Har du haft en dröm som du till 99% varit säker på att du inte skulle få förverkliga men plötsligt så slog den in?
En av mina drömmar som jag aldrig trodde skulle bli sann var att få åka till New Jersey i USA och få se Bruce Springsteen och E-Street Band uppträda i hemstaden. Men så var ju 2009 året då jag unnade mig att ha riktigt kul så jag bestämde mig på sommaren då jag såg Springsteens turnélista att nu jäklar är det dags att göra något galet.
Så jag bokade flyg och av bara farten så hängde min "Bruce-syster" Anna med. Efter lite funderande så kom vi fram till att vi skulle se två konserter och efter att vi fixat biljetterna så var det bara att längta ett par månader.
Springsteen för mig är sommar, fredag, bilen hem efter jobbet och Bruce på högsta volym, glädje :)
Och att sedan kombinera konserter i hans hemstad med att bo i New York, ja det blir inte bättre för mig!

Resedagbok

8/10:
Kom till Arlanda i god tid för att checka in, äta frukost, handla tax free och bara njuta av att samma kväll var den första konserten av två inplanerad. I kön till incheckningen kom det fram säkerhetspersonal och bad om att få låna mitt pass för att snabba på incheckningen. Jag såg att när hon scannade mitt pass så såg hon lite osäker ut.... Hon frågade när jag bokat osv. En stund senare kunde hon konstatera att jag fanns inte bokad på flyget!!! Panik!
Jag hade bokat med Malaysian men eftersom dom dragit in New York-linjen så hade min resebyrå bokat om mig till Continental Airlines, och någonstans hade det blivit fel. I informationsdisken lyckades dom boka in mig igen, men bara som stand by!! Vilken mardröm, jag hade ju biljetterna till två konserter för tre personer. Och dom andra två, Anna och Sanna skulle jag träffa i New York. Jag fick rådet att checka in och sedan gå direkt till gaten för att invänta besked. Vid gaten fick jag bara rådet att sätta mig och vänta...gissa om det var jobbigt. Skulle drömmen sluta innan jag ens kom iväg från Sverige? Dom andra resenärerna fick börja boardingen och visste fortfarande inte om det fanns plats på planet för mig. Till sist, efter en evighet hörde jag på deras radio, -cleara stand by! Jag fick ett boardingkort och lättnaden när jag klev in i planet var enorm! Jag pratade med en flygvärdinna på planet som hade sett Springsteen 1973 med ca 20 personer i publiken. Många år senare såg hon honom igen, då var det 70 000 i publiken :)

På flygplatsen Newark mötte jag Anna som flugit in via Bryssel. Vi lyxade till det och tog en taxi in till Manhattan. Det är så fantastiskt att åka in mot stan och se den underbara skylinen på andra sidan floden. Äntligen tillbaka! Fast senast jag var där, 1998 så stod det ju två skyskrapor där som nu tyvärr är borta.

På sjunde avenyn låg vårat hotell, Pennsylvania. Helt ok och läget var superbra. 30 meter till Madison Square Garden och Penn Station. Jag var på strålande humör när jag checkade in hos den trevliga damen Flora. Hon blev också glad och sa till sist -You are a good boy! när jag lovade dyrt och heligt att inte stjäla hennes namnmärkta stiftapparat.
Dags för konsert direkt. Vi tog tåget från Penn ut till New Jersey och Meadowlands. Där stod arenan, Giants Stadium. En ny arena byggs nu och dessa konserter var de sista som hölls på Giants. Vi gick in på arenan och vilken enorm känsla att titta upp på de stora läktarna nerifrån planen. Vi kom längst fram vid scenkanten och jag träffade på Elena från Italien som jag sett på konserterna i Stockholm och Rom. Världen är liten ibland. Snart var väntan över.
När E Street Band började gå upp på scenen steg ett öronbedövande jubel och till sist kom Springsteen och hans evige vapendragare Clarence Clemmans. Första låten var nyskrivna Wrecking Ball som handlar om Giants historia och att arenan nu väntar på rivningsmaskinerna, let me see what you got, give me your best shot, bring on your wrecking ball.
Kvällen till ära spelade bandet hela albumet "Born to run" i följd, magiskt! Thunderroad och Jungleland är såå bra! Under "Waiting on a sunny day" såg jag andra italienska vänner på bildskärmen. Roberto och Veronicas son Leo fick sjunga refrängen tillsammans med Bruce. Gåshuden duggade tätt under kvällen och jag hade förverkligat en dröm! Efter 3 timmars konsert, 25 timmar utan sömn, så avslutades kvällen med ett stort fyrverkeri. Hem till sängen!

9/10:
Vaknade redan 06.00, jetlag såklart. Men vad gjorde det, vi var ju mitt på Manhattan i New York!!
Vi tog oss till Empire State Building för det kändes ändå som ett måste, trots att jag varit där tidigare.
Vi hade tur och det var absolut ingen kö alls. Det kan ju vara flera timmars kö ibland att ta sig upp i skyskrapan. 4000 man byggde huset på ett år, enastående tycker jag som ändå håller på med yrket. Utsikten är ju bra häftig! Men det känns nästan lite overkligt att stå där uppe och blicka ut över stadsdelarna i New York och New Jersey. Vi såg Giants Stadium och påmindes om kvällens kommande konsert, lika bra att åka dit direkt!
Efter tågresan till NJ tog vi en taxi till arenan. Tjejen som körde taxin var himla rolig! Hon berättade historier om Springsteen och New Jersey och hon var väldigt avundsjuk på oss som hade biljetter till sista konserten på Giants. I kön in till arenan träffade jag amerikanen Tom. Han hade sett över 200 Springsteen-konserter och hans flickvän Ingrid hade sett över 100 stycken. Vi hade väldigt trevligt ihop under timmarna i kön och pratade Bruce-minnen. Bl.a. hade Tom lyckats få iväg ett brev till Bruce via en personlig tränare. I brevet berättade Tom om en sjukdom som Ingrid klarat sig igenom och att det vore så snällt om Bruce ville framföra en låt till dom. Tom berättade hur han och Ingrid såg ut och att dom skulle stå längst fram på en viss konsert. Under den konserten berättade Bruce om brevet och han framförde deras önskelåt. Efter låten kom han fram till Tom och Ingrid och frågade om det var dom....Gissa om det var ett minne för livet. Inne på arenan träffade jag Veronica, Roberto och Leo från Italien. Kul med alla nya vänner man träffar på dessa konserter. Vi fick plats längst fram igen, nu brevid basketlegendaren Pat Rilay.

Den här kvällen framförde bandet hela albumet Born in the USA. Det kunde inte bli mäktigare än så för mig.
1985 köpte jag den kassetten, mitt första möte med Springsteen. Och när han nu 24 år senare slog igång tonerna till Born in the USA, i USA, i New Jersey så var det så stort att gåshud är nästan ett för litet ord att beskriva känslorna!
Under 3 timmar och 20 minuter överöste bandet oss med klassiker och en del nya låtar. Om jag aldrig mer får se en konsert med Springsteen så var det verkligen ett fantastikt slut. Alla vandrade ut ur arenan sjungandes på just deras favoritlåt under kvällen. Och i ett lyckorus vandrade vi upp på Times Square och njöt av all belysning i NY-natten.

10/10:
Snabb frukost utanför hotellet och sedan busstur genom Manhattan. Vi hade hela tre timmar att se New York.....
Bussen passerade stadens alla sevärdheter och vi hoppade av vid WTC, ground zero. -98 var jag uppe i ett av tornen och när dom blev jämnade med marken i terrordådet så led jag verkligen med alla inblandade. Att gå dit nu och visa respekt var ett måste på resan. Så overkligt det var att se detta enorma hål i bebyggelsen. Tänk så många oskyldiga som miste livet den morgonen.
Vi vandrade vidare förbi Wall Street ner till Battery Park   och alla ekorrar. Frihetsgudinnan vinkade på avstånd och vi tog bussen till mitt favoritstopp. Jag älskar alla bilder från New York med Brooklyn Bridge i bakgrunden. Nu fick jag stå där och njuta av den vackra bron.
Vi hann även med den klassiska isbanan vid Rockefeller Center. Efter att ha vandrat runt vid Times Square var det tyvärr dags att checka ut från hotellet. När vi lämnade in väskorna i bagagerummet på hotellet så frågade killarna vad mitt namn var. När jag berättade att jag heter Magnus så jublade dom. -Do you know who Magnus is? Jag hade ingen aning om vad dom menade. -The stongest man in the world was here!!! Det visade sig att Magnus Samuelsson hade bott där tidigare :)
Vi hade en stund kvar i stan innan taxin skulle ta oss till flyget så det blev en liten runda i de närmaste kvarteren. Jag gick runt Madison Square Garden och konstaterade att vi borde ha stannat en kväll till, KISS skulle uppträda där samma kväll :(
Drömresan var över, så snabbt helgen gick.... När vi kom hem gjorde jag en liten film om resan, laddade upp den på facebook och plötsligt hade jag massor med nya vänner. Andra Springsteenfans älskade filmen och det var jättekul att läsa alla kommentarer som strömmade in.

Jag hoppas att alla får förverkliga en dröm någongång :)