Kom hem från Skelleftehamn igår. Det var roligt att åka bort och skönt att komma hem igen. Snö i massor för en sörlänning fanns det, men mycket litet enligt dem som bor där. Tog några promenader ut i omgivningarna och fick känna på den där känslan av vår när smältvattnet rinner och porlar. Tog en ordentlig titt på det "förfärliga" Rönnskär. När jag var yngre och åkte och hälsade på mormor och morfar var Rönnskär en miljöbov av stora mått. Den giftigaste fabriken i Sverige sades det. Idag är det bättre, men fortfarande finns mängder av bly och arsenikavlagringar i hela Bottenviken som ett minne från förr. Och eftersom det är miljögifter som inte bryts ner så kommer dom att ligga kvar där. Men Rönnskär var, och är, den stora arbetsgivaren i Skelleftehamn och är också orskaken till att samhället överhuvudtaget har vuxit upp. Koppar och guld och en massa andra mineraler tar man fram där och som sagt var, idag är det betydligt renare. Ortens kyrka heter S:t Örjanskyrkan. Som i många kustkyrkor finns här ett votivskepp och ett ankare utanför. Havet har ju varit viktigt för de som bott i här. Jobbade man inte på Verket så var det ofta fisket som var försörjningen.