Idag går vi upp tidigt, 8:00 och direkt till bageriet, köper ost och skink-bulle,sätter oss i baren och beställer kaffe och färskpressad apelsinjuice. Fixar till oss, packar (och vi lyckas få ner allt, inklusive badskor och snorkel/cyklop) och går ner och betalar.Vi frågade igår om man kunde betala med kort och visst, det kunde man men helst inte för “ni vet, avgifter och så”. Det finns många bankomater så det går lika bra för oss med kontanter.Känns lite vemodigt att lämna lilla fina Milna men samtidigt spännande att åka i väg.Bussen till Supetar går på minuten 11:20 precis som den ska och i Supetar är det inga problem att köpa biljett för 12:25 bussen till Sumartin.Men sen har ingen av bussarna rätt skyltar, förarna yrar omkring och när vi går på vad vi tror är rätt buss säger föraren, oh no, till Sumartin sa man åka en annan buss märkt med Bol.På den bussen säger föraren att vi måste byta någonstans och att han ska säga till när.Spännande! Bussen kommer iväg först 12:40 och det är högt och läskigt men med fin utsikt.Vi får byta buss i Gornji Humac och faktiskt anländer vi Sumartin i tid, 13:40!
Färjan till Makarska går först 16:30 så vi bestämmer oss för att passa på att äta lite.Det blir cevapcici och tomatsallad som hos den här restaurangen betyder att man skivat tomaterna och lagt dem i en skål men gott var det. Tur hade vi också för det satt ett större sällskap där när vi kom och när vi och flera andra bord fått sin mat så ilsknar de till och undrar var deras mat är!Servitrisen ursäktar sig och det verkar som deras beställning “kommit bort” och när det väl kommer in ett par pizzor 10 minuter senare så är en av dem fel!Det blev droppen så under tiden som barnen trycker i sig så mycket pizza de kan så betalar man för ölen och går därifrån.Och vi sitter kvar och undrar varför det lät som som de sa André Pops hela tiden? Färjan går i tid och tar knappt en timme, när vi närmar oss staden ser vi vårt hotell, Porin som ligger väldigt centralt.Nästan lite chockartat att kliva i land i Makarska, mycket folk och mycket handel trots att en del affärer är stängda på grund av att det är söndag.Rummet är häftigt, sängen är liksom på ett etage och fönstren är höga så man kan se ut över havet från båda våningarna.Trots att det är fint så bestämmer vi oss för att bada innan vi går ut och tittar mer på stan.Väl där hittar jag ett par fina örhängen i en av butikerna och jag har ju tänkt byta mina ett tag men inte hittat rätt. De gamla är 15 år i år så det är väl dags.Går in och tittar på dem och säljaren frågar lite rart om jag fattar att det är guld och ja, det hade jag ju utgått ifrån.De är väldigt fina och har rätt storlek för att jag ska kunna sova med dem.Hon väger dem och priset är 1080 kuna vilket verkar rimligt.Ska jag? Vi bestämmer oss för att äta middag så länge, testar först vid hotellet men det tar en evig tid att få menyn och sen när servitören äntligen kommer för att ta upp beställingen så säger han “this is the situation”, det kommer att ta minst en halvtimme att få mat, han mumlar något om kocken och rycker på axlarna.Vi bestämmer oss för att ta en annan restaurang där vi äter ost och prsut och sen grillade havskräftor med öl som omväxling.Allt är jättegott men tiden springer iväg så 22:50 (butiken stnger 23:00) sticker jag tillbaka till affären för att titta på örhängena igen.Säljaren har lagt undan dem till mig men visar även ett par andra i samma storlek men de är mer traditionella och ointressanta för mig.De jag tittade på känns fortfarande rätt och jag dubbelkollar priset, hon väger dem igen och nu blir det 1070 men med discount blir det 1000 kuna vilket känns helt okej. Så jag slår till, hon hjälper mig att byta och när de nya är på plats så tar jag fram mitt kort och ska betala men då kommer det ett nytt oh no för här är det kontanter som gäller! Jag är beredd att ta av mig dem för att hämta pengar men hon säger att bankomaten finns strax utanför så hon följer med mig ut och ser att jag påbörjar ett uttag sen går hon in igen!Säger att hon litar på mig och att hon löptränar varje morgon. Så jag tar ut pengarna och går in och betalar.Tack säger hon och jag inser att jag inte får något kvitto, vilket är konstigt eftersom man t o m får kvitto när man köper en glasskula men jag gör ett snabbt överslag i huvudet och inser att jag väl inte behöver något kvitto för hur stor är sannolikheten att jag skulle åka tillbaka och klaga om jag blivit lurad.Känner mig nöjd för de är verkligen jättefina.Efter det äventyret tar vi en promenad genom jättemarknaden som ligger mot den större stranden och passar på att avrunda med en god glass.Vi passar också på att leta reda på busstationen för att kolla biljetter till Dubrovnik i morgon och hur mycket tur kan man ha? Vi får tag på de sista 2 biljetterna till 10:30 bussen, den vi helst ville åka med för att komma fram i bra tid.Tillbaka på hotellet strax innan midnatt.