På ett flyg hem från New York till Köpenhamn satt jag bredvid en indier som bott ett antal år i USA. Han var på väg från New York till Madras i södra Indien. Vi började prata om vad vi jobbade med, vad vi hade gjort i USA och vad vi skulle göra när vi väl var hemma. Han hade studerat ett antal år i staterna och också hunnit börja jobba. Med andra ord han var väl inne i det amerikanska samhället och hade också intentioner att åka tillbaka dit så småningom.

Rätt som det var utbrister han i en spontan fråga:

”Mike, do you think that people should choose their own girlfriend?”

Eftersom hans bakgrund varit väldigt västerländsk hade jag vid det här laget redan sänkt min kulturkrocksguard och blev lite paff över hans konfundersamhet bakom frågan men svarande ändå:

”Yes, Hapumetipiletinam. I think that everyone should choose their own girlfriend

”You know what, I think so too.”

Han berättade vidare att hans mor bearbetat honom på avstånd medan han varit i USA och nu när han skulle hem hade hon redan förberett möte med den blivande bruden. Van vid det västerländska sättet var han inte alls sugen på det men traditionen ligger tung över stora delar av vårt jordklot och inte minst då i Indien. Det vill säga; Hapu ville verkligen inte gifta sig med någon hans föräldrar bestämt utan ville åka tillbaka till USA och välja sin framtida fru själv

Efter att ha gett Hapu mitt moraliska stöd i ytterligare ett bra tag berömmer han mig på sin mycket karakteristiska indiskengelska, ord som jag fortfarande kan höra i min skalle än idag när jag tänker tillbaka på den här speciella händelsen.

”You are a very good friend, Mike!”

Vi höll aldrig kontakten men jag hoppas du har ett bra liv idag och förhoppningsvis med en fru som du själv har valt :-)