Upp 7:45 gör oss i ordning och äter frukost.När vi checkar ut får vi en lavendelpåse som present och receptionisten berättar att vi sovit i det gamla biblioteket och att byggnaden är 500 år gammal, här hade nog ett förvånat “amazing” passat bättre!När vi köpte bussbiljetter sa tjejen som sålde dem att bussen ofta är sen men vi vill ändå vara i tid så när vi betalat hotellet och det tog ju en stund eftersom deras kortuppkopplingen strular så går vi mot busstationen men köper lite vatten och läsk på vägen.Går också in på ett bageri för att köpa några bullar.När vi står i kö så kommer en kvinna in och ställer sig framför oss i kön och jag kan ju inte låta bli att kommentera med typ, vad tänkte hon nu, smet hon bara förbi eller syns vi inte?? Gissa om jag tappar hakan när det blir vår tur och hon vänder sig om och säger Varsågod, på svenska! Bussen är sen, ca 20 minuter efter planerad avgång kommer den in och allt är lätt hysteriskt med alla som ska av och hämta sina väskor och alla som ska på och vill lägga in sina väskor.Men busschauffören ryter till och det visar sig att han vill ha 7 kuna/väska. Vi ser att han har små lappar som också sitter på de väskor som plockas av men vi får inga såna på våra.Alla biljetter är platsbiljetter men de flesta bryr sig inte om det vilket också skapar viss förviirring, inte blir det bättre av att några ser bussarna från Promet som lokaltrafik och inte har några biljetter alls.Strax efter 11:00 har det i alla fall blivit hyfsat ordning och vi kommer iväg.Det är naturligtvis mest bergsvägar igen men vilken utsikt, allt ifrån små städer vid havet till bördiga odlingar med kanalsystem och mussel/ostronodlingar.Efter ett tag kommer vi fram till gränsen för den lilla havsremsa som Bosnien-Hercegovina har och det blir passkontroll. 2 svenska kvinnor bakom oss har inga pass med sig och hade inte koll på att dagsutflykten till Dubrovnik också innebär att man passerar ett annat land.De kommer undan med sina körkort och får åka vidare.Man hoppas ju att det gick lika bra tillbaka. Strax efter passkontrollen stannar vi för fika och så gott som alla rusar in på restaurangen vi stannat vid och in på toaletten. Det är antagligen något bussbolagen sponsrar för så många toaletter har jag aldrig sett vid en vägkrog.De har även fina mackor men vi passar på att äta våra medhavda bullar.Framme vid Dubrovnik vid 14:30 och skulle ni åka med de här bussarna någon gång kan kan jag nämna att armstödens position ändras genom att man drar stödet i bussens färdriktning och sen fäller det upp eller ner.Vållade huvudbry för de flesta. Samma väskkaos här och när båda bagageutrymmena är så gott som tomma har vi inte sett någon av våra väskor och börjar bli lite nervösa.Visar sig att det fanns ett utrymme till som chauffören av någon anledning väntat med att öppna och minsann där är väskorna, puh! Letar reda på en taxi och frågor vad det kostar till vårt boende och får till svar 70 kuna vilket känns helt ok.Men sen pratar föraren med sina kollegor och kommer tillbaka och säger att det är ju “in the mountains” så det blir 100 kuna, är det okej? Det tycker vi och så är vi på väg igen.Rätt upp går det och det känns som föraren är lite osäker på om det är rätt men plötsligt tar vägen slut och vi ser att numret på det huset stämmer strax innan taxiföraren också ser det och drar en lättnadens suck. Han är väl värd sin hundring.När vi bokade rummet så bokade vi balkong med havsutsikt och trodde att det automatiskt skulle innebära stadsutsikt men det inser vi när vi får vårt rum att det inte gör. Ägaren som är väldigt trevlig säger att de har ett rum till men att det är mindre i fall vi vill se på det. Det vill vi och det är perfekt, litet men med en stor balkong med fin utsikt över Dubrovnik. När vi bestämt att vi tar det så frågar hon om hon får bjuda på varsin öl och vi velar lite först med sen tackar vi ja och det är inte helt fel att sitta på en balkong i solen, dricka öl och titta på Dubrovnik som ser ut som en liten modellstad här uppifrån.
Ölen går åt och då är det dags att sticka ner och kolla stan, vi inser att det vi läste någonastans, att det är 400 trappsteg från Villa Perić ner till stan inte är någon överdrift. Tar ca 10 minuter och sen kliver man in i en annan tid men jösses vad mycket folk och hur man än försöker gå runt så hamnar man på huvudgatan hela tiden! Vi passar på att äta några sandwichar med ost och skinka och sen börjar det att regna lite och blir småkallt så vi köper med ett par miniflaskor vin och påbörjar trappvandringen tillbaka till rummet. Väl tillbaka sätter vi oss på balkongen med vinet och man förstår verkligen att vi är högt uppe när en liten gråsparv mellanlandar på pergolan under vår balkong med en stor spindel i munnen. Den gör ett par försök att flyga vidare uppåt innan den lyckas.Vid halvåtta-tiden lättar det upp så vi bestämmer oss för att gå ner igen (japp, 400 trappsteg….) för middag. Vi tar en restaurang lite på måfå, Restoran Cafe Royal och beställer musslor med pommes och ravioli med tryffelssås.Visar sig att raviolin har färsk hyvlad tryffel vilket är fantastiskt gott! Öl och vin till det och sen lite mer glass! Trots att vi gått ett par vändor i alla trapporna så går vi ännu mer i den här vackra gamla staden, den är ju unik för att den är så stor och välbevarad, man förstår att så många turister säker sig hit.Ungefär 22:30 börjar vi dra oss hemåt men passar på att köpa med oss mackor och juice för det finns ingen frukost där vi bor. När det är ca 30 trappsteg kvar börjar det regna och åska och när vi är precis framme vi huset börjar det ösregna, bra timing.Sittar på balkongen en stund och kollar blixtar!