Ett litet reseutdrag från vår resa i Chicago & Miami december 2004:

Chicago - The Windy City - den blåsiga staden. Igår gick vi de få kvarteren från vårt hotell till Watertower och John Hancock Building. Watertower som är den enda byggnaden som står kvar sedan den stora Chicagobranden i slutet av förra århundradet och JHB döpt efter John Hancock, mest känd för att vara den förste snubben som skrev under Declaration of Independence.

Efter det kom jag, Micke, på snilleblixten att traska ut till Navy Pier längs Lakeshore drive dvs en av de allra blåsigaste platserna i detta vidsträckta land och detta i ett Chicago där kvicksilvret redan låg på runt 5 minusgrader. Har inte frusit så mycket sedan jag dök i Limhamns tregradiga vatten en decemberförmiddag för ett antal år sedan.

På Navy Pier fick vi syn på en Trolley som transporterar runt folk för den frikostiga summan av gratis antal dollar och det tog oss runt staden i ett mycket varmare skick...:-) Blev en liten titt på Soldier Field där Chicago Bears spelar sina hemmamatcher i amerikansk fotboll. En arena som är långt ifrån den största i NFL eftersom den "bara" tar 67000 åskådare.

Nästa anhalt var Shedd Acuarium där fiskar och andra smådjur från all världens hörn finns samlade. Som krydda på moset har de också en imponerande anakonda som man helst inte blir kramad av och hajar samt en del mindre valar. Kliande uttrar och hoppande delfiner lättade också upp stämningen. Lagom till vi var klara hade det hunnit bli skymning och eftersom akvariumet ligger ute på en udde fick vi en perfekt skymningsbild över en av världens vackraste skylines innan vi gled hem med Trolleyn till mer centrala delar av staden.

Fortsatt kallt hela resan vilket ledde till en och annan kaffepaus vilket behövdes för att värma mot den kyliga vinden. Staden är känd för sin entrepenörsarkitektur som sedermera inspirerat många arkitekter världen över så det finns mycket att se vart man än kommer. Vi drog också upp till observationsdecket pa Sears Tower, världens näst högsta byggnad (efter Taipeis nya byggnad) sett till hur högt det högsta våningsplanet är beläget. Antenner och annat fusk bör ju inte räknas (vilket bland annat puttar ner CNN Tower i Toronto). Finfin utsikt och härifrån ser man till fyra stater vid fint fint väder vilket det var under vårt besök.

Marshall Fields med sina juldekorationer samt Michael Jordans restaurang och det ständiga besöksmålet var i världen man än kommer - Hard Rock Cafe är också väl värda besöksmål under en resa hit.

Andra reflektioner; när vi stod på O'hare flygplatsen och kollade på en karta kom en amerikan fram och frågade om han kunde hjälpa oss. Snällt tyckte vi och frågade på. Några gånger nästföljande dag inträffade samma sak och vi tänkte "hur många svenskar går fram till en främling och erbjuder hjälp, så schyssta jänkarna är" Ytterligare några "hjälpsamma" gånger senare där man knappt hunnit vika upp kartan innan man hör en röst bakom sig "Do you need help?" blev det irriterande snarare än uppskattat, ja aldrig blir man riktigt nöjd. "Excuse me" hör man ocksa fler gånger på en timme än man hör "Ursäkta mig" på ett helt år i Sverige men det är ju mest av godo.

Julen spenderade vi hos min amerikanska familj där jag var under ett high-school år 91-92. Nya regler för julen gäller då - kalkon istället för skinka till julbordet, härda ut till juldagsmorgonen innan man får öppna sina paketer också får man plocka på sig solglasögonen när man närmar sig julbelysningar i vissa trädgårdar. Annars är mycket sig likt från Sverige.

Efter lite julfirande och allmänt frysande flög vi till Miami. Att flyga i USA som alien dvs en sådan skum typ som inte har en text ”Unites State of America” utanpå passet innebär allt som oftast att man blir utvald en noggrann kroppsvisitation. ”You have been randomly selected” fick vi berättat för oss samtliga gånger vi flög i USA vid det här tillfället.

Väl framme var vädret halvklart och kvicksilvret nådde upp till 20-25 (plus)grader. Bra temperatur för att vara mitt i vintern och bra mycket behagligare än de närmare minus trettio graderna (inräknat vindfaktor) som vi hade som värst i Chicago....*burr*

Efter många om och men och ännu fler omvägar i Miamitrafiken kom vi till slut fram till hotellet, finfint (nåja) beläget intill Miami Highway. Dånet från de framdundrande 2liter/mil bensinslurpande jänkarbilarna vaggade oss till sömns på senkvällen.

Dagen efter ankomsten strosade vi mest omkring i Bayside som är ett mysigt hamnområde med många trevliga affärer, restauranger och båtutflykter om man så vill. Ett sedvanligt besök på Hard Rock Cafe blev det liksom ett besök på Bubba Gumps Shrimp restaurant. ”When in rome do as the romans” tänkte Micke och beställde en Budweiser pa Hooters restaurang, blaskigt men svalkande. I en sportaffär stod vi och funderade på att köpa en Shaquille O´Neal tröja men efter att ha spanat in prislappen var valet klart – 75$ hugaligen. Pengarna fick användas till annat mer prisvärt gods.

Påföljande dag var vi i Everglades Nationalpark och spanade in alligatorer och annat vildliv i träskmarkerna. Helt klart coolt och rekommenderat till alla er framtida besökare som kommer hit. ”Do not try to pet the alligators” som guiden sade. Ja, man kan aldrig vara nog övertydlig med dumma turister.

Sista dagen innan Karibienkryssningen och tillika nyårsafton strosade vi runt längs Miami beach. Där blev vi bland annat vittnen till ett bröllop, det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle…:-) Då varningsflaggor i alla de färger hängde från badvakttornen blev det inte mer än ett fotbad. Dock en härlig promenad längs stranden, alltmedan de höga och piskande Atlantvågorna ackompanjerade oss på vår tur. En liten tur i Art Deco distriktet hann vi också med.

Fyrverkier avslutade denna dag och detta år. Vi hade nu upplevt det Miami under några sköna dagar men ännu återstod Cayman Islands, Belize, Honduras, Mexico som nu väntade under vår kommande vecka!