Ja, så kommer man då till den punkten där allt når sitt slut. Idag ska vi städa ur bussen så att den är ren och fin när nya äventyrslystna hoppar på den i Nairobi för egna äventyr. Men för oss är det slut idag. En minibuss tar oss till Entebbe så att vi kan flyga hem till Sverige.

Hur summerar man nu en sån här resa. Ja, jag tänker inte säga att den var enkel. Det här var den tuffaste resan jag gjort med Rosa bussarna, hitills i alla fall. Det var emotionellt tunga dagar då vi fick höra om de grymheter som ägt rum i de här länderna. Det är fattiga länder vi reser i och det märks. Det är dammiga vägar vi åker på så man känner sig alltid skitig. Men att det kan vara tufft och jobbigt vet man och de tuffa stunderna skapar oftast de starkaste minnena. Både Rwanda och Uganda är väldigt vackra länder och människorna man möter här är väldigt trevliga. Tänk att alla barn som ser oss är så glada och vinkar så länge de ser bussen. Upplevelserna man får på den här resan är fantastiska. Att sitta någon enstaka meter ifrån en bergsgorilla är en uplevelse som man aldrig glömmer och som enligt mig alla borde få uppleva. Att man även upplever så mycket annat blir en stor bonus och är man det minsta intresserad av djur och natur så är det här en otroligt bra resa. Så klart är även sällskapet av stor betydelse och jag vill säga att jag har haft det mycket trevligt på den här resan. Hoppas bara de andra säger detsamma.