2008-09-13
Vernazza: Vi anländer med tåg från La Spezia och går på byns huvudgata (OBS! biltom) ner mot hamnen för att leta upp Hotel Gianni Franzi ( http://www.giannifranzi.it ). Nyckeln hämtar man på deras trattoria och sen väntar första kraftprovet, att ta sig upp för branta stentrappor med ryggsäck och resväska. Redan här inser vi att Vernazza är annorlunda och att det är svårt att bygga modernt i en stad som under århundraden klättrat och växt längst klippväggarna.
Efter att ha pustat ut och lämpat av bagaget på rummet tar vi oss ner till hamnen igen för att beskåda naturens krafter när vågorna slår upp mot den pyttelilla strandremsan, vilket tvingar fiskarna dra upp båtarna på det lika lilla torget för att de inte ska slås sönder. Normalt skyddar piren båtarna men just denna kväll slår vågorna över piren och sköljer en bit över promenaden.

2008-09-14
Monterosso: Kvällsovädret från igår är borta och solen värmer redan när vi äter frukost i hamnen (hotellet har ingen frukost). Vi ger oss på tuffaste etappen redan första dagen, från Vernazza till Monterossa (3 km) som är stad nr 1 norr ifrån och den största staden av de 5 man räknar till Cinque Terre. Utsikten tillbaka mot Vernazza blir mer och mer vykortslik och till slut uppbarar sig den ultimata bilden med en kaktus i fronten. Vi går på ömsom stenlagda stigar med räcke till ibland smala passager där man får invänta möte med de som valt att vandra andra hållet.
Sista biten ner mot Monterossa går längst vinodlingar och är en kraftigt lutande, lång stentrappa med relativt höga trappsteg. Är det jobbigt att gå ner är det desto jobbigare att gå uppför och man avundas inte aningslösa turister som är på väguppföriförda flippflopp. Priset tar en medelålders fransk dam i högklackat :-)
Monterosso har större utbud av butiker och restauranger och en fin strand där vi hyr strandstolar och vilar ut oss för vandringen tillbaka. Jag rekommenderar den maskliknande pastan med en gudomlig pesto, vilket vi åt på trevliga Ristorante Al Pozzo på via Roma 24.
Lederna är lätta att följa om man går längs den mest använda blåa kustleden nr 2. Däremot är det lite sämre med utmärkningen av de leder som går uppåt i bergen och längst med bergskammen. Det fick vi erfara när vi skulle gå upp till klostret Madonna di Soviore. Efter 45 minuters vandring rakt uppåt i bergen och efter ett besök på klostret hittade vi inte led 8B tillbaka till Vernazza. Det blev alltså att klättra ner till Moterosso igen och ta kustleden till Vernazza.

2009-09-15
Visa av strapatsen från igår valde vi att denna dag ta tåget till Cornigila och därifrån vandra till Manarola och Riomaggiore samma dag (2 km). Vi visste att denna etapp var lättare och vi avverkade första delen i rask takt. Manerola ligger liger som en borg uppe på en klippa och till skillnad från övriga 4 byar finns det ingen hamn i anslutning till staden. Mellan Manarola och Riomaggiore går via dell´amore kärleksleden som förband 2 städer som tidigre var isolerade från varandra. Kärlek uppstod när ungdomarna mötte nya partners, därav namnet, och om inaveln också minskade vågade jag inte fråga.
Lunch på trattoria di Capitani, vilket inte var en höjdare så leta gärna upp en annan lunchrestaurang.
Vi hade planerat att äta något lätt på klostret Santuario di Montenero och trots duggregn och det högt belägna klostret (varför ligger alla kloster så otillgängligt?) tog vi oss dit med buss och avslutande klättring. Att vi var nästan ensamma och att de skyllde på att kocken var sjuk gjorde inte så mycket eftersom vi fick en mycket god Focaccia och ett extremt vänligt bemötande av en anställd (nunna?) som gjorde sitt bästa att träna på engelska och vi tragglade med vår lexikonitalienska. Till slut förstod vi varandra riktigt bra. Kommer ni hit ska ni äta deras fårost med honung, vilket vi tyvärr inte fick (pga kockens sjukdom).

2009-09-16
Cornigila: Sista etappen ska klaras av mellan Vernazza och Corniglia, vilket är den längsta dagsetappen (4 km). Periodvis är det ansträngande (likt etappen dag 1) och högstapunkterna är nog högre, men nu är vi vana vandrare.

Sammanfattning: Hela blåa kustleden (Il sentiero azzurro) är 9 km och går att avverka som en dagsetapp, men då rekommenderar jag att man börjar i Monterosso så man klarar av den tuffaste delen först. Enligt italienarna är det bara tyskarna som är så "dumdristiga". Det går även att åka tåg eller båt. När det gäller skönhet vinner Vernazza klart och vill man ha störst utbud av resturanger och hotell väljer man Monterosso.

länkar:
http://www.parconazionale5terre.it