5 veckor i Bangladesh 2006

Har en adopterad dotter från Indien som bor i Kristiansand i Norge, gift med en man från Bangladesh och de har fyra barn tillsammans.
21 Aug.2006 avreste vi alla tillsammans från Kristiansand för att besöka hans hemby strax utanför Sylhet i NO Bangladesh.
Kristiansands flygplats Volvo Exclusive

Resan gick via Oslo till Paris (Charles de Gaulle, vilken flygplats man kan skriva en egen berättelse om) vidare via Qatar – till Dhaka, en resa som tog nästa 30 timmar. Väl framme trötta och med två små barn mötte oss en torr värme på 33 grader vilket inte direkt gjorde en piggare. En taxi snabbt till hotell så vi fick lite mat och vila gjorde gott för kroppen.
Nästa morgon tidigt iväg för att få tag i en buss till Sylhet. En busslinje med namn Volvo Exclusive gjorde femtimmarsresan mycket behaglig, trodde inte sådana moderna och fina bussar fanns i Bangladesh, det var lite som att flyga 1:a klass med stora bekväma fåtöljer dricka och snacks under resans gång. Före bussen startade videofilmades alla passagerare på de platser de satt i bussen ifall en olycka skulle inträffa.
Väl framme i byn utanför Sylhet möttes vi naturligtvis av en massa släktingar( närmare 60 st.) som skulle se hur vi såg ut, det hade ju aldrig varit en vit människa i denna lilla by så man kände ju sig som att komma från en annan planet. Första dagen gick åt till att bara bli serverad mat för här äter man alltid på något hela dygnet och de trodde troligtvis att mat får man inte på någon flygresa så vi måste vara mycket utsvultna. Mycket vällagad mat var det, mestadels kyckling och lamm samt färsk frukt som bara får den riktiga smaken här där den får mogna på träden. Framåt kvällen när folket hade tröttnat på att kika på oss var det tid att komma närmare och känna på oss också, klämma på armar och kinder. Kan ni tänka er denna känsla av välkomnande, jag har aldrig upplevt det tidigare.
Välkomstkommittén


För övrigt så tillbringade vi första dagen genom att sitta framför en stor golvfläkt för värmen närmade sig 40 grader och AC var ju inget som finns i dessa bostäderna. Äntligen natt och man fick stänga fönsterluckorna och krypa till kojs efter allt ståhej första dagen. Tidigt morgonen därpå vaknade jag av att något var på min arm, jag kikade upp och konstaterade att fönsterluckorna var öppnade och några kvinnor stod med armarna insträckta genom fönstret och kände på min arm. Men inte nog med detta för dessutom satt två äldre kvinnor på sängkanten och väntade på att vi skulle vakna så de kunde prata med oss, de kunde ju inte förstå att vi inte kunde tala Bangla eftersom vår dotter gjorde det. Väl uppstigen förstod jag att de erbjöd mig ett morgondopp i sjön som låg strax bredvid huset och detta var ju lockande i värmen så självklart gick jag dit för att omedelbart bestämma mig att här blir inget bad av för här tidigt varje morgon tvättades kläder så det skummade på ytan och dessutom låg den nergrävda toaletten fem meter från sjökanten men de själva badade frisk varje dag i detta, själv är jag medveten om att detta hade jag aldrig kommit levande ifrån.
Naturligtvis när vi nu hade kommit dit så skulle ju alla släktingar bjuda oss hem (konstaterade att vi fått c:a 150 nya släktingar) så dagarna gick ju ganska fort tack vare detta men överallt var det samma personer som var med men vi var i olika hem varje gång. Två – tre besök varje dag med borden fulla av mat så kände man ju inte speciellt mycket för att göra ytterliga ett besök med middag, men gästfriheten var stor och vad skall man göra, det går ju inte att tacka nej till deras gästfrihet för då tar dom illa upp så det var bara att lägga in ett nytt lass och njuta. Självklart blev det ju lite besök på marknader och liknande för att även få se lite annat och en stor anledning till att kunna avböja ytterligare en middag.
En av familjemiddagarna
En morgonupplevelse vid sängkanten, när vi slog upp ögonlocken stod en kalv och två små pojkar bredvid sängen så man fick aldrig bli förvånad över något.
Efter som dagarna gick blev det fler och fler människor i huset, det hade bestämts att det skulle bli bröllop när vi nu var och hälsade på.
Efter en vecka utan AC och att aldrig få vara för sig själv sökte vi rätt på ett lägenhetshotell i centrum av Sylhet, byggnaden var 7 våningar hög med galler för alla fönster och balkong för att ingen obehörig skulle ha möjlighet att ta sig in den vägen hur det nu skulle gå till där vi bodde på 5:e våningen. I alla fall fungerade AC:n emellanåt när det inte var strömavbrott men djur i sovrummet kom vi inte undan. Jag råkade lyfta på madrassen för att se hur sängbottnen såg ut och alla djur som var i madrassen går ej att beskriva men det var till att köpa en flaska ohyra-spray och ge madrassen en duvning varje kväll så jag kunde hålla dom på avstånd.

En festaktivitet som började tidigt på dagen med att först gick alla gästerna hem till brudgummen och uppvaktade honom under vissa ritualer vilket bl.a. bestod i att först skulle gästerna mata brudgummen därefter skulle han mata gästerna. Ni kan ju tänka er brudgummens aptit efter att kanske ett par hundra gäster försökt trycka i honom lite mat. När hela denna ceremoni var över åkte gänget hem till bruden och samma ritual startade. Sammanlagt för gästerna höll förlovningsfesterna på i ungefär 12 timmar.

BRÖLLOP I BANGLADESH
Organiserat kaos
Brudgummens fest
Festbordet
Brudens fest
Bröllop var ju en rolig händelse att vara med på. Startade dagen innan med att köpa en hel oxe som slaktades och fick sedan vaktas hela natten så att ingen var och stal den. Dessutom inhandlades 125 kycklingar, 100 kg. ris, 75 kg. lök och ungefär lika mycket grönsaker men det var ju också 500 gäster inbjudna. Bruden placerades i ett litet rum uppe på ett podie och satt där till allmän beskådan ett par timmar under vaksamma blickar.
Ensam väntande brud
Vakande ökon över bruden
Efter ett par timmar infann sig brudgummen till allas förtjusning, in till ett annat rum
Brudgummen anländer

och kalaset kunde börja. Som om ett startskott hade gott rusade c:a 400 män in i rummet där brudgummen satt och det åts så det stod dem upp över öronen, därefter gick alla hem. Det var aldrig frågan om att de hade gåvor eller liknande med sig utan de kom endast för att få sig ett skrovmål.
När alla hade gått klädde brudgummen om sig till kostym och gick in till sin brud och vigselakten började.

Övriga hundratalet gäster, de närmaste, blev därefter inbjudna till mat i ett annat rum därefter överlämnade de sina presenter till brudparet och bröllopet var över. Alla kalas går ut på att man äter så man håller på att spricka sedan är festen över och man går hem.

UTFLYKTER

Några bilturer upp till indiska gränsen gjorde vi och det var intressant att se för denna gräns mot Indien följde en flod där man utvann mycket snäckor och framför all sten
Stensortering
Lampor av snäckor
Ett av Bangladesh exportvaror består bl.a. av te och området runt Sylhet består mycket av teplantager gröna, frodiga och vackra.
Teplockerskor
Teplantage
Dessa fem händelserika veckor gick under alla omständigheter ganska fort men det är nog ingen resa jag vill göra om under dessa omständigheter utan nästa ev. besök får nog bli max 1 vecka därefter något stop-over någon annan stans.