Hela sängen skakade, jag vaknade och undrarde vad tusan kompisen höll på med. Men han låg still och sov. Hm, jag undrade om det var grannarna som höll på med något så att vår säng skakade. Då såg jag att flaskan på vår tv skakade, det måste ju vara jordbävning! Jag tittade ut genom fönstret och såg hur arbetarna i trädgården jobbade på som vanligt så det var nog ingen fara, jag somnade om.

Två timmar senare.

Åt frukost när vi hörde konstiga ljud från gatan. Väldiga vattenmassor välde in i staden. Inte poolvatten direkt, brunaktigt lervatten. Absolut ingen förstod vad som hänt. Thailändarna pekade på månen och trodde det var översvämning. Jag tog upp mobilen och tog en bild, skickade den till vänner samt Aftonbladet och skrev: Bra start på semestern, översvämning i Phuket.
Den bilden var den enda från Tsunamin i Aftonbladets första upplaga på morgonen, lite historisk bild...

På eftermiddagen gick vi runt på gatorna vid stranden och synen glömmer jag aldrig. Vi gick som i chock, fattade knappt vad vi såg. Det går inte att beskriva hur det såg ut med all bråte, liksäckar mm.

Några dagar senare blev vi evakuerade hem och när vi såg små barn flyga hem utan sina föräldrar gick det verkligen upp för oss hur fruktansvärd katastrofen var.

Idag tänker jag på alla som omkom och deras familjer och släktingar.
Önskar att jag kunde vara på stranden i Phuket ikväll och tända en lykta.