Mot Äpplet
Stadens ståtliga skyline tornar upp sig framför oss när vi rullar in mot Äpplets pulserande citykärna. Mot den decemberkyliga, klara himlen radar skyskraporna upp sig som legoklossar i olika nyanser av grått. Taxibilen är förstås senapsgul och dess chaufför en kopia av sultanen i Alladin. Hans knarrande mellanöstern-brytning mullrar takt med bilens utslitna stötdämpare medan vi susar in i hjärtat av staden.

Frihetsgudinnan skymtar förbi i sin gröna särk. Liten och pigg står hon där, som hon stått i en herrans massa år, med armen i skyn och spejandes ut över Atlanten.

I hipsterfotspår
Denna soliga julafton traskar vi omkring på Highline – en gammal tågräls som numera används som promenadstråk av kvarterens innefolk. Det blåser kalla vindar, men solen värmer våra vinterbleka kinder. Det här var alltså hippaste stället just nu – en rostig tågräls halvt övervuxen av mistelbuskar. Kanske är vi för ocoola för att förstå hipsterfaktorn?

Helt vanlig julafton, fast ändå inte
Istället för Kalle och julskinka besöker vi en amerikansk diner - ett måste när man är over there! Tycka vad man tycka vill om maten och servicen, men mer genuint än kaffeblask och cupcakes blir det inte. Addera dessutom en släpig, rynkig men ack så clownsminkad servitris, så är dinerdrömmen komplett.

Julaftonskvällen lider mot sitt slut. Skymningen lägger sig som ett rosarött täcke över stan och bäddar in sistaminuten-shoppare och storstadskåta turister i ett kvällsligt mörker. Med natten som bakgrund lyses Times Square upp, mer bländande än någonsin. Blinkar, lyser, blippar i regnbågens alla färger, nästintill psykedeliskt. Vid Rockefeller Center står jättegranen i sin färgglada ljusskrud och vakar över Bambi-barnen på den hala isen nedanför. ”Ensam Hemma”-vibbar och julekänslan spred sig i kroppen på mig, någonstans innanför kokongen av täckjackan.

Stilettklackar och sötsaker
Resan till storstan får sig förstås en puderlätt touch av fashion och flärd, tack vare Carrie och gänget i Sex and the City-serien. Som hängiven SATC-tittare kan jag inte låta bli att följa deras stilettklackspår. Så jag går dem hack i häl, så trippande jag kan i mina ergonomiska och pronerande gympaskor med megadämpning. Jag svassar fram ungefär lika snitsigt som de fyra fashionistorna, ända fram till Magnolia Bakery där jag uppenbarligen inte är den enda att stå med tappad haka och snålvattnet rinnande utanför skyltfönstret. Kön ringlar sig kilometerlång kring kvarteret, och när man väl kommer innanför Pärleporten öppnar sig självaste cupcakeshimlen. Stora och ännu större, med glasyr, topping och strössel, jag får hål i tänderna bara av att kolla på dem.

Brooklyn på Boxing Day
På annandagen, Boxing Day, väcker familjen mig med skönsång och sol utanför fönstret. Det är min födelsedag och jag suddar ut nollan efter tvåan och skriver dit en etta istället. Dagen till ära är planen att utforska Brooklyn. Vi hamnar i mysiga kvarter med färgsprakande graffitikonst på väggarna. Den bohemiska atmosfären ligger som ett rusigt gräsmoln över stadsdelen. Här har nog en och annan konstnär hittat svaren på livets stora frågor, med hjälp av diverse örtblandningar tippar jag på. Vi går till Peter Pan, ett donut-ställe med ett utbud som skulle få vilken amerikansk poliskonstapel som helst att dregla sig muntorr. Lillebror Victors jackslag är pudrigt vit av sockerlätt snöfall från munkarna när vi lämnar kafét.

Efter lite shopping i en militäraffär i de ryska kvarteren, hittar vi en tegelvägg i solsida som inte ville släppa oss vidare. Den suger oss fast och vi blir ett med de terrakottafärgade stenarna bakom ryggen på oss. Som kameleonter absorberar vi varje stråle av solig värme som lyser i våra vinterbleka ansikten som strålkastare. Vårkänslor – i december?!

Brooklynön visar sig vara mer än bara mysiga invandrarkvarter med himmelska donuts och chicka vintagebutiker. Vid flodkanten promenerar vi omkring i Brooklyn Heights, bland mastodontvillor och smärre mansions.

Från sockersöta munkar till köttmackor i XXL-size. Katz Deli är ännu ett av Victors noggrant uppletade toppställen, där vi nu skulle trycka mackor med pålägg som skulle få varenda Meet free Monday-hejare att sätta morotspastejen i halsen. Uppslicade grisrumpor, pastrami, i groteska storlekar serveras i bröd – mer pålägg med macka än macka med pålägg så att säga.

Det är kväll och det vankas hockey! Derby mellan Rangers och Islanders i Madison. Vilken mäktig känsla när 18500 personer ställer sig upp och sjunger nationalsången, med handen patriotiskt på bröstet och kepsen i näven. Den amerikanska kärleken för fosterlandet är så mäktig och förtar nästan blicken på publikfavoriten och matchhjälten allas vår Henke. Matchen blåses igång och slutar i vinst för Henkes lag – såklart. Hade vi förväntat oss något annat när hejarklacken skriker kärleksförklaringar till svensken på plan, matchhjälten som håller nollan match efter match? Visst var man stolt svensk där och då…

Gospel och gott käk
De mörkare kvarteren av New York är en lika stor del av stan som själva Manhattan, så en söndag i de hoodsen kändes som en punkt på måste-listan. Baptistkyrkan som vi har turen att smita in i strax innan gudtjänstens början, tar emot oss med öppna famnar. Svarta, stora, rynkiga, glada är de alla och hälsar på oss mjölkvita, gapande turister. Till en början värmer de upp med rätt svängiga låtar och trevliga utrop, men desto fler psalmer som skriks ut och desto fler predikor som får kyrkfönstren att skallra, desto sjukare känns hela situationen… Efter några timmars (!) missionerande värker våra sekulariserade öron. Men soulfood strax bakom hörnet får oss på bättre tankar: en halv double deep fried chicken på våffla – med grädde på det – lägger sig som ett smäck i magen och förvandlar den smått skräckinjagande kyrkupplevelsen till ett minne att skratta åt.

Från ghetto till fisförnäma kontorskvarter – New York är ett äpple med många sidor! En senapsgul taxi senare är vi utanför FN:s högkvarter och jag får nästan svindel av den blanka, skyhöga skrapan som ståtar upp framför oss.

Borta bra, hemma likaså
Emellan alla guidningar och vandringar, aktiviteter och händelser, har vi spenderat lugna stunder ”hemma” i lägenheten. Fördelen med att hyra av en tvättäkta stadsbo är att man kan leka newyorkare när andan faller på. Köpa tidning utan häftklamrar och pappmuggs-kaffe på gatan nedanför, morgonjogga längs pirerna och köpa thaimat i låda och ta hem. Väl hemma har vi bara softat, läst, snarkat, druckit kopp efter kopp av kaffe och umgåtts.

God Jul!
Juldagarna passerar förbi i en melodi av nyrostade bagels, prassliga dollarsedlar och blinkande trafikljus. En viss liten julkänsla smyger fram då och då, med hela familjen samlad och lägenhetens lilla julgran tänd i vardagsrummet. Det är en mysig och hemtrevlig känsla. Julen finns här och nu, mitt bland oss i familjen på Washington Street, Greenwich Village, New York City.