Jag och min sambo har som vanligt bokat nästa års treveckorsresa till Grekland.
Vi har köpt billiga biljetter med SAS tor Arlanda-Aten och vidare med inrikes till Mykonos. Ska bli spännande att se denna ö som lär vara dyr, dra till sig kändisar och vara mycket gayvänligt. Med sin vackra stad med "lilla Venedig" som det kallas, fina stränder och väderkvarnar så lär det bli en spännande vistelse.
För oss är det en ny ö och vi åker troligen vidare till Tinos och Syros men inget är bestämt. Vi brukar lämna det öppet och bara planera för första ön.

Vidare så är fjällveckan i Tänndalen planerad.
Det lär också bli en ny upplevelse på sätt och vis. Funäsdalen har nämligen satsat stora belopp på utbyggnad vid Funäsdalsberget. Ska bli spännande att se. Vad jag förstått blir det en hel del svarta pister så det ska locka en ny typ av människor kanske, vad vet jag.
Jag själv föredrag de medelsvåra backarna i Tänndalen och tycker det är fantastiskt att varva utförsåkningen med längdåkning. Det är härligt att åka längdåkning däruppe i fjällvärlden!
Stugan är bokad och kanske följer några av ungdomarna med oss dit.

Dock, min yngste son följer inte med till fjällen.
Han har nu beslutat sig för att resa till Australien under ett helt år.
Vilken förändring det blev för mig i mitt reseplanerande.
Nu vill jag också åka till Australien för att hälsa på min son.
Ska vi åka till fjällen och Grekland ändå?
Biljetterna till Grekland är inte avbokningsbara men de var så billiga så vi förlorar bara 3000 kr om vi hoppar över resan. Fast å andra sidan så har jag och sambon tragglat nygrekiska hela hösten och ska tenta i december och vi VILL ju utnyttja våra nya språkkunskaper i Grekland.
Veckan i fjällen är "en lisa för själen" efter de mörka vintermånader som varit dessförinnan.
Inte lätt att ta beslut.
Jag, som aldrig rest längre än till Medelhavet.
Kanske är detta mitt steg ut i stora världen? Jag blev eld och lågor och ville naturligtvis åka och hälsa på honom under hans vistelse där.
Hur ska jag klara av att inte träffa min son under ett helt år? Det är lång tid.
Samtidigt är jag SÅ glad för hans skull.
Det är ju sånt här man ska göra när man är ung. Innan man skaffar familj och annat som binder upp.
Han reser själv fast i grupp med Work and Travel så jag tror att han kommer att klara sig fint.
Han behöver inte heller binda upp sig för ett år framåt utan kan åka hem tidigare om han önskar.

Så, förändringens vind blåser.
I morgon åker jag till Frankrike några dagar fast då ingen nöjestripp utan jobbresa. Det finns inget utrymme för tankar om resor på fritiden då men förhoppningsvis trevlig samvaro men mina franska kollegor.