Abruzzerna är som en försmak av Paradiset. Och denna del av Apenninerna kallas mycket riktigt Guds Land. Här har skapelsens herre format en tämligen vild skönhet med storslagna berg, snötäckta toppar och blomstrande alpängar. Över Abruzzerna faller mer snö än över Alperna. Det är närheten till Adriatiska havet som ger fukten. Förutom en del skidåkande italienare vintertid är det mycket få besökare som hittar hit och under en vandringsvecka nu i maj mötte vi inte en enda turist, varken i naturen eller i de vackra medeltida bergsbyar, som utgör det rena och oförfalskade Italien.

Guds Land, liksom övriga Italien, styrs med järnhand av en av landets rikaste män, den politiske estradören Silvio Berlusconi. Inte bara hans medieinnehav är ett stort demokratiproblem. Han har anklagats för bl a korruption, förskingring och för att ha mutat en domare. Sex rättegångar, men ingen ledde till fällande dom. Nu är Berlusconi inblandad i två nya rättegångar, denna gång för mened och skatteflykt.

Jag vandrade längs raviner med brusande forsar, dalgångar och över pastorala alpängar, som med en ödslande blomsterprakt målat naturen i underbara färger. Mängder av orkidéer hade färgat marken gul, mörkröd och lila. Storvuxna gullvivor strålade solgult. Fält av djupblå pärlhyacinter och gulsippor bottnades med vita bergstjärneliljor. Jungfrulin och andra hedväxter stod för de violetta och röda inslagen. Ljuvligt blå lin och gul solvända samsades i skön kombination. Doftande kritvita narcisser i grupper. Cyklamen färgade marken rosaröd, och den blåaste blå gentiana lyste i mångfald. Hästar strövade fritt på alpängarna. Fårhjordar vallades av abruzziska herdehundar, som varsamt förde flocken framför sig utan närvaro av någon människa. Varje dag såg jag kungsörnar eller gåsgamar som seglade på uppåtvindarna mellan alptopparna.

Berlusconi trotsar naturens färger, hans egen färg är svart. Han kallar den lilla förföljda folkspillran av romer i Italien för ”ondskans arme” och vid sitt rysslandsbesök förklarade han för Medvedev att president Obama har allt som behövs för ett gott samarbete: ”Han är ung, snygg och solbränd”. Och nu ökar Berlusconi sitt fälttåg mot flyktingar. Enligt ett lagförslag som godkänts av underhuset riskerar papperslösa flyktingar böter på 100.000 kronor. De som upplåter en bostad till flyktingarna kan dömas till tre års fängelse.

Jag tog mig upp på Camosciara, 2000 meter, delvis snötäckt. Camosciara ingår i Parco Nazionali d’Abruzzo, som utgör Apenninernas mest spektakulära natur. På branterna växte ljust lila krokus. Området är majestätiskt och där finns både varg och björn. Det enda vargspåret som jag lyckades hitta var spillning, rikligt fylld av hår. Jag såg gems, som utan minsta svårighet tog sig fram i den dramatiska naturen. Senare gick jag upp på Monte Tino vid Serra de Celano, också 2000 meter, där jag blickade ut över undersköna högalpina ängar med sin ödslande blomsterprakt. Snö låg nedanför Monte Tino. Var jag än vandrade i Abruzzerna var jag omgiven av vita snötäckta toppar. Högsta toppen når 2921 meter.

Svart är även den organiserade brottslighetens färg. Den omsätter över 900 miljarder kronor, eller mer än 7% av landets BNP. Till detta kommer knarkhandeln som beräknas ge maffian 500 miljarder per år. Maffian finns inom nästan alla ekonomiska sektorer och tjänar även stora pengar på livsmedelsfusk, illegal sophantering, illegalt fiske och piratkopiering. Maffians grepp har hårdnat och det hävdas att Berlusconi har samröre med den. Genom telefonavlyssning har gripanden kunnat göras av personer med direkta kopplingar till Berlusconis företag eller till hans privata ekonomi. Nu vill Berlusconis regering med en ny lag kraftigt minska möjligheten till telefonavlyssning i förundersökningar.

De pittoreska, medeltida byarna klättrar på kullarna. Den i mina ögon allra vackraste byn heter Pescocostanzo. Den medeltida bykärnan är välbevarad. Matbutikerna dignar av delikatesser och den lokala osten scamorza erbjuds både som färsk och som lagrad. Jag provade regionens specialitet, stekt scamorza, en delikatess. I Abruzzerna serveras genuin italiensk mat. Ingenstans såg jag en engelsk matsedel, än mindre en svensk. Jag köpte min vanliga souvenir, olivolja, och rådgjorde med expediten som rekommenderade en umbrisk eller en siciliansk. Jag valde den senare med epitetet ”Dalle terre liberate dalla mafia”. Från jord befriad från maffian. En glimt av ljus.

Vi passerade många byar som drabbats av jordskalvet för en månad sedan och som nu var avstängda för biltrafik. Det gällde även Ovindolo, i vars utkant vi bodde ett par nätter. Hotellet hade inga andra gäster än en styrka karabinjärer som inkvarterats för arbete efter skalvet. Skador dokumenterades och hus efter hus säkrades, för att människor skulle kunna återvända. Utanför de drabbade byarna stod lägren med de blå räddningstälten, dit 10.000-tals hade evakuerats. Hela l’Aquilas stadskärna var utrymd och även längs den långa ringvägen runt staden såg vi mer eller mindre skadade hus. En del hade helt rasat samman, i andra hade taket störtat in eller väggar brustit. Vi såg tältläger efter tältläger runt hela staden. ”Där har de hemlösa ’allt de behöver”, intygade Berlusconi i en tysk tv-intervju. ”Självklart är boendet en aning provisoriskt, men de bör se det som en campinghelg”, hävdade premiärministern om dem, som förlorat allt de ägde.

I Italien föddes renässansen. Landet har frambringat personer som Dante, Leonardo da Vinci och Galileo. Stora konstnärer som Giotto, Botticelli, Michelangelo och Caravaggio, operakompositörer som Verdi och Puccini och den store filmskaparen Fellini kommer också från Italien. Jag lämnar Italien för denna gång med den stående frågan hur detta land, som så bidragit till utvecklingen av humanism, filosofi och konst, kan ha en folkvald ledare som detta märkliga och förmodligen farliga fenomen, Silvio Berlusconi.