Tre timmars flygresa till paradiset!

Den underbara, efterlängtade värmen slår emot oss när vi kliver av planet. Redan de gamla grekerna lockades av området och byggde sig en stad som de döpte efter segerns gudinna Nicaia – dagens Nice! Grekerna tog med sig livsnödvändigheter som olivträd och några hundra år senare kom Romarna med sina vinrankor.

På en höjd i utkanten av Nice ligger vingården Chateau de Cremat med Romarnas källare bevarade. Historiens vingslag känns när vi provar traktens välkända Belletviner. Rosévinet ligger oss svenskar varmt om hjärtat och görs oftast som vitt vin men av blå druvor! Eftersom det är druvans skal som ger vinet dess färg får skalen ligga kvar efter pressning för att avge så mycket färg som önskas.

Färden går ned mot Nice, en av alla städer som ligger som ett pärlband längs Franska Rivieran. Fransmännen själva kallar området Cote d´Azur – Den Azurblå kusten, vilket känns som en mycket bra beskrivning då det turkosa vattnet omger mig. Namnet kommer från en bok med samma namn, skriven av Stéphen Liégard 1887. Den vanligaste definitionen av området brukar vara från Saint Tropez i väster till Menton i öster och då är även Monaco inkluderat!

Vi är inte de första som trivs här. I slutet av 1800-talet blev engelska Drottning Victoria ordinerad av sin läkare att tillbringa tid i Nice för sin hälsas skull. Ett helt kvarter byggdes till henne och hennes stab. Ryktet om det goda klimatet spreds bland kungligheter och överklass som gärna gästade Nice.

Även den ryska societeten kom hit kring förra sekelskiftet och lät bygga den än i dag största ryskortodoxa katedralen i Västeuropa. Utanför kyrkan finns en liten samling björkar som importerats från Ryssland. Björk är inte den enda trädsorten som planterats i staden, här ståtar palmer från Spanien och pinjeträd från Toscana.

Att bada och sola ägnade man sig inte åt förr, man promenerade med sitt parasoll och då behövdes en riktig strandpromenad! Engelsmannen Lewis Way började då att anlägga dagens Promenade des Anglais. Till början av 1900-talet var det främst turister här vintertid men snart lockade även sommaren till sig stjärnor som Picasso, Graham Greene, Hemingway - de första solbadarna! Lyxhotellen växte som svampar i jorden, Hotel Negresco gästades vid invigningen 1913 av åtta kungligheter. Lyxhotellen fick sig en törn vid börskraschen och under Första världskriget användes ett flertal av dem som sjukhus. Idag sippar vi champagne i pianobaren som även gästats av bland andra Orson Wells, Hitchcock, Marlon Brando, Ava Gardner, Walt Disney och Elton John. Bill Gates var en sugen spekulant på hotellet och det sägs att han gav nuvarande ägarinnan en blancocheck men hon lämnade bara tillbaka den och log.

Att bada och sola är idag ett måste, kombinera gärna med en lunch bestående av en klassisk Sallad Nicoise eller Pissaladiere (bröd med lök som kokat i socker med ansjovis och oliver). Äta kan du även göra i folkvimlet på torget Cour Saleya, förutom restauranger är det här blomstermarknad alla dagar utom måndagar då det är antikmarknad. Mycket av matinfluenserna är italienska eftersom Nice tillhörde Italien till 1860 då det blev franskt i utbyte mot att fransmännen hjälpte norra Italien att bli fritt från Österrike.

Blir du nyfiken på det franska köket ska du veta att det finns med på UNESCOs Världsarvslista över immateriella ting och det förstår man efter en kväll på berömda Le Grand Balcon. Strosa genom Gamla Stans gränder och besök olivoljeproducenten Nicolas Alziari som började pressa olivolja 1868. Oliverna i Nice är små, svarta och alldeles underbara. Visste du att alla oliver är gröna i början och blir sedan svarta vartefter de mognar?

I konfektfabriken Florian smakar vi specialiteten kanderad frukt och går sedan vidare till den gamla anrika chokladaffären med originalinredning från 1800-talet. Vi fascineras i vinaffären där man kan köpa vin på tapp i egen flaska. Det är inte bara för maten man kommer hit, även parfym och tvålar finns det gott om, ofta från parfymindustrins vagga i Grasse. Tidigare garvade man där läder som ofta luktade mindre gott, man började därför att parfymera läderprodukter som exempelvis handskar och så växte parfymindustrin sig stor. Än idag tillverkas de stora modehusens parfymer i Grasse men lyckligtvis finns butikerna även i Nice. Lavendelpåsar, kryddor och naturligtvis de provencalska tygerna bör man heller inte missa!

På kullen Cimiez finns lämningar efter romarnas stad. Här ligger också Matissemuseet med sin samling av konstnärens kända tavlor, skulpturer och teckningar. Ett stenkast härifrån ligger Chagallmuseet som byggdes efter att Chagall hade skänkt 17 stora dukar till franska staten. Man förstår att så många konstnärer lockas av området och konstmuseer finns det många av.

Ta en sväng till Antibes som kom att bli en jazzmetropol efter att artister som Coltrane, Ellington, Cole Porter med flera lockades hit i början av förra seklet. Vår folkkäre Evert Taube bodde här månadsvis under cirka tjugo år. Även Picasso bodde här periodvis och här finns en av de största samlingarna av hans verk.
Åk upp till den charmiga bergsbyn Saint Paul de Vence med sina många konstnärsateljéer. Besök här Fondation Maeght som invigdes 1964, finansierat av konstälskande paret Maeght för att presentera modern konst i alla dess former. Här finns verk av Chagall, Braque, Giacometti och Kandinsky.

På väg tillbaka till Nice kan man besöka Renoirs hem och ateljé, vackert beläget i en olivlund i utkanten av Cagnes sur Mer. Konstnären led så svårt av sin reumatiska värk att han till slut fick ha penslarna fasttejpade på armarna för att kunna måla då han inte längre orkade hålla i dem med händerna.

En kort bussresa tar oss till bergsbyn Eze, djärvt placerad på kanten av klipporna mot Medelhavet. 429 meter över havet njuter vi i kaktusträdgården av en vidunderlig utsikt. Till Eze kom vår svenske Prins Wilhelm, son till Gustav V och Victoria av Baden. Han drog sig hit efter skilsmässan från Maria Pavlovna och skaffade sig en boning som idag är det berömda Chateau Eze med kändiseliten som gäster. Hit går inga bilar så bagaget transporteras lättast med hjälp av en åsna som väntar vid foten av berget.

Fylld av intryck somnar jag i hotellsängen med öppet fönster och gardinerna som fladdrar i vinden. Som så många andra svenskar, drömmandes om att flytta hit, ackompanjerade av Matisse ord:

”When I realized, I would see that light every morning, I could not believe my happiness”

À bientôt

Helene Bärlin