målet hade kanske kostat dubbelt så mycket i Sverige. Det var tydligt att detta ställe var som gjort för västerlänningar.

Efteråt var vi båda mätta och belåtna och bestämde oss för att hämta våra väskor och ta oss till vårt hotell. Ett steg ut genom dörren och värmen steg 15 grader och slog en hårt som en kraftig baksmälla. Man hade glömt hur varmt det var ute. Det tog inte många sekunder innan svetten dröp och rann ner för ansiktet.
Vi hittade en Auto och förklarade vart vi ville åka. Han ville ha typ 30 SEK för att ta oss, vilket kan ses som mycket men med tanke på att han skulle behöva köra oss någon mil i sin lilla mopedtaxi så tyckte jag det var klart värt det. Vi hoppade in och kanske en timme senare så var vi framme vid vårat hotell.
Min idé om att lägga 45 SEK mer för att få ett AC rum visade sig vara lysande då vårt rum var väldigt svalt och skönt. Enda problemet med AC enheten var att den riktade luftströmmen rakt ner i sängen där jag låg. Man kunde ställa om riktningen med en fjärrkontroll men varje gång som strömmen gått och kommit tillbaka så ställde den in sig på sin ursprungsposition, vilket givetvis var rakt ner på mig och med tanke på att strömmen går varannan timme så kan detta ses som något jobbigt.