Torsdag 26 Mars 2009 - Costa Rica
Aktiv nyårsdag
Den som trodde att vi kanske skulle ta det lugnt dagen efter nyårsafton... den hade helt fel. Vid ca 05.00 på morgonen var det efter ett par timmars sömn dags att åka på äventyr på floden. Något trötta tog vi oss upp ur sängarna och satte oss i den låga båten som stod redo. Men det tog inte lång tid innan all trötthet var som bortblåst då ett helt fantastiskt djurrike öppnade sig framför oss, i alla dess färger och former, och blandade med både farliga och mindre farliga djur...se bildinlägg!
På eftermiddagen var det dags för Malin att få sitt lystmäte mättat, Hon har sedan 12 års ålder varit helt fascinerad av Kolibris. Plötsligt 17 år senare får hon syn på en av dessa små rackare på vår terrass! (jag hade en halvtimme tidigare beskrivit just Kolibrin för mina vänner. Min beskrivning var att det var som en korsning mellan en slända och en fågel. Totalt inkompetent på området då jag inte sett en Kolibri annat än som de två tecknade varelserna i Kalle Anka på julafton) Hur som helst. Malin tog sin kamera och var nog sysselsatt åtminstone ett par timmar med att få stackaren på bild. Nära kom hon, var väl bara en meter ifrån, men fågeljäkeln var lik förbannat stor som en lort på linsen och kameraminnet fylldes av suddiga bilder på buskar (jo men Kolibrin ÄR där i mitten). Efter mycket slit fick hon överlåta uppgiften till Christine, resultatet kan ni se bland bilderna. Malin blev int´ bitter...
När så Kolibrin var fångad på bild så var det bara att fortsätta jakten på de perfekta bilderna. Det fanns ju så mycket att fotografera, alldeles precis utanför dörren. Costa Rica har verkligen en färgprakt både vad gäller växter och djur. Det tog inte lång tid innan Christine lyckades återigen. Den hjär gången var det aporna som fastnade på bild. Dessa apor som så gladeligen såg till att man vaknade vid ca 04:00 på morgonen. De vrål de kan få fram är verkligen enorma. Hade gissat på att aporna egentligen var stora gorillor, och att de satt på vår veranda exakt utanför vår dörr. Men några gorillor fanns där inte, de högljuda aporna var små söta ludna saker... och knappt en halv meter höga.
På eftermiddagen var det dags för Malin att få sitt lystmäte mättat, Hon har sedan 12 års ålder varit helt fascinerad av Kolibris. Plötsligt 17 år senare får hon syn på en av dessa små rackare på vår terrass! (jag hade en halvtimme tidigare beskrivit just Kolibrin för mina vänner. Min beskrivning var att det var som en korsning mellan en slända och en fågel. Totalt inkompetent på området då jag inte sett en Kolibri annat än som de två tecknade varelserna i Kalle Anka på julafton) Hur som helst. Malin tog sin kamera och var nog sysselsatt åtminstone ett par timmar med att få stackaren på bild. Nära kom hon, var väl bara en meter ifrån, men fågeljäkeln var lik förbannat stor som en lort på linsen och kameraminnet fylldes av suddiga bilder på buskar (jo men Kolibrin ÄR där i mitten). Efter mycket slit fick hon överlåta uppgiften till Christine, resultatet kan ni se bland bilderna. Malin blev int´ bitter...
När så Kolibrin var fångad på bild så var det bara att fortsätta jakten på de perfekta bilderna. Det fanns ju så mycket att fotografera, alldeles precis utanför dörren. Costa Rica har verkligen en färgprakt både vad gäller växter och djur. Det tog inte lång tid innan Christine lyckades återigen. Den hjär gången var det aporna som fastnade på bild. Dessa apor som så gladeligen såg till att man vaknade vid ca 04:00 på morgonen. De vrål de kan få fram är verkligen enorma. Hade gissat på att aporna egentligen var stora gorillor, och att de satt på vår veranda exakt utanför vår dörr. Men några gorillor fanns där inte, de högljuda aporna var små söta ludna saker... och knappt en halv meter höga.
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Årets första paddling 14 år sedan |
En slö och slapp vecka 14 år sedan |
Minisemester i Söderköping 15 år sedan |
Vilda djur på riktigt 15 år sedan |
Spa i Lettland 15 år sedan |