Flyg till New York för bara 300 kronor,
eller varför inte ta en tur till Hong Kong eller Salzburg. Taxa ut för take off eller kryp ner i J 35 Draken och dra på.

Det var på Johannisbergs flygplats i Västerås det började. Där tog jag mitt segelflygcertifikat i en röd Bergfalke år 1977. Jag flög för allra första gången själv. Man skulle nu klara sig på egna vingar.

Jag är på återseende i Västerås och är vid Hässlö, Stockholm/Västerås flygplats strax öster om Västerås. Det skall bli en kort flygning från Västerås till Stockholm Arlanda, ”clear for takeoff”.

- Klart för start , säger Tommy Olsson, andrepilot för dagen och ställer in klaffarna på 15 grader. Jag ger full gas, och vi börjar sakta rulla framåt på bana 19, sedan ska vi upp och ut över Mälaren. Farten ökar mer och mer, andrepiloten säger hastigheterna,
- 80 knop, hastigheten i flygplan mäts i knop, ca 148 km/h
- ”V1” dvs 140 knop – ”point of no return” vid den hastigheten kan man ej avbryta starten,
- ”rotate”, 160 knop, ca 296 km/h och jag drar styrkontrollen sakta bakåt och vi lyfter.

Strax påbörjar jag en vänstersväng och riktar in kursen på 90 grader i östlig riktning och vi stiger upp mot 9000 foot, ungefär 2700 meter. Tommy har tagit in landningsställ, justerat klaffar och vi är på väg mot Stockholm Arlanda. Vi stiger.

Molnen susar förbi utanför vindrutan, landskapet och delar av Mälaren skymtar genom molnen och snart är vi ovan dem. För ett ögonblick tror jag verkligen att jag är på väg till Arlanda. Får nog ringa min dotter och be henne hämta mig där. Det är så realistiskt.

Jag sitter i DC-10 simulatorn ”högt uppe i luften” känns det som. Det är en häpnadsväckande känsla för den som vill känna på hur det är att flyga en tremotorig bjässe som McDonnell Douglas DC-10 verkligen är. Helt enkelt en otroligt häftig upplevelse.

- Västerås Flygmuseum startade år 1997 och simulatorerna kom omkring år 2000, där Draken-simulatorn var den första, berättar Tommy. Han är en av de frivilliga instruktörerna på simulatorerna och ska leda mig mot en felfri landning på Arlanda.
I museet finns många historiska flygplan, flygmotorer, flyginstrument och mycket annat intressant att titta på. Här finns även ett flygcafé samt en museishop och det finns fyra simulatorer man kan prova på.
J 35 Draken, är det närmaste du kommer att flyga en Draken på riktigt - så vida du inte är flygvapenpilot!
Convair Metropolitan var ett populärt flygplan på 60-70-talet hos Linjeflyg och SAS. Piloter med tusentals timmar på Metropolitan kommer till museet och flyger simulatorn för att dom tycker det är så roligt.
Link-trainer-simulatorn är en rörlig simulator för övning av instrumentflygning dvs där piloten inte ser någonting utanför cockpit. Nästan alla flygvapenpiloter före Draken-tiden har övat i Link-trainern.

På frivillig basis håller man nu också på att bygga upp en Airbus A320-simulator.

Några av landets bästa och realistiska flygsimulatorer finns i Västerås Flygmuseum. Instruktörerna hjälper dig och har du aldrig suttit i ett flygplan förut kommer du hänföras av realismen i din ”första” flygning.
Muséet har öppet på söndagar mellan kl 11:00 – 16:00, men är man tex flera intresserade kan man komma överens om andra tider. En halvtimme i DC-10 simulatorn kostar 300 SEK vilket är en billig peng för en fantastisk och unik upplevelse. Det passar lika bra för ung som gammal. En perfekt present, kanske.

- Gå ned till 3000 fot , sjunk med ca 1000-1500 fot per minut, säger Tommy. Jag skjuter fram konsollen och gasen har dragits av och vi sjunker. Passerar genom några moln och snart är vi under dem och har ögonkontakt med marken. Vi börjar närma oss Arlanda och jag har lagt DC-10:an i en svag vänstersväng in mot bana 01 höger. Jag ser E4:an slingrande förbi snett ned genom vänster sidoruta.
Och snart har vi banan i sikte, rakt framför oss.
- Sänk nosen och håll ungefär 140 knop, säger Tommy, jag ligger tydligen för högt. Ljuden i cockpit är också realistiska med varningssignaler och annat, man kan inte tro annat än det är på riktigt.
- Du ligger för högt, sänk mera, banan närmar sig allt hastigare, jag parerar med skevrodren för att ligga så mycket mitt i banan jag bara kan och till slut dunkar vi i bana 01. Ger full motor- och fotbroms och hinner stanna strax innan banan tar slut. Jag har landat en DC-10:a på Arlanda.
- Styr med pedalerna, vi rullar fortfarande lite på slutet och då kan planet styras med pedalerna vilket man också gör när man startar för att hålla rätt kurs på banan. Sedan ska jag taxa till en uppställningsplats och styra planets noshjul med en liten ratt på vänster sida. Inte så enkelt som man tror.

- Hade detta varit på riktigt så hade vi fått göra en ”go around”, säger instruktören Tommy, dvs gasa på för fullt och stiga upp igen och göra om landningen.

Det får bli en bättre landning nästa gång, vid nästa besök. Jag ser redan fram emot det, och då kanske det blir en flygtur till New York, Salzburg eller någon annan flygplats. All världens flygplatser finns nämligen i datorerna där också all tänkbar väderlek kan ställas in för att försvåra ytterligare för den som vill.