Dag för dag: Resealbumet "Westernridning i Ungern" av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Tyckte mig börja packa resväskan i tid], men som vanligt hamnade jag i tidsnöd. Halvt superstressad pinnade jag iväg mot bussen som skulle ta mig till Resecentrum. Med fullpackad bagageväska och ryggsäck var jag ganska ”uppvärmd” när jag kom fram till busshållplatsen. Efter några minuter ser jag till min förvåning att en annan buss kör förbi… Jag trodde inte att den linjen gick på helgerna men efter att ha kikat i busstidtabellen i telefonen inser jag att det numera gör det! Hade jag vetat det så hade jag naturligtvis tagit den bussen istället och sluppit stressa, eftersom den har en hållplats nästan hemma vid mig! Nåja, man lär sig nåt nytt varje dag ;)

Väl framme på Resecentrum satte jag mig och väntade in min reskamrat, tillika arbetskamrat. Det här var ju min sjätte ridresa medan det var min arbetskamrats första. Så hon var lite nervös. Tåget kom till tågstationen i tid och vi kånkade ombord våra väskor. Så kl. 15.55 lämnade tåget stationen och vi påbörjade vår resa mot Arlanda. Resan till Arlanda avlöpte helt utan problem och vi kom fram vid 17.53. Vi hade bokat rum på hotell för att sova över, då flyget mod Budapest skulle gå så himla tidigt imorgon bitti. Så hotellets transfer skulle avgå från hållplats 18. Som tur var har jag bott på samma hotell tidigare och visste var hållplatsen var. Annars hade vi nog irrat runt ett tag ;)

En gammal renoverad Scaniabuss kom efter en stund och tog oss till Best Western Arlanda Hotellby. Numera har flera hotell i Arlanda Hotellby gått samman och köpt in en stor buss som hämtar upp passagerare istället för att många hotell har en varsin liten transferbuss de ska köra med. Den är ju en bra grej för miljön. Tummen upp! Efter incheckning insåg vi att våra rum låg mitt emot varandra. Helt perfekt! Vi lämnade väskorna på rummet och gick iväg till restaurangen på hotellet och käkade middag. Sen gick vi och la oss i tid för att hinna med bussen tillbaka till Arlanda kl 05.30.

Copyright © Bejjan888™

[Upp kl 04.30 för att hinna käka frukost] och checka ut innan bussen gick till Arlanda vid 05.30. Det var faktiskt många som åkte med på bussen. Så antalet bagageväskor som skulle med var stort. Som tur var hade man tänkt till och tagit bort flera säten i mitten av bussen som man fick ställa väskorna där. Jag och min reskamrat checkade in genom en sån där automat och lämnade sedan av väskorna i Self Service bag drop.

Sedan tog vi oss igenom säkerhetskontrollen och fick vänta en stund vid gaten. 07.30 fick vi borda planet. Jag hade bokat fönsterplats (som vanligt) bakom vingen. Jag tycker det känns tryggt att sitta där, kunna se att vingarna fungerar som de ska både vid start och vid landning. Eftersom vi flög med Norwegian så får passagerarna gå ombord både fram och bak. Så passagerarna från rad 15 och bakåt fick alltså gå utevägen och gå upp för trappen baktill på planet. Och det var säkert -5°C ute så det var ju inte direkt varmt heller. Burr! När personalen ropade ut i högtalarna ”boarding completed” insåg jag att jag var alldeles själv på min rad. Det är alltid skönt att sitta själv och inte ha någon skrikig bäbis bredvid eller någon tungt sovande (svårväckt) passagerare som man måste väcka om man behöver gå på toaletten. Eftersom det var minusgrader ute så besprutade de vingarna med glykol. Så det kom en lastbil med en enorm arm som sprutade glykol på vingarna innan vi kunde taxa ut från gaten. All glykol som rann av och ner på marken, kom det sedan en liten lastbil (som såg ut som en sån där maskin som spolar isen i ishallar) och sög upp överflödet. Bra miljötänk!

http://www.reseguiden.se/bilder/515380

Drygt två timmar senare landade vi på Budapest-Ferenc Liszt Int’ Airport. Vi fick gå av planet en bit från själva terminalen och sedan åka buss in till ankomsthallen. Våra bagageväskor kom ganska snabbt på bagagebandet. Det kändes som om de flesta passagerarna bara hade handbagage med sig. Sedan gick vi till vänthallen och enligt reseagenturen skulle chauffören ha en skylt med ranchens namn El Bronco på… istället stod det reseagenturens namn plus våra förnamn. Nåja, det gick ju naturligtvis lika bra, men det hade varit bra att veta om det i förväg. Det var en ung kille och han presenterade sig och sa att han kunde bara lite engelska. Vi följde efter honom ut till parkeringen. Värmen slog emot oss när vi klev ut. I Stockholm var det minusgrader när vi klev på flygplanet och här i Ungern var det +20°C, så jag kan ju bara tala om att jackan åkte av med detsamma! Så började vår resa mot ranchen. Solen sken ute och det var verkligen som svensk sommar ute. Vi åkte en bra bit på motorvägen innan vi svängde av och körde längs en lång och väldigt rak väg. Ni som någon gång varit i USA vet hur raka vägarna kan vara där… det här var samma sak. Sista 15 minuterna var vägen riktigt usel. Gropig och allmänt dålig. Nästan så jag funderade på att ringa och boka tid hos en kiropraktor när jag kom hem. Sista biten åkte vi på en skogsväg och man var rätt mör i kroppen, dels av att ha suttit på flyget, dels av värmen men också på grund av vägens kassa kvalité.

http://www.reseguiden.se/bilder/515381
http://www.reseguiden.se/bilder/515382

När vi till slut kom fram till ranchen El Bronco välkomnades vi av Robert och Ida. Robert, en av ranchens personal, hjälpte till att bära upp våra väskor upp på vårat rum. Jag och min reskamrat hade bokat ett gemensamt rum med varsin säng. Ida, en svensk tjej och delägare i ranchen, följde med och visade vart vårat rum var. Rummet låg på övervåningen i en av gäststugorna med fönster ut över gården med alla hästarna. Rummet var relativt stort (jämfört med alla andra ridresor jag varit på) med två separata sängar, platt-TV, kylskåp med badrum och toalett.

http://www.reseguiden.se/bilder/515383
http://www.reseguiden.se/bilder/515384

Det var en viss mysighetsfaktor eftersom man hade bevarat de gamla träbalkarna i taket och behållit en av väggarna stenbeklädd. Det var smakfullt inrett med möbler och det fanns två fårskinnsmattor på golvet vid sängarna. Vi packade upp lite grann, bytte kläder (det var ju trots allt +25°C ute) och gick sedan ut för att möta Ida nere på gården. Ida, en mycket trevlig och positiv tjej, gick igenom lite mer ingående om ranchen och ridningen. Vi hade kommit lagom till lunchen som serverades av Anita, en av ranchens personal, vid 12.30. Härliga grillspett med ris, majs och sallad. Vattnet i kranarna ska man inte dricka… eller ja, det går men det är så pass mycket mineraler att det har en konstig smak. Så ranchen tillhandahåller gratis med flaskvatten för gästerna.

http://www.reseguiden.se/bilder/515385

Det var två svenska tjejer som var på ranchen bara över dagen för en 2 timmars ridtur. Ytterligare två svenska tjejer var där men hade bokat en långweekend. Så totalt fyra andra svenskar var där. Men de skulle alla åka hem samma dag. Så jag och min reskamrat blev ensamma som gäster senare under dagen. Så vi bekantade oss med ranchen, hälsade på hästarna och fotade en hel del. Ranchen har egen uppfödning av hästar i liten skala. Tidigare under året hade man fått tre föl, ett i april, ett i juli och det yngsta fölet var bara två dagar gammalt. De hade ytterligare ett sto som skulle föla vilken dag som helst. Så alla på ranchen gick med spänd förväntan. Ranchen hade två hingstar som används till aveln. En vacker painthingst (svart och vit) som med all säkerhet visste att han var superfin. Lite längre bort i en annan hage gick den ungerska halvblodshingsten som med sin glänsande fuxfärg såg riktigt magnifik ut.

http://www.reseguiden.se/bilder/515386
http://www.reseguiden.se/bilder/515387

Middagen serverades vid 18.30 och det var en mycket god köttgryta med någon slags quinoa och sallad. Robert som fortfarande var kvar på ranchen tyckte att jag och min reskamrat skulle prova på den nyöppnade relax-avdelningen som ranchen invigde för en vecka sedan. Man kunde beställa massage, basta eller bada i jacuzzin. Och det gjorde vi. Vi kröp ner i jacuzzin och satt där i minst en halvtimme innan vi gick upp. Vi kom tillbaka till rummet vid 21-tiden och zappade igenom alla tv-kanaler. De flesta var ungerska eller tyska kanaler (dubbade). Några musikkanaler och ett par engelska nyhetskanaler. Så det var lite märkligt att se både ”Vänner” och ”Svampbob Fyrkant” dubbat på tyska.

Copyright © Bejjan888™

[Under natten hade det anlänt två killar] från Sverige. De hade rummet mitt emot vårat. Först hade de kommit upp på rummet med sina väskor vid 01.00 på natten (det ska tilläggas att väggarna var ganska tunna). Sedan blev det tyst. Sen blev det livat igen vid strax före 03.00 på natten. Nu hade de kommit tillbaka från ranchens bar för att gå och lägga sig… Frukosten serverade varje dag kl 08.00. Jag och min reskamrat gick ner till 08.00. Killarna som kommit under natten dök upp vid 08.30. Ingen av dem såg ut att var en dag över 25 år. Vi hälsade alla på varandra och vi fick ganska snart reda på att killarna aldrig ridit förut. Så det var ganska modigt gjort av dem att boka en ranchvistelse i Ungern, måste jag säga! Erik, från Skåne, en professionell pokerspelare i Cash games och Christoffer, en snickare och bartender från Västerås (om jag inte minns helt fel).

http://www.reseguiden.se/bilder/515388

Ida kom in efter en stund och förklarade hur dagen skulle läggas upp. Erik och Christoffer, som aldrig ridit western förut skulle få rida för Robert inne i en täckt manege medan jag och min reskamrat skulle få rida en kort stund på banan och sedan rida ut i två timmar. Vi skulle ha med oss Sanyi, som bara pratade ungerska, varför Roland (även han delägare i ranchen) skulle följa med som översättare. Jag blev tilldelad ”Spotty”, en helprickig Appaloosa, vars riktiga namn egentligen var El Sundance Kid. Spotty hade även ett ungerskt namn ”Pötyi”, som jag antar betyder prickig.

Ridningen på banan fick alla nya gäster göra, så att personalen ser att man kan hantera hästen. Sanyi var en tunn kortväxt man som var lite speciell. Han så inte så mycket (inte ens på ungerska) och hela hans kroppsspråk sa egentligen allt. Han hade bra hand om hästarna, varför de kallade honom för ”the horse whisperer”. Sanyi var den som red ranchens alla hästar och rättade till dem om de lärt sig några hyss. Han red även in unghästarna. Ida hade berättat att det tog 40 minuter för Sanyi att få på en oinriden häst både sadel och träns och kunna sitta upp i sadeln utan problem. Tyvärr fick vi aldrig se det "live" så att säga… men Sanyi gick heller inte tunt och sa till att nu var det dags att rida in den där unghästen. Utan han kände av hästen när den var redo.

http://www.reseguiden.se/bilder/515389

El Bronco Ranch ligger mitt i Kiskunság National Park med 60 ha sommar- och vinterhagar. För ridningen hade de även 2 ridbanor utomhus och 1 ridhus. Nationalparken ligger huvudsakligen i Bács-Kiskun County och där floden Donau en gång i tiden flutit fram. Det är alltså den gamla flodbottnen som bidragit till de härliga sanddynerna och sandvägarna i parken. Kiskunság National Park skapades 1975 och upptogs på UNESCOs världsarvslista.

http://www.reseguiden.se/bilder/515390

Det var strålande solsken, +25°C och det kändes som om sandvägarna var oändliga. Ungern har ett väldigt platt landskap så kom man upp på några meters höjd såg man miltals omkring. Tallskogarna blandades hej vilt med lövskog och man såg klart och tydligt att tallskogen var planterad. Träden stod prydligt i nästan spikraka led och de berättade för oss att alla tallarna var ditplanterade i parken för att hålla kvar sanden så den inte skulle blåsa bort. Efter 2 timmar med en del långa härliga galopper kom vi tillbaka till ranchen. Lunchen serverades vid 12.30 och bestod av Kyckling (?) inlindad i bacon, potatis och sallad.

http://www.reseguiden.se/bilder/515391

Eftermiddagens ridning började kl 14.30. Hästarna gjordes i ordning av personalen och leddes ut på gården. Jag och min reskompis valde uteritt i två timmar igen med Sanyi och Roland (som tolk). Under den här turen upptäckte jag att min häst Spotty hade problem med andningen. Så jag frågade Roland om detta. Spotty hade tydligen allergi mot damm/sand så han fick lite problem vid ansträngning. Roland försäkrade oss att veterinären hade kollat upp detta och att det inte var något problem. Det var efter en längre bit i galopp som man märkte det. Kl. 18.30 var det middag. Ugnsstekt potatis, kotletter och sallad. Mycket gott.