De senaste två åren, då jag bloggat på Dax, har jag vintertid skrivit om is under fötterna. T ex i det som kommit att kallas Glidarbloggar.
Denna blogg handlar också om is men inte enbart under mina fötter.

Under stor del av hösten 2008 renoverade jag vår sons nyinköpta radhus (byggt 1974).
Som julklapp,fick jag en resa för mig och hustrun till Ishotellet i Jukkasjärvi.
Vi åkte med nattåget från Stockholm i söndags kväll kl. 20.42. Egen sovvagnskupé med WC och dusch var bokat åt oss. Det blev lite si och så med sovandet, man vaknar oftare än under en natt hemma i den egna sängen, men sover gör man.
Då vi vaknade på morgonen hade vi just passerat Vännäs och var på väg in mot Umeå. Det förvånade mig, på den tid jag åkte tåg till Norrbotten under min militärtjänst för ca 45 år sedan fick Umeåresenärerna åka buss från Vännäs.
Med stora mängder snö utanför tågfönstren och troligen en rejäl kyla gick färden vidare via Vindeln, Bastuträsk och Älvsbyn.
Vi ”åt” en så kallad ”tågmästarfrukost” i bistron. En sådan består av kaffe och en mazarin.
Fram på förmiddagen kom vi ca 40 minuter försenade till Boden där vi skulle byta till ett annat tåg mot Kiruna. Bodens station såg precis ut som då jag senast steg av där 1964.
Vi skramlade nu vidare mot Murjek, Polcirkeln, Nattavara, Gällivare och slutligen Kiruna. Här steg vi av i ett strålande härligt vinterväder och tog promenaden upp för backen till vårt hotell Scandic Ferrum. Ett fint hörnrum med utsikt mot fjällen och LKABs gruvområde var bokat för oss. Vi ställde ifrån oss våra väskor och gick ut en sväng på stan för att få oss lite eftermiddagskaffe. Vi blev rekommenderade ett litet kafé med namnet Safari. Jättebra ställe med gott kaffe och ”hembakat bröd”. Vi valde en citron- och marängpaj som smakade underbart.
Sedan en vända till på stan för att ta reda på var bussen till Jukkasjärvi hade sin hållplats. Vi skulle ju åka dit ut nästa morgon.
På kvällen gick vi till Mommas Steakhouse i hotellbyggnaden och åt grillad lammfilé med chevreostkräm och klyftpotatis. Till det förstås en öl för min del.
Vi sov sedan gott i de sköna hotellsängarna tills det var tid att gå ner och äta en stadig hotellfrukost före avresan ut i vildmarken. Bussen avgick kl 09.00 och kostade 30 kr per person.
Incheckning på Icehotel Jukkasjärvi med inlämning av bagaget i ett skåp. Utkvittering av skoteroverall, skoterkängor, varma mössor och handskar samt en sk. Balaklava (rånarluva). Här måste man skydda sig ordentligt mot kylan.
En kort rundvandring i Ishotellet hann vi med innan det var dags för mig att delta i isskulptering under ledning av konstnären Lena Kriström Kulin. Detta evenemang pågick mellan kl. 11.00 och kl. 13.30. Det var en mycket fascinerande känsla att med ett mycket vasst verktyg skära i is. Jag har då jag var yngre snidat en del i diverse träslag såsom al, björk och furu. Med trä kan verktyget lätt bära iväg i fel riktning beroende på träets fibrer. Med isen fanns inget sådant som störde.
Efter isskulpteringen var det så dags för lunch på Ishotellets restaurang. Det var en buffé bestående av diverse kalla rätter av både fisk (lax och strömming) och av kött. Dessutom en alldeles fantastiskt välsmakande varm tomatsoppa och en varm laxrätt som var helt sagolikt god. Till detta avnjöts en mörk Staropramen.
Efter lunchen vandrade vi bort till Jukkasjärvi kyrka för att beskåda den berömda altartalan utförd av Bror Hjort. Väl tillbak vid ishotellet vandrade vi runt i ishotellet ordentligt och tittade på alla isskulpturer som gjorts av konstnärer som utsmyckning av isbaren och alla isrum och –sviter.
Sedan var det tid för information om hur man sover kallt. Vi skulle alltså kommande natt sova i ett så kallat snörum i ishotellet. Snörum är inte lika fint inredda som isrummen och -sviterna men på natten har åtminstone jag ögonen stängda så då har det inte så stor betydelse. Alla rummen oavsett inredning har en temperatur på ca
- 5 grader oavsett om det ute blir -35. Man sover i specialgjorda sovsäckar som klara -15.
Innan vi skulle testa det var det dock tid för ytterligare en måltid vilken vi tyvärr inte kunde äta på ishotellets restaurang på grund av platsbrist. Bl. a berodde detta på att det var två bröllop på ishotellet denna eftermiddag. För övrigt säkert mycket exotiskt i den vackra iskyrkan (se bild). Ett av brudparen med gäster kom ända från Skottland. Några av bröllopsgästerna bar kilt. Burrr vad det såg kallt ut med bara knän då termometern visade på – 27.
Vår middag blev istället på hembygdsgården och det var väl resans enda miss. Det var inget fel på maten men den var lite väl lik den vi ätit till lunch, alltså även buffé till middag. Beställde annan typ av öl dock.
Efter maten en ca en kilometers vandring ”hemåt” i den stjärnklara och kalla kvällen.

Då vi kommit tillbaka till ishotellet på kvällen satt vi någon timme och talde med några britter som satt vid ett bord i den varma receptionslobbyn och spelade kort.
Så småningom började ögonlocken att kännas tunga och vi hämtade ut våra sovsäckar, hängde undan våra kläder. Iklädda underställ, varma strumpor, skoterkängor och mössa begav vi oss med våra sovsäckar till vårt rum (nr 406).
Snabbt av med skorna och ner i sovsäcken, igen med blixtlåset och sedan försöka hitta en ställning att sova i. Inte helt lätt, bädden var något hård och också lite hal. Man lade nämligen sovsäcken på en renhud och den (sovsäcken) halkade lätt omkring.
Det blev många vakna ögonblick med koll av klockan under natten och så försök att hitta en ny position att somna i igen. Men sov gjorde man för på morgonen var man faktiskt utvilad trots att det kändes som om man varit vaken mest hela natten. Men kallt var det absolut inte.
Vid halv åtta tiden skulle man bli väckt och få varm lingondricka inne i rummet men naturen kallade tidigare så jag steg upp redan 06.30 och gick och fick min lingondricka i receptionen istället.
Klockan sju var det sedan dags att pälsa på sig för att gå till matsalen för frukost. Ute var det -32 (bistert)och fortfarande mörkt. En bra frukost så när som på apelsinjuicen som kunde ha varit av bättre klass. Apelsinjuice till hotellfrukost ska helst vara så att man får pressa den själv eller näst bäst vara färskpressad med fruktkött. Den här var nog från koncentrat och ganska vattnig. Bröd och alla pålägg samt bacon och ägg var bra.
Efter frukost hade vi en timme på oss inför dagens stora äventyr, en och en halv timmes färd med hundspann ute i vildmarken. Vi var 10 personer som fördelade på tre slädar skulle fara ut på Torneälvens is i den stränga kylan men också den flödande men inte värmande solen.
Hustrun och jag hamnade tillsammans på en mindre släde dragen av tio hundar under ”befäl” av en hundförare/guide från Indonesien. En något exotisk kombination kan man nog säga. Hon hade pluggat i Holland och fick inget jobb där så hon for till Sverige där hon fick jobb i Jukkasjärvi.
Nåväl vi hade fått rådet att klä på oss extra varmt så vi hade underställ, fleecetröja, skoteroverall och på det våra dunjackor. På huvudet balaklava (rånarluva) och dubbla mössor samt skoteroverallens kapuschong, ändå kändes det kallt då vi kom igång. Dessa draghundar är oerhört dragvilliga och det går faktiskt ganska fort, framför allt ute på älvens is. Uppe i skogen gick det aningen långsammare.
Vi for utmed stranden bort förbi Jukkasjärvi kyrka och sedan upp i skogen och över vägen mot Paksuniemi och sedan ut på isen på en stor sjö. Ett rejält varv på sjön och sedan upp på en liten holme där det fanns ett par bodar och en lappkåta.
Vi stannade. Hundförarna gjorde upp eld i kåtan och kokade kaffe som vi avnjöt i kåsor med var sin frusen kanelbulle till. Exotiskt det också. Hundarna ylade och ville vidare och då alla svalt sitt kaffe bar det av åter mot ishotellet.
Nu satt jag längst fram på släden och det bet ordentligt i skinnet. Jag tog av en vante för att fotografera och efter bara någon minut förlorade jag nästan känseln i handen.
Visst var det kallt men så otroligt vackert och spännande att studera dessa fantastiska dragdjur som inget annat ville än att dra vår släde.
Efter avslutad slädfärd tackade vi vår guide och gick tillbaka till hotellet för att checka ut, lämna tillbaka lånad utrustning och få våra diplom som bevis på att vi överlevt en natt i Icehotel Jukkasjärvi.
Klockan 13 var det förbeställd taxi till Kiruna flygplats och incheckning för flygning till Arlanda med Norvegian. Flygresan hem tog ca 90 minuter, att jämföra med tågresan upp som tog drygt 17 timmar.
På hemresan roade jag mig som vanligt med att försöka orientera mig eftersom det var klart väder mestadels. Jag kunde bl. a lokalisera Boden och Kallax flygfält utanför Luleå där jag gjorde en del av min militärtjänst. Vidare studerade jag också drivissituationen i Bottenhavet. Bottenviken var helt islagd.
Från Arlanda blev det Arlanda Express till Stockholms Central och sedan en station med pendeltåget till Södra Station, slutligen ett par minuters promenad till porten.
Det var ett fantastiskt intressant äventyr som jag varmt rekommenderar alla som vill uppleva något annorlunda i Sverige.
Det bästa med varje resa är dock att komma hem till den egna sängen, men det skulle man ju inte uppskatta så, om man inte reste lite då och då.