Då var resan igång på riktigt. Trodde jag skulle vara trött när klockan ringde Kl 6 imorse så förvånad blev jag när jag vaknade redan Kl 4 o var klarvaken, eftersom det var mörkt ute gick jag ändå inte upp förrän Kl 5. Märkligt det här med tidsomställningar. Mycket av resan kommer äga rum i klippiga bergen och jag åkte genast iväg ut ur Denver som ligger strax öster om denna bergskedja. Det dröjde inte länge förrän man såg bergkonturerna på avstånd. Redan innan jag kom in i parken hade jag fått en försmak av vad som komma skulle då vägen dit gick utefter slingriga bergväggar med fina utsiktsmöjligheter.

Rocky Mountain nationalpark har skapats för att bevara bergen, sjöarna, djuren och naturen så att så många som möjligt ska kunna få uppleva detta mäktiga landskap. Inne i nationalparken bar det snabbt iväg uppåt bergväggarna och man åker på vissa ställen på USAs högst belägna asfalterade väg. I början var det svårt att se bortom skogen som omgärdade vägen men redan nu var utsikten härlig. När man sedan hade passerat en gräns på ca 3500 m över havsnivån försvann plötsligt alla träden och vyerna blev minst sagt synliga. Detta berodde tydligen på att träden inte överlevde klimatet på högre höjd än så. Istället fick man se karga landskap med tundra. Många stopp för utsikten blev det och som högst på 4000 m höjd. Ofta kändes det pirrigt i magen att köra utefter de sluttande slänterna utan skyddsstaket. Det var maffigt att se de ibland snödränkta bergen på nära håll. Varmt var det också då solen lyste mest hela dan, säkert 30 grader i bilen, utanför blåste det kyligt o säkert 10 grader kallt.

En annan kul grej var en markerad plats där vattnet delas upp och antingen färdas mot Stilla havet i väster eller Atlanten i öster. Continental divide kallas dessa platser och finns utmed hela klippiga bergen från Canada till Mexiko. De är inte alltid som man kan tro belägna högst upp bland bergstopparna. Lite vandringar hann jag med också till olika små sjöar belägna nere i en dal där solen lyste vackert när den började gå ner.

Vilda djur finns det också i parken allt från nyfikna ekorrar till farligare bergslejon och björnar. Även om man inte vill stöta på de farliga djuren ute i det vilda hade det varit kul att få se djuren på nära håll. På väg ut ur parken tillstötte plötsligt en trafikstockning och jag anade att någon hade fått syn på något i en nära slänt. Mycket riktigt var det inte bara en utan två svartbjörnar uppe i slänten ca 50 m bort, så jag stod på bromsen ryckte upp handbromsen och kastade mig ur bilen med kameran i högsta hugg, och det var jag inte ensam om. Hade man stött på björnen ensam ute i skogen hade man förmodligen pinkat ner sig men nu kände man sig trygg när så många stod och fotograferade de bekymmerslösa björnarna som såg ut att vara en mamma med en något mindre unge. Om det inte framgått än så är jag ett stort fan av nationalparker och fler ska det bli under resan.

I natt sover jag i närliggande Estes park som består av uppskattningsvis 90% hotell och restauranger i denna lilla ort insprängd i berget. Avslutar dagen med en hamburgetallrik som säkert inte är den sista under resans gång.