Peru runt dag 14-18
Inkaleden till Machu Picchu, smaka på det, nu ska det bli verklighet. En dröm och tanke som jag haft sedan tidiga tonåren. Efter en passkontroll så får vi äntligen passera floden, det är överväldigande och jag känner mig rörd som går här. Det börjar med en rejäl stigning, som om leden vill visa att det är den som bestämmer. Det visar sig senare att jämförelsevis så var den stigningen inte så brant, det skulle komma flera och brantare. Första dagen ska vi gå 12 km och 700 höjdmeter. Det är tufft men inte mer än så. Landskapet är helt fantastiskt med enorma toppar och djupa dalar. Det är grönt och frodigt redan från början och man kan inte låta bli och fascineras, det här är helt fantastiskt. Ett lunchstopp mitt på dagen och senare en middag som båda serveras i mattält som allt burits upp av våra bärare. Själv bär jag på min egen packning, men även den kan överlåtas för en summa på 100 Soles. Vi passerar lämningar från inkatiden lite då och då som våra guider berättar om. När vi kommer fram till vårt nattläger så är tält redan resta, så man tas om hand på den här vandringen. Tidig väckning andra dagen för att vi ska kunna komma iväg runt 07:00. Andra dagen blir en riktigt tuff dag, bara 10 km men 1400 höjdmeter och högsta punkten på vandringen, 4215 möh. Här känner jag mig glad som har förberett mig med träning i sommar. Att ha den här ansträngningen på den här höjden är tufft. När det är som jobbigast är det bara euforin att vara här som tar en framåt. När jag går med blicken rakt ner i backen blir man nästan förvånad att se att nästa fot faktiskt kommer framåt, här är det ett steg i taget och envishet som gäller. Belöning kommer när jag når högsta punkt i form av en rejäl hagelskur. Värmen som fanns alldeles nyss är helt borta och kylan kommer snabbt, det blir rejält kallt. Vår guide från RB är den första att nå högsta punkt och när jag kommer dit som nummer två har han förberett med en öl, trevligt. Det blir inte lång stund på toppen på grund av vädret så jag tar itu med nedfarten. Den är lika jobbig fast på ett helt annat sätt, förut var det pulshöjande och konditionskrävande nu är det benmuskler som protesterar. Det är byggda trappsteg långa sträckor och det känns läskigt nu när allt är blött och slipprigt. Men jag kommer ner till vårt andra nattstopp rejält trött men mest lycklig, ännu en dag avklarad. Den totala sträckan vi ska gå är inte så mycket mer än ca. 43 km men vi vandrar runt 10 timmar varje dag och det kommer att trötta ut en. Antalet timmar i relation med antalet km säger en hel del om tempot vi håller. Det är inte högt tempo då vi alltid går i lutning, uppför eller nedför, det är inte många meter som är plan mark. Jag vandrar med stavar och det är jag glad för. Uppför är de en hjälp att få tryck och nedför hjälper de att ta emot. Då det är lite planare är de en hjälp med balans, för ramla vill man inte här. Så öva lite stavgång, det har man igen här.