Vykort 1 från Puerto Mogan

Den erotiska poolen
Vi träffas alla fyra i badkläder, morgonrockar, tofflor och med handdukar runt halsen. Med hotellnyckeln öppnar vi den stora järngrinden och klättrar tre trappor upp till bubbelpoolen på utetaket. Utsikt över Atlanten. Vi väntar på solnedgången 18.07. Det ser ut att bli en klar solnedgång i havet.
För första gången ett dopp i denna bubbelpool.
Hoppsan, vattnet är inte varmt! Vilken övveraskning! Fniss. En står med kameran i högsta hugg, och så blir den bilden förevigad, med text “Nedstigning i sval bubbelpool på takterrass i Puerto Mogan“.
(dock för privat för mitt öppna album)
Man vänjer sig. Nu gäller det bara att hitta bubbelstrålarna - där är en, och där, och hoppsan där kommer en underifrån! Det är ovanligt. Fniss och ekivoka skämt. Fnittret övergår i gapskratt. Vi missar nästan solnedgången.
Solen går dock ner i säck, och vi traskar hem till vår lägenhet i morgonrock och tofflor.
Kvällsdrinken värmer skönt.

Vykort 2 från Puerto Mogan
Tre fototavlor
Det blir precis som jag har tänkt mig. De tre fototavlor jag skapat och burit med mig från Sverige hit till Puerto Mogan hänger nu på plats i “vår” lägenhet.
Vernissagefest på takterrassen med utsikt över solnedgången i Atlanten. Hotellchefen och våra svenska vänner kommer med vin och blommor. Det är en strålande varm kväll, med många glada skratt.
Om man affimerar tillräckligt starkt, kan det faktiskt bli som man tänkt sig!

Vykort 3 från Puerto Mogan
Ett dopp i havet
Stoppar ner höger stortå i den utrullande ebbvågen. Jo, det är varmt. Springer rakt ut i Atlanten. Det stänker och skvätter runt mig, och snart omslutes hela min kopp av det salta, varma vattnet. Jag dyker under med hela huvudet, och när jag flyter upp, ligger håret bakåtslickat och det svider lite i ögonen. Sedan lägger jag mig raklång på rygg och bara flyter omkring. Långt därframme ser jag mina fötter sticka upp. Vattnet bär mig, och mina muskler verkar vara helt overksamma. När jag flutit omkring i solen en stund, rullar jag runt på mage, och med långa simtag glider jag fram på den salta vattenytan. För varje tag doppar jag ner ansiktet, och det är svårt att öppna ögonen p.gr. av det salta vattnet. Plötsligt krockar jag med en man. En stilig ung man!
- Oh, excuse me, säger jag urskuldande.
- Auo, de jiööör inge´, svarar mannen på sin bredaste skånska, och så var den kontakten gjord. Vi flyter tillsammans och konverserar om sån´t man pratar om med andra resenärer.
- Var kommer du ifrån?
- Var bor du?
- Hur länge ska du stanna här?
- När kom du hit?
- Trivs du här?
- Vilket vackert väder vi har!
Varför pratar vi så larvigt, när det finns massor av intressanta ämnen man kan diskutera under en flyttur tillsammans? Kan det bero på uppfostran, blygsel, konvenans, distans, moral eller....?
När jag hellre vill säga.
- När vi flutit omkring här en stund till, har du då lust att gå och ta en fika uppe på kajen?!!

Vykort 4 från Puerto Mogan
Elden är lös
Det är livligt, folk springer och skriker nedanför på gatan. Tittar ut från balkongdörren. Det brinner i huset mitt emot, överst danslokal, underst fiskarnas redskapsförråd. Svart rök bolmar ut, och en och annan explosion hörs. Skumsläckaren i vår trappuppgång försvinner. Febril aktivitet bland ortsbefolkning, städerskor, poolpersonal och turister.
Mer rök - flera explosioner. Svart rök lägger sig över byn.
Efter 30 min. kommer första brandbilen, rödakors- personal och polis. Ett tjutande och tutande ekar mellan bergen, när de rundar topparna. Folk hostar, fotograferar, springer, skvallrar och pratar högt med varandra på alla språk. Polisen spärrar av både för gående och biltrafik. Röken blir allt svartare, och vinden driver den mot stranden.
Efter ytterligare två timmar kommer fler brandbilar och två ambulanser. Rökdykare skadad och måste föras till närmsta sjukhus - upp över bergen. En båtlast turister från Puerto Rico anländer till hamnen. Snabbt fylls den lilla byn av nyfikna.
Branden startade vid 9-tiden och kl. 20.30 brinner det fortfarande!
Jag fotograferar på nära håll, tar reda på två lokaltidningars e-postadresser och skickar in bilderna!!

Tänk om vi måste gå brandvakt i natt!

Vykort 5 från Puerto Mogan
Natten har minst sagt varit olugn.
Ett flertal brandsoldater försöker få bukt med elden. Men då de inte lyckas, kommer i.st. en jättestor grävskopa och börjar helt enkelt riva huset med ett dundrande och slamrande. Hela natten och dagen efter pågår arbetet. Fiskarna försöker sortera sina tillhörigheter, när grävskopan släpper sin last på gatan. Därefter faller tak, väggar och balkonger. Snart är hela tvåvåningshuset en enda skrothög. Vinden tilltar, damm och rök lägger sig över by och berg.

Kanske får vi regn i morgon, som kan ge fäste på dammet.

Vykort 6 från Puerto Mogan
Söndagsmässa
Lokalbussen slingrar sig fram på bergsvägarna upp till Mogan, centralorten, där styret sitter. Kyrklockorna kallar till mässa med sin djupa klang. Byborna samlas. Längst fram sitter de yngsta, barn 7-9 år. De pluggar “Katekesen” 1g/v, och de skall nu delta i söndagsmässan. En korgosse klädd i vit mantel assisterar prästen. Program delas ut, även på engelska, och mässan kan börja. “Todos” betyder “alla”. Försöker sjunga med, resa och sätta mig, när det står “todos” i programmet. Några av barnen läser ur evangelierna som följs av musik - psalmsång på spanska!
Kyrkan är ca 200 år gammal och byggdes för att tacka Gud för dem, som räddats på havet i en kraftig storm. Figurer av de räddade kläder väggarna. På ena långsidan hänger tre jättestatyer i trä, Jesus, Maria och en av evangelisterna. De är löstagbara och bärs ofta runt i procession genom byn. Kyrkans inre tak är av trä, och byggnaden är enkelt smyckad. Träbänkar, inte alltför bekväma, så det känns bra, att mässan bara varar i 40 min. Den avslutas med nattvard, oblat doppad i vin. Prästen dricker själv upp vinet. Till sist tar alla varandra i händerna, och jag känner stor gemenskap med såväl barn som vuxna, bybor som turister.

Vykort 7 från Puerto Mogan
Delfintur
Otur skull jag vilja säga. Vi ser inte en enda delfin denna gång. Och jag, som har väntat mig, att ta en närbild på en leende delfin och lägga in i mitt fotoalbum på Dax!
Vi får i.st. en ordentligt guppande båttur ute på Atlanten, och jag får se min älskade, blå horisont dansa “tango” upp och ner. Det blir fort alldeles mörkt. Månen stiger sakta upp över bergskammen. I månskenet slutar vi dagen med barbecue ombord på däck med varma vindar.
Då glömmer jag, att delfinerna inte ville leka med mig idag.