Igår bestämde jag och Pasi att vi skulle försöka komma iväg ganska tidigt för att vi visste att vägen till nästa mål nu var mycket längre än vi planerat eftersom regnet stoppat oss redan i Ö-vik.
Efter en härlig frukost i solen på balkongen med Anne Marie och Karin, så lastade vi packningen på bågarna och styrde söder ut.
Högakustenvägen visade sig lika vacker och spännande som man hört det berättas. Pasi ställer in sin GPS så vi guidas in på småvägar och slipper ligga och pressa på E4:an.
Vi tar ett snabbt stopp Skuleberget och tittar på grottorna, sen styr vi vidare utefter kusten, vid utvik tar vi turistvägen ut mot Nordingrå. Här får vi tillbaka njutningen av småvägar som svänger hit och dit och upp och ner, det finns inget härligare än att susa fram så här och till slut kommer vi fram till Högakustenbron.
Här stannar vi och tar en fika och njuter av den helt otroliga utsikten. Jag tar fram kartan och diskuterar med Pasi hur vi ska lägga upp den fortsatta resan, vi bestämmer oss för småvägarna norr om Ångermanälven. Här passerar vi genom småbyar och samhällen innan vi svänger in i metropolen Sollefteå för att få oss en lunch och konstaterar att vi bara lyckats beta av 14 av de 52 milen vi ska klara av innan vi skulle vara framme vid slutmålet.
Som tur var hade vi klarat av de vägarna som enligt alla rekommendation var den vackrare delen av resan och det betyder att antalet stopp skulle minska och milen skulle ticka på lite fortare.
Vi kör småvägar genom Bräcke, Stenstavik, Vemdalen och Hede innan vi kan svänga vid korsningen i Bruksvallarna mot Walles Fjällhotell.
Hotellet köptes av en gammal kollega till mig och Pasi för drygt 1 år sedan och detta är vår andra resa till hit. Utsikten är helt enorm eftersom hotellet ligger på 850 m över havet och ligger högt upp med milslång utsikt över dalgången nedan.
Tomas och hela hans familj hälsar oss välkomna och vi kan äntligen pack upp väskorna, för nu ska vi stanna på ett och samma ställe i 3 dagar.
Grymt skönt!