Idag lämnade jag klippiga bergen för tillfället och styrde resan mot den lite planare amerikanska prärien. Jag hade en lång bilresa framför mig när jag skulle ta mig till South Dakota och området black hills. Efter någon timme nådde jag först in i delstaten Wyoming där landskapet var väldigt annorlunda mot gårdagens bergiga miljöer. Det var prärien, betesmark och gulgröna slätter så långt ögat nådde och några hus såg man sällan till från vägen. Ett antal rancher åkte man också förbi vilket det verkade finnas gott om. Fördommen om att allt ska vara stort här i USA fick vatten på kvarnen för nötkreaturen hade vad det ofta såg ut som kvadratmilslånga områden att röra sig på till glädje för de lyckliga kossorna. I Wyoming bor det totalt ca 500 000 människor vilket är lika mycket som i staden Denver och det var lätt att förstå av det jag hann se idag.

Efter 5 h körning kom jag in i South Dakota och området Black Hills som är känt för att vara vackert med mängder av olika platser att besöka i detta gamla indianområde. Första stoppet blev Wind Cave nationalpark där man skyddar en av USAs största grottgångar. Jag skaffade biljett till en guidad tur ner i grottan dit man fick åka hiss ner 70 m under marken. Guiden berättade att grottan upptäcktes av vita män 1881 och namnet wind cave kommer från att det blåser en kraftig vind från ett litet hål i marken ovanför grottan. Grottan var belyst och asfalterad där vi vandrade runt i de tolvgradigt nedkylna gångarna som hittils mäter tillsammans 250 km som går i olika etager. Man uppskattar att man bara hittat hälften av alla gångar som kan finnas under marken fram till i dag. Grottan var mycket rymlig där vi gick och det var ofta bortåt 10 m till taket. Mest spännande var det när guiden släckte alla lampor och enbart visade oss runt med ett stearinljus men när hon sedan blåste ut ljuset blev det helt svart och man såg inte en mm framför sig.

Jag hann även med att besöka det spektakulära pågående arbetet med att karva ur en staty av indianen Crazy Horse som stupade i krig när han ville försvara sitt folks område här i black hills. Arbete är pågående och har så varit sedan 1949 då en konstnär blev tillfrågad av indianerna att skapa en skulptur. Konstnären beslöt sig för att monumentet ska bli världens största utgrävning i ett berg och visste att det skulle ta flera generationer att slutföra. Bortåt 200 meter högt och brett är det tänkt att statyn ska bli och föreställa Crazy Horse ridandes på en häst och pekandes mot black hills området där många indianer miste livet. Enligt sägnen ska crazy horse ha svarat på frågan om vad som nu var indianernas land efter att de förlorat slaget om black hills med att "mitt land är där vårt folk ligger begravda". Arbete går fruktansvärt långsamt och drivs nu framåt av konstnärens barn som tagit vid och följer sin pappas ritningar och arbetsplan med enkla redskap och medel som finansieras av biljettförsäljning in i området. Det var gripande att höra historien bakom och det är frågan om detta idiotprojekt kommer stå färdigt men man hoppas ju för indianernas skull att det ska bli ett fint minne av vad som varit. Än så länge är bara ansiktet iordninggjort.

Kommande 2 nätter bor jag hos paret Bob och Pat i deras hus där de hyr ut rum på övervåningen och driver bed and breakfast. De verkar väldigt trevliga och måna om att man ska trivas. Imorgon har jag bestämt träff med 4 presidenter.